Det är fredagen den 7 september 1990 och klockan är strax efter 15:30.
Hemma i lägenheten på Kungsgatan 64, Boden, håller 43-årige överläkaren Sven-Erik Johansson på att förbereda sin sons födelsdagsfest som fyller fem år. Allt är klart och snart kan festen börja.
Då ringer det på dörren och Johansson går att för öppna den. Han tror att det är någon av födelsedagsgästerna som har anlänt. Utanför står en man klädd i träningsoverall som rusar in i lägenheten.
Väl inne i lägenheten tar denne man fram en hemmagjord 50 cm lång kniv och inför ögonen på den 5-årige pojken sticker sönder Johanssons kropp. Ett vittne hör våldsamma skrik från lägenheten och därefter kommer en man springande ut ur lägenheten med en blodig kniv i ena handen.
Psykläkaren Sven-Erik Johansson avlider strax efter klockan 16:30 på Centrallassarettet i Boden. Mördad på ett brutalt och fasansfullt sätt.
Mördaren flyr hals över huvud. Han sätter sig i sin bil och kör mot Arvidsjaur. Under vägen stannar han vid flera tillfällen för att ringa sin sambo i Haparanda dock utan att berätta exakt vad han har gjort.
Under tiden har polisen i Boden larmat samtliga polisdistrikt i Norr och Västerbotten. Nästa gång mördaren stannar är vid en bensinstation i Moskosel ca fem mil norr om Arvidjaur. Eftersom han uppträder mycket underligt samt har blod på kläderna alarmerar bensinstationsbiträdet polisen.
Fyra timmar senare grips mördaren i Moskosel. När han ser polisspärren stannar han bilen och kliver lydigt in i baksätet på polisbilen.
Mördaren visade sig vara en 37-årig man hemmahörande i Haparanda. Mannen hade varit patient på psykiatriska kliniken i Boden. Gärningsmannen hade där samtalat under ½ timme med den mördade läkaren (per telefon) som ansåg att 37-åringen behövde vård. Han hade då fattat starkt agg till läkaren. Efter detta samtal med läkaren talade mördaren öppet om att Johansson inte förtjänade att leva och att han därför skulle mörda honom.
Haparandabon börjar därefter med sin terror mot psyklläkaren. I maj månad 1990 blir han så rädd att han går till polisen att han vid upprepade tillfällen hade blivit mordhotad.
På morddagens morgon, den 7 september, förhörs den blivande mördaren av polisen i Haparanda. Han uppträder då lugt och sansat. Efter förhöret bestämde han sig att röja Johansson ur vägen. Han beväpnade sig med en hemmagjord kniv och körde de 14 milen ner till Boden.
Eftersom detta skrevs srtax efter det begågna mordet vet jag ej påföljden? Troligtvis vård på mentalsjukhus. Kanske någon annan läsare har mera info ang. detta brutala mord - t.ex. om just påföljden?
Hemma i lägenheten på Kungsgatan 64, Boden, håller 43-årige överläkaren Sven-Erik Johansson på att förbereda sin sons födelsdagsfest som fyller fem år. Allt är klart och snart kan festen börja.
Då ringer det på dörren och Johansson går att för öppna den. Han tror att det är någon av födelsedagsgästerna som har anlänt. Utanför står en man klädd i träningsoverall som rusar in i lägenheten.
Väl inne i lägenheten tar denne man fram en hemmagjord 50 cm lång kniv och inför ögonen på den 5-årige pojken sticker sönder Johanssons kropp. Ett vittne hör våldsamma skrik från lägenheten och därefter kommer en man springande ut ur lägenheten med en blodig kniv i ena handen.
Psykläkaren Sven-Erik Johansson avlider strax efter klockan 16:30 på Centrallassarettet i Boden. Mördad på ett brutalt och fasansfullt sätt.
Mördaren flyr hals över huvud. Han sätter sig i sin bil och kör mot Arvidsjaur. Under vägen stannar han vid flera tillfällen för att ringa sin sambo i Haparanda dock utan att berätta exakt vad han har gjort.
Under tiden har polisen i Boden larmat samtliga polisdistrikt i Norr och Västerbotten. Nästa gång mördaren stannar är vid en bensinstation i Moskosel ca fem mil norr om Arvidjaur. Eftersom han uppträder mycket underligt samt har blod på kläderna alarmerar bensinstationsbiträdet polisen.
Fyra timmar senare grips mördaren i Moskosel. När han ser polisspärren stannar han bilen och kliver lydigt in i baksätet på polisbilen.
Mördaren visade sig vara en 37-årig man hemmahörande i Haparanda. Mannen hade varit patient på psykiatriska kliniken i Boden. Gärningsmannen hade där samtalat under ½ timme med den mördade läkaren (per telefon) som ansåg att 37-åringen behövde vård. Han hade då fattat starkt agg till läkaren. Efter detta samtal med läkaren talade mördaren öppet om att Johansson inte förtjänade att leva och att han därför skulle mörda honom.
Haparandabon börjar därefter med sin terror mot psyklläkaren. I maj månad 1990 blir han så rädd att han går till polisen att han vid upprepade tillfällen hade blivit mordhotad.
På morddagens morgon, den 7 september, förhörs den blivande mördaren av polisen i Haparanda. Han uppträder då lugt och sansat. Efter förhöret bestämde han sig att röja Johansson ur vägen. Han beväpnade sig med en hemmagjord kniv och körde de 14 milen ner till Boden.
Eftersom detta skrevs srtax efter det begågna mordet vet jag ej påföljden? Troligtvis vård på mentalsjukhus. Kanske någon annan läsare har mera info ang. detta brutala mord - t.ex. om just påföljden?
