Citat:
Ursprungligen postat av Zimabardo
Det som vaxer i min kropp har jag ratt att ta beslut over.
Nej, det har du inte. Inte efter vecka 18 då tillkommer restriktioner och efter vecka 24 så får det endast ske med hänvisning till att skydda ditt liv. Varför har inte barnet rätt att bestämma över sin kropp?
Citat:
Ursprungligen postat av Zimabardo
Det verkar som att du anvander det rent biologiska som "bevis" - fostret har hjarna, nervsystem etc - sa darfor ar det en manniska och darfor ar det mord. Men jag tillskriver inte fostret tankekraft, empati, planeringsformaga och UPPFATTNINGSFORMAGA. Ett fosters hjarna ar sa fruktansvart outvecklad - ett foster vet inte ens om att det existerar. Jag daremot vet att jag existerar, och jag har ratt att ta beslut over min kropp och mitt liv.
Tycker ocksa det ar hemskt arrogant nar man har starka asikter i den har debatten - det ar trots allt en fraga om kvinnans kropp. Det ar nog latt att uttala sig intellektuellt om nagot man aldrig kommer behova uppleva.
Foster vet inte vad som hander. De tanker inte. De funderar inte. De fungerar, rent biologiskt, men deras hjarna ar inte utvecklad nog for att de ska ha en uppfattning om ens sitt eget liv. En kvinna som tvingas foda ett barn hon inte ar redo for kommer lida lange och detta kommer paverka barnet. Ett oonskat barn ar inte ett lyckligt barn.
Jag använder mig av biologiska fakta för att påvisa att vi per vetenskaplig definition talar om mänskliga individer. Vi måste ta utgångspunkt i fakta annars kan vi ju påstå vad som helst, men det är svårt att få någon vettig diskussion då.
Visst är det en fråga om kvinnors kroppar, men också om mäns kroppar. Dvs. ofödda människor av manligt och kvinnligt köns kroppar.
Jag trodde precis att jag, med medicinskt grundade argument, klargjort att den unika mänskliga individen inte är en del av kvinnans kropp, detta är därför på intet sätt en en fråga om den gravida kvinnans kropp. Kvinnor har naturligtvis full bestämmanderätt över sina kroppar så länge de inte skadar andra individer.
Du verkar definiera ett antal egenskaper som ger en människa människovärde:
* "tankekraft"
* "empati"
* "planeringsformaga"
* "UPPFATTNINGSFORMAGA"
* Utvecklad hjärna, och medveten om sin egen existens ("Ett fosters hjarna ar sa fruktansvart outvecklad - ett foster vet inte ens om att det existerar.")
* Medvetenhet om vad som händer ("Foster vet inte vad som hander.")
* Förmåga att tänka och fundera ("De tanker inte. De funderar inte.")
Säg mig. Får ett ofött barn dessa egenskaper den 24:e graviditetsveckan? Varför är abort förbjudet efter den 24:e graviditetsveckan isåfall?
När anser du att en människa får alla dessa egenskaper? Gäller dessa krav på egenskaper bara ofödda personer, eller är personer som ligger i koma också inkluderade? En person som ligger i koma saknar alla ovanstående egenskaper, är den personen inte en människa? En utvecklingsstörd person kan sakna medvetenhet om vad som händer. En psykopat kan sakna empati. Ett spädbarn saknar medvetenhet om sin egen existens. Vem katten kan inte sakna planeringsförmåga då och då?
Min poäng är, du ställer oerhört höga krav på vem och vad som är människa. Varför skall just dessa krav bestämma människovärde? Jag har funderat på detta och kommit fram till att vi människor inte kan avgöra detta. Vi kan inte dra en bestämd gräns för när en människa får människovärde. Därför är den enda hållbara principen att utgå från att alla människor har ett människovärde eftersom de är människor. En mänsklig individ vet vi, uppstår vid befruktningsögonblicket. Att avbryta en mänsklig individs liv är därför ALLTID att betrakta som att man dödar en individ med människovärde.
Citat:
Ursprungligen postat av Zimabardo
En kvinna som tvingas foda ett barn hon inte ar redo for kommer lida lange och detta kommer paverka barnet. Ett oonskat barn ar inte ett lyckligt barn.
Varje barn bör födas önskat. Men alla graviditeter kommer inte att vara önskade eller planerade. Är det då rätt att eliminera barnets ”oönskadhet” genom att eliminera det ofödda barnet självt? I så fall borde slogan vara: ”Varje oönskat barn – ett dött barn!”
Gatubarn är ofta oönskade, men lösningen är inte att döda dem, utan att göra allt som står i vår makt att få ge dem ett så bra liv som möjligt. Ofödda barn är lika värdefulla som gatubarn och får därför inte dödas hur oönskade de än skulle råka vara. Lösningen är inte att döda den oönskade utan att göra honom eller henne önskad.
Slavägare sa på fullaste allvar att slaveri var bättre för slavarna än frihet. Det hade varit grymt att ge dem en frihet de inte skulle kunna behärska. De menade att slaveri i själva verket var en sorts barmhärtighet. Idag förvägrar vi ofödda rätten till liv under förevändningen att det är bättre för dem om vi dödar dem. Nu som då är det alltid lättare att kränka någons rätt (till liv eller frihet) om man intalar sig att ”jag gör det för dens bästa”. Ett sådant tankesätt är inget annat än en fruktansvärd kränkning förklädd som ”barmhärtighet”.