2009-05-19, 04:22
#1
Kön: Man
Ålder: 20+
Tidigare erfarenheter: Hasch, Salvia 20x samt Spice.
Kvällen började med att jag hamnat i en pundarkvart där jag fick i mig en del hasch i joint, men det är inte det denna text ska handla om. Grabbarna jag var hos skulle iväg och göra något och skickade iväg mig. Jag hamnade hos min vän Grim, som hade DXM att bjuda på. Haschruset var i princip borta när jag anlände hos Grim, jag försökte få med en joint åt honom, men grabbarna jag var hos ville inte dela med sig mer. Kanske lika bra det, de visste ju att vi skulle träffa Dexter.
Väl hemma hos Grim förklarade han lite om Dex, hur det kan kännas och hur länge det kan sitta i. Jag själv hade aldrig provat en långvarig tripp så detta skulle bli intressant. Grim laddade upp varsin bomb åt oss, ett kryddmåt var. Han förklarade att smaken är sjukt vidrig, men samtidigt att det lätt är värt det. Grim menade också att man ofta spyr, men det går lätt och är inte obehagligt. Jag kände mig trygg i hans sällskap och kände ingen nojja över vad som skulle ske. Haschruset var bara ett minne i min hjärna nu, jag var inte märkbart berusad - mina ögon såg normala ut och det enda jag kände var en viss seghet, en seghet jag alltid får efter haschrökning.
Vi skålade med varsin vattenbehållare och bomberna skulle nu ner i våra magsäckar. Jag kände direkt den obeskrivliga smaken eftersom bomben vecklades ut i min mun och halva innehållet rann ut. Med en konstig min svalde jag ner det lösa pulvret för att sedan svälja det som var kvar av bomben. Den fräna smaken satt kvar i munnen resten av kvällen, men som Grim sa, det var det utan tvekan värt. Nu berättade han också att det tar ett tag innan ruset slår i, så varför inte spela lite Metal Slug under tiden? Vi körde igång spelet och till en början gick det bra, men redan efter en kvart ansåg vi båda att vi helt enkelt var för dumma för det simpla men snabba actionspelet. Istället satte vi oss vid datorn och tittade lite på FB och lyssnade på lugn musik, typ Enya och liknande. Medan vi snackade och jobbet eller något annat oviktigt kände jag att min kropp började bli varm. Grim varnade för att om det börjar klia ska man inte klia tillbaka. Han hade visst haft svårt att sluta med den för stunden sköna sysslan och fått ångra det nästa dag.
Jag kände också ett visst illamående och påtalade detta för Grim. Han sa att "Gå och spy, det kommer gå lätt". Sagt och gjort, begav mig mot toaletten och efter bara några minuter hade jag spytt färdigt. Precis som han sa gick det väldigt lätt och jag tänkte att nu kan det sköna börja.
Kort därefter började vi båda vara märkbart bäng. Vi kom fram till att skuggan från hans lampa snurrade, skuggan såg ut som nåt blom-liknande i taket, men själva lampan snurrade inte. Vi skrattade lite åt detta och jag vet inte efter hur länge, men tillslut satt vi i princip lutade mot varandra som bögar och bara njöt av stunden. Jag kände mig varm och avslappnad, det kändes lite grann som att jag satt i en berg- och dalbana. Jag visualiserade detta framför mig och i min hjärna bestämda jag själv hur fort det gick och vilken utsikt jag hade. Efter en stund sansade jag mig och berätta för Grim om min upplevelse. Han svarade att "Visst är det coolt?". Han hade ju helt rätt, dessutom.
Nu var vi båda ganska vakna igen, vi satt och kollade på aftonbladet. Vi kollade bara, inte läste. Jag såg texten men kunde inte få in den i hjärnan. Grim upplevde samma sak. Texten var en bild, en bild som bildade oläsliga ord och detta var mycket lustigt. Jag kände mig bäng i hjärnan och tyckte att min röst lätt förvräng. Grim sa att jag lät full, men att det ändå gick att tala med mig. Det kändes bra.
Här bestämde sig Grim för att tända bongen. Vi tog varsin hit med Spice, en hit jag knappt kände av efteråt. Nu i efterhand har man ju insett att man behöver mer Spice än så. Grim tog även ett kryddmått till med DXM och efter bara en stund spydde han, men det gick fort över. Nu låg jag i soffan och lyssnade på musik. Jag ansåg att jag såg "ljuset". Jag sa detta till Grim. Han sa återigen "Visst är det coolt?". Det ljus jag såg var från hårddisklampan på datorn. När den blinkade med sitt lätta gröna sken var det som att hela min syn blev täckt av ett starkt ljust sken. Det var roligt och inte alls skrämmande.
Musiken från Enya fick mig återigen att flyga, jag flög bland molnen över en skog. Jag var så nära träden att jag såg min skugga där nere bland trädkronorna. Jävlar vad skönt detta var, det går inte med ord att beskriva denna känsla. Grim muttrade något om att han var i sigma, det ultimata DXM-äventyret. Jag gladdes innerligt åt honom, det kändes så bra för mig att han också mådde bra. Återigen flög jag bland mina moln som jag kunde forma och fördela som jag ville. Det kändes varmt och fuktigt att flyga genom dem, nästan som i en bastu, men när jag kom ut ur molnen blev det svinigt kallt igen. Jag ville ju vara kvar i de varma molnen, men nu var där kallt också. Grim tyckte jag skulle stänga fönstret. "Jag kan inte... Jag kan inte!" svarade jag. Det kändes precis som att en osynlig och viktlös, men ändå svintung skiva låg över mig och förhindrade mig från att kliva upp. "Men visst är det ganska coolt?" sa Grim. "Ja" sade jag tillbaka.
Eftersom jag var oförmögen att resa mig låg jag bara kvar och njöt av trippen, mest flög jag bland molnen, men nu var det mer bara en känsla istället för en hel vision. Jag kände att jag började landa nu. Jag tittade på klockan och den var strax efter fem på morgonen. Jag lyckades resa mig upp för att stänga fönstret och sedan totalt däcka i den löjligt sköna soffan.
Klockan 10 vaknade jag och var något efterbäng, men klarade galant av att sköta mitt jobb utan jobbiga frågor från kolleger eller chef.
Allt som allt var detta en underbar kväll, och jag vill verkligen få tag i DXM igen.
Ålder: 20+
Tidigare erfarenheter: Hasch, Salvia 20x samt Spice.
Kvällen började med att jag hamnat i en pundarkvart där jag fick i mig en del hasch i joint, men det är inte det denna text ska handla om. Grabbarna jag var hos skulle iväg och göra något och skickade iväg mig. Jag hamnade hos min vän Grim, som hade DXM att bjuda på. Haschruset var i princip borta när jag anlände hos Grim, jag försökte få med en joint åt honom, men grabbarna jag var hos ville inte dela med sig mer. Kanske lika bra det, de visste ju att vi skulle träffa Dexter.
Väl hemma hos Grim förklarade han lite om Dex, hur det kan kännas och hur länge det kan sitta i. Jag själv hade aldrig provat en långvarig tripp så detta skulle bli intressant. Grim laddade upp varsin bomb åt oss, ett kryddmåt var. Han förklarade att smaken är sjukt vidrig, men samtidigt att det lätt är värt det. Grim menade också att man ofta spyr, men det går lätt och är inte obehagligt. Jag kände mig trygg i hans sällskap och kände ingen nojja över vad som skulle ske. Haschruset var bara ett minne i min hjärna nu, jag var inte märkbart berusad - mina ögon såg normala ut och det enda jag kände var en viss seghet, en seghet jag alltid får efter haschrökning.
Vi skålade med varsin vattenbehållare och bomberna skulle nu ner i våra magsäckar. Jag kände direkt den obeskrivliga smaken eftersom bomben vecklades ut i min mun och halva innehållet rann ut. Med en konstig min svalde jag ner det lösa pulvret för att sedan svälja det som var kvar av bomben. Den fräna smaken satt kvar i munnen resten av kvällen, men som Grim sa, det var det utan tvekan värt. Nu berättade han också att det tar ett tag innan ruset slår i, så varför inte spela lite Metal Slug under tiden? Vi körde igång spelet och till en början gick det bra, men redan efter en kvart ansåg vi båda att vi helt enkelt var för dumma för det simpla men snabba actionspelet. Istället satte vi oss vid datorn och tittade lite på FB och lyssnade på lugn musik, typ Enya och liknande. Medan vi snackade och jobbet eller något annat oviktigt kände jag att min kropp började bli varm. Grim varnade för att om det börjar klia ska man inte klia tillbaka. Han hade visst haft svårt att sluta med den för stunden sköna sysslan och fått ångra det nästa dag.
Jag kände också ett visst illamående och påtalade detta för Grim. Han sa att "Gå och spy, det kommer gå lätt". Sagt och gjort, begav mig mot toaletten och efter bara några minuter hade jag spytt färdigt. Precis som han sa gick det väldigt lätt och jag tänkte att nu kan det sköna börja.
Kort därefter började vi båda vara märkbart bäng. Vi kom fram till att skuggan från hans lampa snurrade, skuggan såg ut som nåt blom-liknande i taket, men själva lampan snurrade inte. Vi skrattade lite åt detta och jag vet inte efter hur länge, men tillslut satt vi i princip lutade mot varandra som bögar och bara njöt av stunden. Jag kände mig varm och avslappnad, det kändes lite grann som att jag satt i en berg- och dalbana. Jag visualiserade detta framför mig och i min hjärna bestämda jag själv hur fort det gick och vilken utsikt jag hade. Efter en stund sansade jag mig och berätta för Grim om min upplevelse. Han svarade att "Visst är det coolt?". Han hade ju helt rätt, dessutom.
Nu var vi båda ganska vakna igen, vi satt och kollade på aftonbladet. Vi kollade bara, inte läste. Jag såg texten men kunde inte få in den i hjärnan. Grim upplevde samma sak. Texten var en bild, en bild som bildade oläsliga ord och detta var mycket lustigt. Jag kände mig bäng i hjärnan och tyckte att min röst lätt förvräng. Grim sa att jag lät full, men att det ändå gick att tala med mig. Det kändes bra.
Här bestämde sig Grim för att tända bongen. Vi tog varsin hit med Spice, en hit jag knappt kände av efteråt. Nu i efterhand har man ju insett att man behöver mer Spice än så. Grim tog även ett kryddmått till med DXM och efter bara en stund spydde han, men det gick fort över. Nu låg jag i soffan och lyssnade på musik. Jag ansåg att jag såg "ljuset". Jag sa detta till Grim. Han sa återigen "Visst är det coolt?". Det ljus jag såg var från hårddisklampan på datorn. När den blinkade med sitt lätta gröna sken var det som att hela min syn blev täckt av ett starkt ljust sken. Det var roligt och inte alls skrämmande.
Musiken från Enya fick mig återigen att flyga, jag flög bland molnen över en skog. Jag var så nära träden att jag såg min skugga där nere bland trädkronorna. Jävlar vad skönt detta var, det går inte med ord att beskriva denna känsla. Grim muttrade något om att han var i sigma, det ultimata DXM-äventyret. Jag gladdes innerligt åt honom, det kändes så bra för mig att han också mådde bra. Återigen flög jag bland mina moln som jag kunde forma och fördela som jag ville. Det kändes varmt och fuktigt att flyga genom dem, nästan som i en bastu, men när jag kom ut ur molnen blev det svinigt kallt igen. Jag ville ju vara kvar i de varma molnen, men nu var där kallt också. Grim tyckte jag skulle stänga fönstret. "Jag kan inte... Jag kan inte!" svarade jag. Det kändes precis som att en osynlig och viktlös, men ändå svintung skiva låg över mig och förhindrade mig från att kliva upp. "Men visst är det ganska coolt?" sa Grim. "Ja" sade jag tillbaka.
Eftersom jag var oförmögen att resa mig låg jag bara kvar och njöt av trippen, mest flög jag bland molnen, men nu var det mer bara en känsla istället för en hel vision. Jag kände att jag började landa nu. Jag tittade på klockan och den var strax efter fem på morgonen. Jag lyckades resa mig upp för att stänga fönstret och sedan totalt däcka i den löjligt sköna soffan.
Klockan 10 vaknade jag och var något efterbäng, men klarade galant av att sköta mitt jobb utan jobbiga frågor från kolleger eller chef.
Allt som allt var detta en underbar kväll, och jag vill verkligen få tag i DXM igen.
Hehe Peace
Kommer ihåg när jag besökte ett ställe som hette "den absoluta högheten" på DXM och höll på att krossas mot taket där 
