SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Jag läste senaste numret av Illustrerad Vetenskap i går, och där stod det en liten notis om Saturnus och dess ringar. Under bilden stod det ungefär att "ringarna har måst förstärkas för att kunna synas på bilden".

Jag undrar naturligtvis om böjningen av "måste". Hur vanligt är det? Jag har aldrig stött på det tidigare, och jag hade använt "behövts" i stället. Är det någon skillnad?

Den är ovanlig, men jag har använt den någon enstaka gång. Däremot har jag aldrig hittat ett tillfälle att använda infinitivformen måsta.

1917 års Bibel (Klagovisorna 1:3):

Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände och svåra vedermödor; ...

Frasen »har måst« i betydelsen »har varit tvungen att« har jag inte något emot, i den mån den/det som måste är ett subjekt. Däremot har bilden på Saturnus ringar inte måst nånting, utan det är bildredigeraren som har varit tvungen att öka kontrasten. En filosofiskt något klarare formulering vore väl:

– Ringarna har krävt förstärkning för att synas på bilden.

Det finns ett parallellfall:

– Lågtrycket riskerar att bli långvarigt.

Jag kan förstå om lågtrycket riskerar att bli kortvarigt. Men Götaland riskerar att lågtrycket blir långvarigt.

I äppeltider har man sett en och annan musta. Elefanthannar ses stundom mustha, stundom musta utan h. Det har sina sidor att vara elefanthanne och måsta mustha. Men vem dagtingar med de ursprungligaste prejudikaten?

Jag ser det lite då och då i skrift, uteslutande av vad jag uppfattar som bajsnödiga skribenter, men har aldrig hört det i tal. Samma sak med "måste" som preteritumform. "Vara tvungen" fungerar utmärkt i alla former som "måste" inte klarar av.

Nja, "Ringarna har varit tvungna att förstärkas ..." går väl ändå inte? "fått", kanske, om man nu måste undvika "måst". Jag har personligen inte något emot den formen (däremot börjar jag få en aversion mot modeordet "bajsnödig" ) och använder den nog själv i skrift.

Tack så mycket för din utförliga beskrivning!

Jag har inga problem med det och skulle nog kunna säga så utan att märka det.

Vad heter en sån här pyramid som man kan bygga med champagne-glas? Överst är endast ett glas. Detta fyller man med champagne, varpå det flödar nedåt som ett ”vattenfall”. Har detta ett namn? Vad heter det?

Ålrajt, då får vi konstatera att vår språkkänsla skiljer sig åt. För mig används "vara tvungen att" bara om människor och djur, alltså subjekt som själva vidtagit en åtgärd, inte som allmänt hjälpverb om saker som åtgärdats av andra.

Troligen är champagne·fontän ("champagne fountain") tillräckligt. Champagne·katarakt är ett alternativ, men på grund av att ordet katarakt är tvetydigt blir konnotationerna lite makabra.

http://www.google.se/images?q=champagne+fountain
http://www.google.se/images?q=champagne+pyramid

"Champagneglaspyramid"? Googlar du på det är de två första (av väldigt få) träffarna från vintidskrifter. Hur som helst är det ett trevligt ord som visar på svenskans möjligheter att bilda praktiska sammansatta ord. Eller var det själva "vattenfallet" du ville ha betecknat?

Två frågor om intransitiva verb:

Om min uppfattning är att intransitiva verb inte kan ta objekt, förutom via adverbial, har jag då förstått det rätt?

Passar det också att säga så när det kommer till tyskan?

Ex?:

Springer/ Laufen = Intransitivt
Till/ Zu = Adverbial

Han springer till bilen. *Han springer - bilen.

Er lauft zum Auto. *Er lauft - Auto.