SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Jag vet inte om det är jag som är konstig, men Mors dag uttalar jag som två ord, Mors dags-present kan jag uttala antingen så eller morsdagspresent (alltså prosodiskt som torsdagspresent), Mors dags-middag nog bara så och allt med Fars dag bara med Fars dag som två ord. Det beror nog på hur fast begreppet är.

Vid närmare eftertanke är det själva foge-s:et i sig jag vänder mig emot, oavsett om det skrivs eller sägs. Jag uttalar det definitivt utan s.

Men att en fras typ fars dag dras ihop till ett ord (i skrift) är inte så vansinnigt konstigt (även om det inte är brukligt Sverige i det här fallet). Det är en typisk lexikaliserad fras som förlorar sin betoning på första ordet (fars). Jfr t.ex. Östermalmstorg och Valdermarsvik.

Så tycker Språkrådet, ja: http://www.sprakradet.se/GetDoc?meta_id=1950

SAOL har ju som vi sett ovan i alla fall förut accepterat "fars dag-middag"; nu ger de vad jag kan se ingen upplysning.

Själv håller jag av ovannämnda skäl på Fars dags-middag, åtminstone för dem som uttalar det så.

Det känns väldigt främmande för mig. Gör du likadant om du laborerar även med Mors dag och present som jag gjorde ovan?

Ja, mors dag-present helt klart. Det gäller alla sammansättningar där bindestreck används för att undvika förledsanknytning, t.ex. salt sill-middag och inte *salt sills-middag (nu var det ett urfånigt exempel som jag kom på i all hast, men salt sill har ändå prosodiska likheter med fars/mors dag).

Sammansättningar med fars- kom i ny nytt läge när farsgubben Dario Fo fick Nobelpriset år 1997.
1. I torsdags middag (kl 12:00 – 14:00) skulle jag särskriva, som en ellips för »i torsdags vid middagstiden«. En typisk torsdagsmiddag i traditionell miljö var ärtsoppa med pannkakor efter.

Det är en lite annan sak med sammansättningar på -kväll. Lördagskväll med foge-s är grundligt etablerat i den svenska litteraturen.

August Strindberg: Lördagskväll.
Dan Andersson: Lördagskväll i timmerkojan.

2. Visst kan man tänka sig fars dag-middag efter modell av Evert Taube-stipendiet. Men det ska knappast vara foge-s när man använder bindestreck. Overkill var ordet.

Så kan man tycka, men man kan i alla fall konstatera att något blir fel eller inkonsekvent hur man än gör. Fars dagsmiddag (enligt mönster Birger Jarlsgatan) funkar ju som sagt inte heller p.g.a. genitiven Fars.

Men är det verkligen genitiven som sätter käppar i hjulet? Är det inte snarare att det blir en vanlig förledsanknytning, typ varm korvgubbe, som gör att det tar emot?

(För övrigt reduceras ju ofta Birger Jarlsgatan till Bijalsgatan eller liknande, så det är nog inget problem med det ordet!)

Nej, du har väl rätt i att det inte hänger på om det är just en genitiv, snarare på om det första ordet kan uppfattas som attribut till det andra. Kommer inte på något autentiskt exempel, men om vi föreställer oss att det fanns en fiskrestaurangskedja som hette Glad lax, skulle stavningen Glad laxrestaurangerna, där det inte blir kongruens mellan första och andra ordet, vara betydligt mer acceptabel än både fars dagsmiddag och varm korvgubbe (även om Glad lax-restaurangerna kanske ändå är mer logiskt och rekommendabelt).

Nu är vi väl på djupt vatten, semantiskt sett. Vill man göra laxar och oxar glada så öppnar man en vegetarisk restaurang.

Det är kunderna och de anställda som är glada laxar, på menyn står bara kolja och torsk. Någon av grundarna påpekade att namnet ändå kunde missuppfattas och föreslog Ledsen torsk men röstades ned.

Den bokstavliga laxen har ju för övrigt minst lika stor anledning till glädje som kunder och personal.

Har en fråga angående semikolon.

- På flyget till staterna förra veckan kikade på jag Joel Schumachers senaste film; Trespass.

- Två år senare var han mitt förstaval när jag raggade skribenter till min första speltidning; Missil.

Borde inte de skrivas med ett vanligt kolon? Eller?