SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

exempel: I have unwittingly been conditioned to rigorously follow the commandments of my cultleader

... betingad / dresserad ... beroende på vilken tolkning översättaren väljer att framhålla.

En engelsk kultledare brukar nog särskrivas.

Bör adjektiv skiljas åt med ett kommatecken då man använder flera efter varandra?

Den bleka håriga mannen log.
Den bleka, håriga mannen log.

Min magkänsla säger mig att det är den senare formen som är den korrekta, men det är säkrast att höra med er.

Vad tror du om ett och?

Den bleka och håriga mannen log.

Båda är rätt, men kommatecknet är onödigt i detta sammanhanget. Kommatecken behövs i två olika situationer som båda svarar mot ett utelämnat »och«:

1. Den bleke, hårige och kortvuxne mannen log.

2. Den mindre, hårige mannen log.

I det andra fallet skulle – utan komma – »mindre« i första hand tolkas som ett adverbial till »hårige«. Han var ju inte mindre hårig, snarare mera hårig än mindre hårig.

I samtliga fall kan man gärna -e-böja attributen för en riktig karl.

Det ogillar jag något. Det är på grund av talspråket en alldeles för stor risk att tolka det som "den bleke och [den] hårige mannen log", alltså att det skulle röra sig om två män.
Tack för det.

På tal om -e- respektive -a-ändelser, är någon av de båda verkligen mer korrekt än den andra? Jag vet att man fortfarande lär ut det på SFI (åtminstone i fall som mitt, där det åsyftade könet är uppenbart), men i och med att vi numera har ersatt de två genusen med utrum borde väl båda formerna vara lika accepterade?

Där håller jag inte med dig. Tänk dig beskrivningen stor och stark, en vanlig beskrivning av en mäktig gestalt. En "stor stark" är något helt annat, åtminstone i landets övre delar.

FlyingMachine: angående skiljetecken, se den här tråden https://www.flashback.org/t208836p72 och se även egons bra-iga svar på den länkade sidan.

Frågan diskuteras i Språkriktighetsboken (2005) och det som skrevs där är till stor del en renässans för -e-böjda attribut till personer med XY-kromosomer. Någon enskild medarbetare på Språknämnden/Språkrådet hade något år tidigare givit carte blanche för -a-adjektiv rakt av, men det var förhastat. Man inte räknat med västliga krafter.

Striden pågår i tysthet. Så sent som häromdagen såg jag ett SVT-program där nyhetsankaret tydligt sa »den nye partiledaren« om Håkan Juholt. I textningen (som inte var simultan) benämndes den mustaschprydde »den nya partiledaren«. Fjolligt om nån frågar mig. Det kan ha stått så i manus och nyhetsankaret kan ha varit uppfödd i landsorten och rättat i flykten, precis som man läser {sej} när det står »sig« i manus. Redaktionen för SR-P1-Språket är nog ganska klart för att skilja på -a och -e på personers attribut. Göteborgs-Posten har en realistisk praktik.
http://www.google.se/search?q=site:g...e+partiledare"

De grammatiska genusen för substantiv är utrum (partiledaren) och neutrum (nyhetsankaret), men sexus har fortfarande relevans för pronomen och adjektiv. Den glasögonprydda partiledaren Maud Olofsson och den glasögonprydde partiledaren Vadhan Nuheter.

Är skillnaden mellan korsdrag och tvärdrag bara dialektal? Uttrycket korsdrag stötte jag på först för ett par år sedan i Stockholm. Här i Småland och Skåne säger vi vad jag vet bara tvärdrag.

Vad tusan är ett kyrkoår? Det verkar börja den första advent (kring 30 november). Är det lika långt som ett kalenderår, d v s 365 dagar?

Är lite osäker men, visst har man en arrogant attityd om man säger till någon att "pallra iväg" istället för att säga "gå härifrån" ?