Pyramiden och Gräsplätten (cannabis)

Drog: Marijuana (vet inte strain dock)
Dos: 0.2-0.3 gram
Om mig: 18 år, ca 73 kg, 173 cm lång.
Erfarenheter: Lustgas, Cannabis/Marijuana

Ett rus utöver det vanliga..
Vad jag nu ska berätta är något som jag har uppfattat som livsförändrande, insiktsfullt och euforiskt. Berättelsen kretsar kring mig själv, Allen, min bästa vän Wick och våra två nyfunna vänner som vi har haft den stora äran att lära känna via min flickvän, Prinsessan. Dessa två går vid namn Kanda och Lavi.

Jag och Prinsessan bestämde oss för att ha en middag för våra vänner då vi fyller år ganska tätt emellan datumen, så hon tog med sig ungefär tio stycken av sina närmsta vänner. Jag personligen valde att bara ta med Wick då jag ansåg att han är den person jag ser som min bättre hälft och min absolut bästa vän. Jag hade under denna tid ca ett halvår sedan då jag skriver detta nu, ganska taskiga dryckesvanor, vilket jag inte har längre då det finns bättre, mer underbara och nyttigare sätt att känna en utopi med andra och sig själv.

Wick hade inte träffat vare sig Kanda eller Lavi tidigare, men jag hade haft det nöjet. Likt vad jag hade förväntat, så klickade dessa direkt. Föga gick det några dagar när Kanda skrev till mig på MSN att han hade införskaffat lite grönt. Wick är erfaren sedan ett par år tillbaka, men jag hade blott besökt mitt inre endast en gång. Vi alla blev otroligt peppade inför detta tillfälle. Vi hade marijuana, 80 Lustgaspatroner, och en något sånär bra sorti av utvald musik. Kunde det bli bättre?

Dagen var kommen och Kanda hade hämtat upp Lavi i sin bil och var på väg att hämta upp mig och Wick. Jag hade med mig tre burkar cola av någon sort som jag inte riktigt kände till (men det var fan den bästa cola jag någonsin druckit!!) och vi trodde att Wick hade med sig sin beskärda del av sitt eget röka. Dessvärre bara fem minuter från vårt mål, alltså ca tio, femton minuter från vår avgångspunkt, insåg han att han hade glömt det. Vi alla blev bestörta vid tanken på det, hur skulle vi klara oss med bara 5 gram röka, det skulle väl aldrig kunna lyckas? Gosse… vi har nog ALDRIG haft så fel under hela vår levnadstid…

Vi anlände till Kandas hem och vart otroligt peppade! Lavi, som varken hade testat lustgas eller brajj tidigare, var en smula oroad. Jag och Wick, tidigare erfarna inom båda två, försäkrade honom om att det inte var något farligt. Kanda hade gett sig på majja förut, men inte testat lustgas. Lustgas var även det första jag prövade på tack vare Wick, älskar honom evigt för det.

Ett fåtal minuter senare när vi hade diskuterat pros and cons med lustgas och majja med Lavi (jag uppmanar alla som inte är familjär med främst majja att läsa på en aning om det innan och gör det gärna med en erfaren första gången också) så drog jag och Wick fram varsin ballong, förde över ballongen på sifonen och lyssnade när den kommande lyckan med ett aggressivt pysande flög in i ballongen. Vi demonstrerade olika sätt att få effekt av lustgasen, jag bestämde mig för att boffa i ballongen (andas gasen ut och in i ballongen) medans Wick bestämde sig för att bara hålla gasen inne (vad som är bäst är upp till en själv, testa på olika sätt för att hitta tekniken som passar dig bäst, om man vill svepa in lite luft mellan inandningen av gasen så är det fullt möjligt det också). Efter 20-30 sekunder så kom det. Den syntetiska, artificiella (som jag kallar det för skojs skull) lyckan. Kanda och Lavi såg aningen bestörta ut men testade därefter och tyckte det var, och jag citerar, ”AWESOME!!!!!!”

Så var det dags för majjan. Wick gjorde i ordning sin hemmagjorda pipa som han konstruerat med hjälp av delar från Clas Ohlson (har ingen aning om hur man gör detta men finns många varianter, Google is your friend). Kanda plockade fram brajjet och vi granskade innehållet och till vår förtjusning kunde man kraftigt urskilja kristallisationer bland bladen, med andra ord, heaven was our next destination!

Pipan skickades i tur och ordning runt, motsols. Kanda, Wick, Allen och till sist Lavi. Tidigare hade jag och Wick befarat att Lavi kanske inte skulle uppleva det sköna rus som vi andra skulle eftersom det var hans första gång. För mig tog det tre gånger innan jag upplevde mitt första rus, tillsammans med Wick of course.

Vi började runt 22:00 skulle jag tro, och ca 10-15 minuter senare, flög vi. Wick höll upp påsen och uppskattade med erfarna ögon, att vi hade rökt upp en ungefärlig mängd på 1 gram eller mindre! Förvåningen och glädjen steg. Lavi som tidigare aldrig upplevt ett rus, flög till himlen med raketfart och sneade det första han gjorde… Kanda blev smått galen vilket är förvånansvärt när det handlar om majja, och galet beteende gör mig nervös, Kanda småsneade nämligen han också kom Wick fram till. Jag oroade mig för Lavi och sneade därmed lite jag också, fast jag kom ut ur den lika fort som jag kom in i den. Vi flög högre och målade upp bilder för Lavi så att han skulle känna sig lugnare, veta att vi fanns där för honom. Jag satte på en av mina absoluta favoritlåtar att trippa till, vilket är Crystal World från Final Fantasy 9. Kolla upp det på Youtube, låten är RIKTIGT trippy .

MUNCHIES!! Kylskåpet blir nästa destination… MEN DET FINNS TYP INGEN MAT!!! Jag tog vanligt bröd, typ gräddad längtan-aktigt stuff och doppade i soja. Det var otroligt gott. Kreativiteten ökade och nya rätter uppfanns spontant. Hungern stillades allt eftersom och längtan efter något annat ökade inom mig och Wick. Kan ni gissa vad?

Tillbaka in i vardagsrummet, vi kunde känna den välbekanta doften av vad vi precis hade inhalerat (Wick yttrade för övrigt varje gång han steg in genom dörren den kvällen att HÄR LUKTAR DET UNDERBART! KÄNNER NI GRABBAR? =D), nu skulle det roliga snart börja.

Lustgasen låg framför oss, det hade gått kanske 40-50 minuter av ruset nu från vad jag kunde uppskatta, minns inte så noga. Wick fattade grepp om sifonen och fyllde två ballonger, en till mig och en till sig själv. Jag blundade och tänkte, ”Snart kommer det, snart förstår jag världen på ett högre plan!”. 3… 2… 1… START! Vi inhalerade gasen och andades in i ballongen i vad som kändes som flera minuter. Då kom det, det slog till, och mönster bildades framför mina ögon! OEVs först, och för att förstärka känslan stängde jag ögonen och fick grova CEVs. Dessa är nog ingenting i jämförelse med vad man får av LSD, shrooms eller av 2 C-B, det skall jag snart ta reda på dock . Med ögonen stängda riktade jag blicken mot taklampan, mönstren var små prickar som rörde sig i cirklar med en långsam, men samtidigt snabb hastighet. Som en gammal hippie från 60 – talet började jag veva med armarna och till min förvåning, SÅ TOG MÖNSTRENA FORMEN AV ETT TIMGLAS!!!! Jag sket nästan på mig av glädje, när jag kände att både glädjen och den här otroligt konstiga känslan som är helt ofattbart underbar steg inom mig.

Det kändes som att jag hade förstått något efteråt. Vad som kan liknas vid Buddhismen kring deras olika dimensioner där gudar, människor, djur, andar, m.m. existerar. Jag kände att livet, och mitt rus först och främst, var grundat på en liknande idé. Min insikt var att man kunde besöka olika nivåer av eufori, olika världar som man blev tillåten att stiga in i. När ens eufori steg och ljusen var mer synbara så hade jag kommit in på en högre nivå. Känslan var otrolig, och är väldigt svår att beskriva. Man kan säga att jag såg nivåerna som en pyramid, allt detta visade sig i slutet vara grundat på lamporna som fanns i Kandas villa. Lampan, blev toppen av pyramiden, toppen av euforin, himlen om man så vill kalla den det. Minns klart och tydligt att jag satt till vänster om lampan, drog i mig lustgasen, föll långsamt ner mot golvet, och såg en stjärna som snurrade långsamt i vad som tycktes vara en lila akvamarin färg. Det kändes för mig som en av de lägre nivåerna, men jag älskade känslan trots det, och minns att jag hade tänket, ”Jag ska vara positiv till de världar jag får besöka, måste vara positiv till de världar jag får besöka”

Vi stillade oss med lustgasen och för att underlätta Lavis tripp lyssnade vi på Bright eyes, filmversionen då till den där filmen om kaniner som jag inte riktigt minns nu vad den heter… nånting med Water Down typ. Anyways, så gick jag på lustgasen igen, och hamnade i en värld, fast jag såg en ljuskälla och bestämde mig för att klättra mot den. Jag klättrade och tog mig närmre och närmre (vid den här tidpunkten hade mitt rus ifrån rökat avtagit, jag var på väg neråt men bestämde mig för att göra det bästa av tiden jag hade kvar). När jag kom tillrätta i verkligheten igen, så tittade jag nedåt och märkte att jag hade med hjälp av Kandas vardagsrumsbord, dragit mig på rygg under hela bordet längsmed den avlånga sidan, mot en lampa. Jag tittade till vänster och märkte att Wick och Lavi låg och storflinade. Det var de vackraste leenden jag någonsin skådat tror jag.

Lustgasen hade tagit slut, och vi var allihop trötta och nöjda med vårt rus. Vi borstade tänderna och gick och la oss. Med tanke på att jag då, alltså för ca 2 månader sen, hade extremt neurotiska drag, så var jag tvungen att kolla med mig själv att jag kunde huvudräkna snabbt, vilket jag alltid varit bra på. 9 * 8 = 72! Jag kunde räkna, och kunde därmed sluta att oroa mig, jag kunde med enkelhet somna, och det var nog den bästa sömn jag någonsin haft.

fortsättning följer...

Ett utvecklat rus!

För bara en vecka sen, bestämde sig jag och Wick för att vi skulle röka lite av det resterande grammet majja som återstod från den gången (jag är helt förbluffad att det ens fanns något kvar över huvud taget med tanke på att runt 15 personer hade nallat på det under 1 månads tid).

Vi vandrade ut i skogen en solig dag, och satte oss i en glänta, och rökte i en lugn och metodisk rytm. LIKA JÄKLA SNABBT KOM RUSET IGEN! På bara 5 minuter flög vi fan högre än nåt jet plan NÅNSIN har gjort! Det häftiga var, att denna gång var vi utan lustgas. Då kände vi också av den sanna kapaciteten av rökat. Det var HELT otroligt. Det var min största high, Wick låg bara och log. Jag märkte att jag kunde avbryta mig själv. Jag pratade, drog handen över ansiktet och ljudet avtog abrupt. Sedan hände det coolaste jag någonsin varit med om, än så länge . Det var att i skogsgläntan där vi var, så kunde jag inte stanna kvar i ett enda ögonblick kändes det som. Varje bild jag hade fått genom att rikta blicken mot något håll, stannade kvar, i form av ett sorts rum. När jag sedan vred på huvudet, så var det som att gå in i ett helt annat rum. En grymt svår känsla att beskriva på ett annat sätt, men den fick mig att verkligen älska världen.

Efter att ha legat i gräset i nästan 30 minuter bestämde vi oss för att dra hem till mig och lyssna på lite musik. Jag ställde mig upp och märkte att jag hade en gråsugga på benet, sket nästan på mig. Det roliga var att tidigare hade jag sagt till Wick att jag inte skulle bry mig det minsta om t.o.m. myror skulle börja krypa på mig. Vi stånkade med vingliga steg hemåt mot vår föda som vi tidigare införskaffat. En jäkla massa Glocken Gold juice, var 4 liter för 25 spänn, drickan smakar hyggligt och är helt utsökt när den är iskall och man är torr i käften. Samt pepparkakor och en marabou digestive chokladkaka. Detta munchade vi glatt i oss.

Senare låg jag i sängen, jag blickade upp mot Wick som satt vid min bärbara dator, han tittade på failblog. Han sa att han satt och asgarvade inombords, fast hans ansikte var helt plain. Jag antar att jag också asgarvade inombords då, för jag minns att jag blev helt fnittrig men inte gjorde en enda min. Jag sa hans namn, han tittade på mig, och brast ut i det största fånflinet jag någonsin sett honom göra. Han var så högt uppe bland molnen att han inte ens kunde ge mig en respons i ord. Det enda som kom ur honom var okontrollerat skratt. När han sedan vände sig tillbaka mot datorn så slutade skrattet helt tvärt, han återgick nog till att dö av skratt inom sig själv istället. Jag själv tittade på mönstrena som mitt PS 3s mediaspelare gjorde till låtar som Echelon med 30 seconds from mars och Dust in the wind av Arnej. Sen kom Pink Floyd… musikorgasm rätt igenom.

Ruset avtog efter ungefär 2 timmar och jag kan säga att jag kände mig totalt fulländad. Vi kramade varandra på vårt normala broderliga vis, sa hej då. Jag begav mig hem till Prinsessan för att motta ett gräl och gråtstund. Vad Wick gjorde vet jag inte. Grälet var över fort och vi tittade på TV och tog det lugnt. Ingen hade märkt vad vi hade gjort, varken före, under, eller efter, och det enda jag kunde tänka på, var hur lycklig jag var att få utveckla mitt rus så otroligt mycket. Att få ta del av den underbaraste plantan som existerat, och att veta att Wick och jag, kommer att vara bästa vänner för alltid, genom vanliga livet, de prövningar vi ställs inför, substanser vi prövat och givetvis de som vi kommer att pröva, tillsammans. Ända sen han introducerade en rädd sextonåring för lustgas, så har mitt liv förbättrats. Min känsla för ansvar har ökat, jag har lärt mig att välja mina vänner samt blivit mindre neurotisk. Det jag lärt mig mest är att dessa växter, fenetylaminer osv. är något positivt, och att bruka dem med ansvar kan bara göra ens liv bättre! =)

Hoppas att det var en trevlig läsning. Skrev denna mellan klockan 3 och halv 5 på morgonen så ursäkta om texten blev halvdann eller så. Jag är hur som helst nöjd med innehållet och hoppas att andra vill besöka olika världar.

PS. Rus varierar självklart från person till person, jag berättar bara hur mitt eget rus var. Gå dock in med en glad känsla, gör såna här saker med goda vänner, så kommer frasen Heaven is a place on earth verkligen stämma.
= )
/Allen

lol