SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Det stör inte mig med att på varje sida. och ska du definitivt inte ändra till. Du kan helt enkelt ta bort första att - så formulerar man sig ibland, fast kanske mest i nyhetsspråk - eller omformulera som t.ex. Nog kan man misstänka att ...

Utgående enbart från språkkänska skulle jag helt enkelt stryka det första »att« enligt Kägs förslag. Eller också kan man substantivera misstanken:

1. Nog finns det anledning misstänka att varje arbetsplats har sin egen syn på ”skitsnackandets” betydelse.

2. Nog finns det skäl för misstanken att varje arbetsplats har sin egen syn på ”skitsnackandets” betydelse

Fullständigt ogrammatiskt enligt min språkkänsla...

Ord står mot ord. Det är inte så länge sen jag studsade på »kommer misstänka« utan »att«.

En snabb sökning på webben antyder att tre branscher går i bräschen för »anledning misstänka« utan »att«.

1. Pressens rubrikspråk
2. Fastighetsbranschen, särskilt vad avser besiktning
3 a. Branschen humanmedicin och officiell skrivning i anslutning därtill
3 b. Branschen veterinärmedicin

Växjö med omnejd tycks särskilt drabbat: www.google.se/#q="anledning+misstänka"+kronoberg

Tilltaget är inte nytt – Inrikes Tidningar 1784:

Som jag fådt anledning misstänka, det mitt namn och min credit emot min wilja nytijas, så finner jag mig föranlåten ...

Innan jag smakade på förenklingen »anledning misstänka« och nickade bifall, så noterade jag att motsvarande utelämnande av infinitivmärket i engelskan förefaller just »fullständigt ogrammatisk«. Men de har ju två olika »att« att omväxla med, och engelsk grammatik är inget rättesnöre för svenska.

Jag kommer använda mig av frasen "Mycket går an, men [...]" för följande två/tre frågor:

• fungerar ordet "mycket" som dativobjekt här? Om inte, som vad för något?
• hur översätter man frasen på ett smidigt sätt till spanska, och hur bör man tänka?

Ordet "mycket" är subjekt i meningen. Använd helst inte termerna "ackusativobjekt" och "dativobjekt", det är föråldrad terminologi. Nuförtiden heter det "direkt objekt" och "indirekt objekt".

Det är inte så länge sen jag studsade på »kommer misstänka« utan att för den skull reflektera närmare över att att inte längre fanns med.

Med en lite annan formulering blir »mycket« direkt objekt:

Mycket kan jag tänka mig acceptera, men ...

Det finns en speciell tråd för översättning till spanska. Följande är en formulering som troligen inte är idiomatisk men tycks begriplig:

Muchas cosas pueden pasar, pero ...

Fråga igen på https://www.flashback.org/t214370

Tackar, men eftersom jag inte kan någonting om de "nya" termerna så leder det till några nya frågor:

Vilka termer motsvarar vilka, och finns det någon egentlig skillnad?
Jag kan gissa utifrån vad du och egon säger att subjekt motsvaras utav direkt objekt, och kan då föreställa mig att dativ- och ackusativobjekt motsvaras utav indirekt objekt. Har jag missuppfattat det?


Tackar, jag testar där.

Ja, subjekt är subjekt. Det som tidigare kallades "ackusativobjekt" kallas nu "direkt objekt", och "dativobjekt" kallas "indirekt objekt".

Mönster för direkta och indirekta objekt kan se ut så här:

Jag lånade honom en bok.

Boken är det direkta objektet för handlingen. Personen »honom« är indirekt objekt, dvs indirekt föremål för handlingen. Ofta har ett indirekt objekt nytta (eller nackdel) av det som görs. Inte alla exempel är så tydliga.

Nu ska jag köpa mig ett par stövlar.

Där är »mig« indirekt objekt och representerar samme person som subjektet. Men jag drar nytta av mitt eget köp, antar vi.

Kanske är det värt att nämna prepositionsfrasen som ett alternativ till indirekt objekt:

Jag lånade en bok till honom.

Satsdelen »till honom« anses då vara adverbial,¹ trots att förloppet är identiskt med första konstruktioen här ovan, där ett indirekt objekt utan preposition är »förmånstagare« i boklånet.

¹ med reservation för att jag kan ha missat nånting i nyaste grammatiken

Och nu en fråga snarare än ett svar. Betrakta följande snarlika meningar och antaganden:

1. Jag offrar mig på sista köttbullen. — (mig = direkt objekt)

2. Nu ska jag unna mig en öl. — (mig = indirekt objekt)

Är det rätt uppfattat? Det första »mig« är direkt objekt (trots att offret är metaforiskt). Det andra »mig« är indirekt objekt (även om jag blir direkt påverkad)?