SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Mja, det är möjligen den vanligaste vardagsspråkliga användningen av ordet.

https://www.scb.se/dokumentation/sta...lyser/trender/

Visserligen är trend en [utvecklings-]inriktning som går att mäta såsom din länk ger prov på. Tittar man däremot på en trend inom modebranschen så handlar det om fullständiga växlingar från ett år till ett annat. Det är lite grann samma sak med modeord och slang att det uppstår tämligen direkt och är temporärt. Verbböjningar är dock varken slang eller modeord och därför inte temporärt. Det är få som säger simma-sam-summit idag, men det var inte så många som gjorde det på 60-talet heller.

Nu vet jag faktiskt inte vad du pratar om eller vad din invändning är. Förändringen av språket sker över tid. Det kan beskrivas som en trend.

Jag skulle säga att det är tvärtom. Språktrender kommer mycket snabbare (ofta övergående) och är egentligen motsatsen till språkets långsamma förändring. Ett exempel på språktrender är slang och på senare tid var en språktrend att göra språket könsneutralt genom att införa »hen«.

Den senare var ju väldigt politiskt laddad och sådant brukar gå över. Nu var många myndigheter pigga på att anamma det på ett sätt som är ovanligt. Mer intressant är egentligen att samma politiska grupp som under 00-talet starkt propagerade för detta könsneutrala pronomen cirka tio år senare anser att språket i stället ska »bekönas«. Det skulle, enligt dem, klart framgå att det är män/kvinnor och pojkar/flickor för att kunna påvisa »snedvrida« förhållanden.

Detta är exempel på språktrender som givetvis kan mätas genom hur ofta ordet förkommer jämfört med tidigare. De flesta språktrender går upp som en sol och ner som en pannkaka.

Aha, jag tror du tror att jag använder ordet trend i en annan betydelse än jag gör. Jag säger alltså inte trend som i trendigt (modernt, inne) utan som i förändring över tid. Se tidigare länk om statistiska trender. Det går alltså utmärkt att säga tex "under den senaste minuten är trenden att..." såväl som "trenden under denna, en miljard år långa, tidsperiod är..."

Fast om du läser bakåt så var det ju precis det jag påpekade och när det gäller språk så är det just denna betydelse för »trend« som används. Inom språk används begreppet förändring, inte »trend«, om språkets utveckling. Det är bara i populärformat som det talas om »språktrender« och ett exempel på det är nyordslistan.

Hade konsert nyligen och blev efteråt konfronterad med att jag väl egentligen spelar mest "skinnbanjo"? Spelar en spansktillverkad gitarr av lönn med baksida av balsa. Texter av Södergran och Sjöberg.

Jaha. Då hade det nog varit enklare att säga det. Om det nu är så, att lingvister använder ordet trend i en annan betydelse än alla andra som analyserar statistik. En väldigt snabb googling gav i alla fall en avhandling i ämnet där det används så som jag gör.

Ser fram emot din länk till den avhandlingen.

Observera att det var du, inte jag, som använde det.

Vad är din fråga? Vad skinnbanjo är?

Att ”spela skinnbanjo” är detsamma som manlig självbefläckelse.

En gång sa Greta, när hon som vanligt pratade så jäkla fort, att "vi kommer inte våta lår framtid förstöras" eller något sådant. Hon märkte såklart ingenting och bara fortsatte babbla. Jag brukade själv göra samma "fenomen" när jag var liten. Har "fenomenet" ett namn? Och vad beror det på i så fall? Är det vanligt att barn gör det mer än vuxna?

Jag vet inte vad det kallas, men man kan tänka sig att språkljuden är som legobitar i hjärnan, och om man sätter ihop dem väldigt fort, så kan de råka sättas fel och skickas i den formen som impulser till stämband och struphuvud.