SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Skriver man poesi så kan friheten att skjuta in eller ta bort ett »att« rädda rytmen.

"Påpasslig" har följande synonymer: vaken, uppmärksam, flink, pigg, alert, observant, vaksam, omtänksam.

Jag tycker mig även ha hört ordet i ett sammanhang där det används om något som är "mycket passande/angenämt". Kan det stämma? T ex "Det var då påpassligt, nu när vi alla är samlade kan vi gå igenom nästa punkt på agendan.".

Det vore en traditionell användning om någon deltagare just nämnt något som aktualiserar punkten i förväg. Eller någon hostar i handen och nästa punkt gäller handsprit i "tvättrummen".

Eller, antag att någons telefon ringer/spelar och att nästa punkt gäller en policy om att inte ha telefon vid örat under framförandet av fordon med firmans logga på. Då var det den uppringande som omedvetet var påpasslig i förhållande till agendan.

Annars skulle ord som lämpligt/passande/behändigt passa om det är själva sittningen som är passande.

Påpasslig har enligt SAOB tidigare kunnat stå för punktlig, när man passar tiden.

Det påminde om det. Exempelmeningen ovan yttrades då en väntad medarbetare äntrade lokalen.

Jag har för mig att Peter Settman använde det på ett liknande sett i "11:e timmen" nyligen.

Om det har angetts en ungefärlig tid för en viss föredragning, kan »påpassligt« vara en eloge för punktlighet. Om tonen är lite insinuant så skulle »påpassligt« kunna antyda att den anländande har stått utanför och lyssnat, dvs passat på rätt tillfälle att öppna dörren. Å andra sidan igen, om det fanns en glasruta så kunde det vara av hänsyn som den väntande avstod från att störa. Sammanhang och ton betyder allt IRL.

Hur väl står sig "mig veterligt" i dag? Det låter som en slarvig form av "mig veterligen".

För mig är de båda formerna helt utbytbara, och skulle jag föredra någon, så är det mig veterligt, snarare än mig veterligen. Det är möjligt att det har skett en förskjutning till förmån för det lite tyngre mig veterligen på senaste tid, eftersom detta får mer än fem gånger så många träffar på Google, men mig veterligt är för ingen del obrukligt - och som sagt ett inte fullt lika tungt uttryck, eftersom det använder normaladverbformen av veterlig.

+1 som det heter så hurtigt numera.

Svensk ordbok har exempel på båda med en liten skillnad.

... (mig) veterligen är det första gången någon klagat
... mig veterligt tillverkas inte preparatet i Sverige

Formen veterligt är den i särklass äldsta. Den som slarvar med veterligt är i gott sällskap med Heliga Birgitta.

Finns det något ord för fenomenet som händer på stan relativt ofta, där två personer går mot varandra och tvekar om vilket håll man ska ta, ibland tills det blir riktigt roligt?

Om inte måste vi skapa ett!

=> Namn åt fenomenet då man nästan krockar?

Fnurdzsh?

Haha, tack o käre, rasmedvetne kamrat. Det där måste vi sprida!