SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Ingen fråga, bara en spaning:

https://d2mpxrrcad19ou.cloudfront.ne...3_fullsize.jpg

Frasgenitiv anno 1703.

Till yttermera visso »På svensko ....«. Det var ju tur att denna seriösa skrift inte använde GV-stil »å svensko«.

Men har man inte »alltid« haft frasgenitiv på kungar och påvar »NN-den-nte« ?

Det är inte som med Kungens av Danmark bröstkarameller.

https://www.flashback.org/t244417

Ja precis, antingen uttalar man såld som rimmar på dold eller våld.

Alla från norrland jag träffat säger såld och sålde som rimmar på dold

Och alla utanför norrland har sagt såld och sålde som rimmar på våld.

Konstigt ändå då vi snackar om flera hundra personer, så min tes tycks stämma...

Norrland är mycket större och mycket mer varierat än du kan uppfatta. Jag har rötterna i en del av detta vida område och har träffat månghövdad fler personer från detta område än du har gjort. Jag motsäger dig på denna punkt.

Det är till och med så att det inom samma dialektområde förekommer olika uttal. Vissa skiljer även i sitt egna uttal mellan "såld" och "sålt".

Jag har träffat personer från det geografiska Norrland som aldrig säger så.

Man tycker ju att när det stavas med å, såld så ska man uttala det med Å och inte mer åt O-hållet

Nu har du börjat använda tråden till personligt tyckande, som dessutom inte stämmer. Din "fältstudie" innehåller stora brister. Om du sedan tar ett ord som "hål", så har det exakt samma å-ljud som det du kritiserar. Du är ute och cyklar.

Fast riktigt så fungerar det inte. Stavning är en sak, uttal är en annan.

Käften, nej hål har tydligt å i uttalet...

Pubertala problem? Sök hjälp på annat håll.

Det du refererar till i såld har lika mycket å-ljud som hål, svål och kål. Det finns inte minsta antydan till o-ljud. Däremot finns det omvända förhållandet i ord som exempelvis "koja" och soffa där bokstaven "o" uttalas som "å".

Du är som sagt var ute och cyklar. Att käften glappar på dig samtidigt, är inte mitt problem.

Det är ju det svenska vokalsystemet som sedan 1400-talet är avvikande mot de flesta andra indoeuropeiska språk med undantag för andra nordiska språk. O som uttalas som å är ju det ursprungliga uttalet. Å står ju teoretiskt för ett fornnordiskt a som har fått en annan ljudkvalitet, men ibland är det en felaktig stavning för ett ljud som inte alls har det ursprunget, t.ex. i sås.

Jag vet inte om det är rättvist att kalla det en felaktig användning i sås och andra nyare ord. I modern svenska (och även den svenska som talades när vi lånade in ordet sås) är ju <å> = /o/, <o> = /u/ ett faktum och en regel. Man kan knappast reservera bokstaven <å> för vokaler som kan härledas till fornsvenska a-ljud bara för att det är så tecknet en gång har uppkommit. <ä> kommer sig av /a/ + omljud, ändå skriver vi relä, osv.