Tack för alla fina kommentarer!
Vill lägga till lite saker nu i efterhand som jag tänkt på...
Just det där att det var "VI" mot världen, den känslan rådde genom hela trippen och jag var hela tiden nojjig över att någon skulle försvinna och vara "själv" i trippen, även fast vi gjorde det allihopa då och då, men inte långvarit.
Kommer ihåg mycket väl när vi stod i hissen, det var lite av det som hände, att jag "tappa" dom andra i våran gemensamma tripp. Var så jädra förvirrad och det kändes som att jag var helt ensam i universum, och jag tänkte bara till nån sekund på "varför" universum finns o hela den där biten, och det höll på att få mig o börja grina, helt seriöst. Då får jag förståelse för hur maffig hallu.droger är.
Någon som upplevt samma sak?
Sen... Ett råd till alla första trippare, att skriva lappar funkar väll sådär... Jag hade skrivit "Skidåkning" och "Jag älskar mitt liv". Men jag förstod inte så mycket, jag stirra bara på lappen och trippa, antagligen för jag inte förstod som var så himla bra med meningen. Det ni DÄRIMOT ska skriva på en lapp är:
"Man landar alltid tillslut"
Det ångrar jag mig grovt att jag inte skrev ner, för det var flertal gånger då jag undra hur lång tid det hade gått och om jag någonsin skulle bli "normal" igen och komma tillbaka till "våran"

verkliget.
Over and out, trippa lugnt nu!