Problem med liberalismen.

Jag har på senaste veckorna börjat intressera mig för liberalismen.

Ett problem som jag funderar en del över är vad som kommer hända med folk som inte kan ta hand om sig själva. Jag menar inte handikappade eller sjuka och gamla. Jag menar folk som helt enkelt är inkapabla att göra någorlunda sunda val i livet. Jag kommer i kontakt med folk närpå dagligen som behöver tandvård men inte har råd. Däremot har de råd att t ex röka. Socialen betalar deras tandvård och patienten blir nöjd. Jag förklarar hur otroligt enkelt det är att slippa problem med tänderna. Nästa år är det dock samma sak: de har totalt struntat i informationen om hur man sköter tänderna, socialen får betala tandvården (förstås har de dock haft råd att röka hela året). När jag var ny i branschen tänkte jag att detta är personer som hamnat snett och bara behöver en knuff i rätt riktning. Dock har jag nu träffat så mycket av denna typ av folk att jag blivit desillusionerad. Om inte en person kan klara att sköta sina egna tänder, hur ska de då kunna sköta hela sitt liv? Typ betala sin sjukförsäkring. Dessa människor kommer att köpa andra saker för pengarna. Jag kommer inte att vilja skänka pengar till sådana människor för helt ärligt blir jag irriterad. Samtidigt vet jag att jag skulle känna mig tvingad att skänka pengar till dessa i en nattväktarstat för jag skulle inte kunna med att se dem fara illa, ens av sin egen dumhet.

Jag har en förhoppning att dessa människor kommer att växa med uppgiften men jag är inte så säker.

Jag ser inget problem. Om man är sjuk så är det en sak. Men om man rår för sina misslyckanden så har man ju sig själv att skylla. Det är ingens skyldighet att hjälpa någon som kan klara sig själv men inte vill.

Visst har du rätt i att många människor är dumma. Du har också rätt i att ett förmynderisamhälle åtminstone hade haft den fördelen att dessa människor hade "tvingats" att göra något de hade tjänat på.
Men förmynderitanken är förrädisk ibland. Om man t.ex. jobbar som tandhygienist är det kanske alltför lätt att utgå från att värderingen "man kan inte ta hand om sina tänder tillräckligt noga!" skulle vara rätt i en objektiv mening. Vilket den faktiskt inte är - det är ju en värdering, och som sådan kan den inte vara varken rätt eller fel, objektivt. Hur mycket tid är rimligt att ägna åt tandhygien varje dag? Räcker 15 minuter, trots att 20 minuter såklart skulle maximera munhälsan ÄNNU mer? Så är det verkligen för att vissa är "dumma", som de inte ägnar 20-30 minuter åt dagen åt att borsta, tandtråda, fluorskölja? Eller kan det vara för att vissa människor, såna som råkar ha andra värderingar än politikerna och de andra som bestämmer normerna, helt enkelt prioriterar andra saker i livet såsom bekvämlighet, samtidigt som de inte tycker det är universums undergång att behöva sätta in löständer när de gamla tänderna gått sönder.

Kanske är det inte folket som behöver frälsas från sin dumhet, utan kanske är det ibland också moraltanterna som behöver "skyddas" från sin bristande förmåga att respektera att andra människor kan ha andra värderingar.

Fler exempel på socialister som försöker "frälsa" folk från sitt oförstånd:
1. När staten inför ravekommissionen för att "sån dunka-dunka-musik kan väl aldrig vara bra".
2. När staten subventionerar bibliotek eller teatrar för att "det är klart att sånt är kul eller åtminstone nödvändigt, det förstår folk inte lika bra som vi!".
3. När staten tvingar folk att använda hjälm (eller bilbälte, etc) för att "klart att man ska leva säkert, de som tror att bekvämlighet är viktigare än säkerhet tycker fel".

Död åt den värderingspartiska (intoleranta) staten! Leve den nyliberala staten!

Jag skulle inte heller vilja skänka pengar till dem; att subventionera sådan misskötsamhet verkar inte vara speciellt smart. Sedan kanske det finns ett bättre sätt att hjälpa dem på än att bara ge de pengar för diverse saker, som skulle få de att ändra karaktär. Och om det inte finns någon sådan möjlighet borde det finnas värre saker i världen som man har större skäl för att hjälpa till med (hindra malaria från att spridas), så att ha dåligt samvete för att man inte hjälper dem som skapar sina egna problem är verkligen inte nödvändigt.

Om man med rätt hjälp kan komma ur ett heroinmissbruk så borde det gå att lära sig att ta hand om sina tänder m.m. Hur man än ska hjälpa sådana människor, så är det ju säkert att det inte funkar som det är nu. Troligtvis kommer privata institutioner att kunna ta hand om sociala problem betydligt bättre.

För det första tror jag att folk blir mer rationella om de måste tänka rationellt. De människorna du tar upp är trots allt personer som försummats av uppassningssamhället.

Dessutom kommer antagligen de flesta i ett liberalt samhälle ha försäkringar för att just täcka upp de kostnader som kan uppstå i samband med tandvården.

Problemet som TS beskriver kan ju lika väl handla om att dessa personer inte behöver spara några pengar till tandvård. Även om det kan verka som ett cyniskt antagende, så behöver det inte betyda att valet personerna gör är speciellt medvetet. Om de istället skulle inse att deras tänder inte blev lagade ifall de inte hade en budget, skulle de nog bli mer benägna att spara sina slantar.

Poängen var inte huruvida det går teoretiskt, utan hur ofta det sker i praktiken. På var och en som använt heroin och lyckats sluta, går det massor som fastnar i ett träsk de inte förstod fanns.
Jag är för liberalisering av allt förutom saker som är extremt beroendeframkallande (och dit hör ju heroin) eller extremt allmänfarliga (såsom atombomber).

Ingen av er erkänner alkoholism som sjukdom, eller hur?

Och att sjukdomar kan påverka folks bedömningsförmåga, depression kan ställa till en hel del med folks tänkande, du kan bli en värre zombie än vad många cannabisrus kan åstadkomma.

Det är lätt att stå utanför och säga att folk inte ska äta så de blir tjocka, men ibland skulle jag önska att en del av er som vet att det bara är att ta sig i kragen så blir det bra, skulle drabbas av tex fetma. Riktigt testa hur det är.

Tillägg.
Jag har bara bhögst femton kilos övervikt vilket ger ett BMI på sådär 25 alltså på gränsen till att man ska bry sig.,
Jag var tvungen att äta medicin, och som biverkning gav den viktökning, men sen, att få bort kilona.
Det kräver mer vilja än vad jag har.
Jag antar att liberaler klarar det.

Därför vore det trevlig om staten gav dig lite motivation på det sättet som staten alltid gör: in med pistolen! En kula i pannan eller gå ner 15 kg i vikt, staten kan inte ha överviktiga produktionsenheter!

Det är en fråga till läkarvetenskapen. Och svaret är att läkarvetenskapen anser att alkoholism visst är en sjukdom. (Förlåt Khepera, nu "patologiserade" jag ju igen! Det var absolut inte meningen!)


Det var faktiskt insiktsfullt sagt. Håller med.


Ja, genom att liberalismen gör att Reductil får skrivas ut till människor som mår dåligt över sin vikt, och inte som idag, bara om läkaren känner för att hjälpa dig nå ditt viktmål.
Annars kan du åka till typ Turkiet, Egypten, Indien eller Thailand, där kan du köpa Reductil utan recept och till en femtedel av vad det kostar på Apoteket. Tre månaders personlig förbrukning får du faktiskt ta hem lagligt, om du skriver ditt namn och gärna behandlingssyfte (weight reduction) på varje paket för att förhindra vidareförsäljning).
Annars kan du chansa och beställa på 4rx.com. Har du tur stoppas paketet inte i tullen; har du otur får du inget paket, men du får pengarna tillbaks när paketet returnerats till avsändaren.

Allra enklaste sättet att gå ner i vikt är såklart att köpa amfetamin på gatan på något av socialtjänstens knarkarboenden, där finns det hur mycket som helst med polisens goda minne, men det anses vara "rasism" att "trakassera" dessa "hemlösa" och "utslagna" människor, så därför FÅR de sälja knark där. Värre än i Christiania när det begav sig. Bor du i Göteborg kan du t.ex. köpa allting i knarkväg i de där röda husen vid Järnbrottsmotet (följ skrotdelarna av stulna bilar som står tjogvis kring knarkarnästet). Men det är det socialisterna VILL, så fall inte för det tricket.

Jovisst, det är ju en beroendeproblematik. Jag sympatiserar absolut med den som vill bryta sina destruktiva alkoholvanor. Måste vara ett helvete att övervinna. Samtidigt kunde man förstås ha valt att inte hamna i sitt missbruk från första början, men utifrån omständigheterna kan det vara fullt begripligt varför vissa "tar till flaskan". En känslomässig zombie av depression, det kan jag köpa. Men av cannabisrus? Får jag svårare att begripa. Ja, det är lätt att inte äta sig tjock, såvida man inte har någon ätstörningsproblematik som innebär hetsätande. Sedan kan man ha en hemsk metabolism som gör att man inte blir smal hur tusan man än äter. Själv äter jag nyttigt vissa dagar och onyttigt andra. Märker jag att jag gått upp ett par kilo, ser jag till att gå ner dem igen. Så pendlar det, vilket jag är nöjd med. Självklart. Liberaler får aldrig andnöd när de springer, de förlorar aldrig ett vad, och doftar alltid av syrén. Visste du inte det!