SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

De två orden är inte synonymer, eftersom man kan inokulera på annat sätt än genom injektion. Ordboken har mallarna

inokulera (ngt) (på ngn el. ngt)
injicera ngt (i ngn el. ngt)

Det gäller närmast en individ snarare än en försöksgrupp, medan man utför experiment på en grupp.

Konstruktionen »råttorna inokulerades med substansen« är korrekt. Men »råttorna fick injektioner av substansen«. Säger min språkkänsla. Det finns besökare med bättre erfarenhet av labbverksamhet.

Inokulation av smittkoppsvaccin gjordes bokstavlingen på armen, medan influensavaccin injiceras i armen.

Exakt, det var det jag sökte. Tackar!

Ska det vara en punkt efter andra ”P” med?

Ja, det ska det vara eftersom orden/namnen är avkortade genom avbrytning. Jämför förkortningen bl.a. med punkt efter a.

Rättelse: P P eller P.P. om inte personen till vardags kallas Peppe. Dock är praxis i protokoll etc det jag skrev, nämligen PP utan mellanrum eller punkt.

Tillägg: förkortning av dubbelnamn som Per-Gunnar Andersson blir lämpligen P-G A utan punkter. I protokoll etc PGA om inte förkortningen blir nedsättande eller löjeväckande.

I Svenskan brukar man inte ha punkt efter mellaninitial: George W Bush.

Ok tackar så jättemycket Hur blir det då om du vill förkorta t.ex ”Pelle Perssons …” blir det P.P:s. eller skippar man punkten i slutet då?

Modellen för genitiv till punktade förkortningar är i Svenska Skrivregler »Sten Sture d.ä.:s«. Det skulle bli P.P.:s med bibehållen punkt efter Persson-P:et. Etablerade akroynymer skrivs i genitiv som AIK:s men KSSS styrelse alternativt med KSSS:s styrelse.

Som jag nämnt tidigare har en stor arbetsgivare uppmuntrat minimal punktering. Det kan stå så här i ett avdelningsprotokoll:

... KA sköter växeln under PPs semester ...

Minimalt krafs förbättrar effektiviteten för både läsare och skrivare. Den estetiskt känslige besparas svärmar av fluglortar. En måndagmorgon kan det finnas andra goda skäl att undvika flugsvärmar.

... med formuleringen ”Förkortningspunkten vid avbrytning kan men måste då [när man lägger till ”:s”] inte behållas” (10.6.1).

Det explicit angivna exemplet fastnar i läsarens minne efter principer som nyss diskuterats på en annan tråd. Jag borde ha skrivit:

Den explicit exemplifierade modellen för genitiv till punktade förkortningar är i Svenska Skrivregler »Sten Sture d.ä.:s«.

Stora NE följer modellen »d.y:s« för genitiv, men bibehåller punkten före komma i listnotation:

Sture, Sten, d.ä., f. ca 1440, d. 1503, riksföreståndare

I tidningstext skriver man »Sten Sture den äldre« med eventuellt frasgenitiv.
http://www.svd.se/kultur/masterverk-...ur_4652985.svd (Kultur)

I avdelningsprotokoll hänvisar man till Nicodemus Tessin den äldre och Sten Sture den yngre kontextuellt entydigt:

... NT sköter växeln efter SS beklagliga frånfälle ...

Tackar för all hjälp, är dock fortfarande en aning angående slutsatsen, var det OK att skriva P.P:s eller skulle det vara P.P.:s?

Hur kommer det sig att det vackra ordet >gift< också kan betyda något så hemskt som >gift<?

Hur har två totala motsatsord kunnat få samma benämning? Är äktenskapets bojor så fruktansvärda..?

Det är lika absurt som om ordet >våld< betydde våld, men också kärlek.

- Kan inte du hålla om mig, älskling? Jag behöver lite våld.

Gift och gift. Något vackert och något hemskt i samma ord...

Båda funkar.

Båda hör samman med verbet giva. Har man en riktigt otrevlig dotter kan de båda betydelserna sägas sammanfalla i en och samma person om man genom att gifta bort henne ger sin blivande måg en dos av något otrevligt ämne.