Marknadsekonomi leder till kommunism?

Jag läste att en procent av världens befolkning äger 40 procent av världens tillgångar.
Procentsiffrorna kan förhålla sig annorlunda men det är fortfarande så att ett fåtal äger mycket.

När en maskin har ersätta en arbetstagare, sker så. Arbetstagaren har då att söka nytt jobb.
När maskiner har ersatt fler arbetstagare måste dessa utöva tjänsteyrken istället för industriyrken. Detta har skett i Sverige i stor utsträckning.

När maskiner har ersatt fler och fler tjänsteyrken. Vad händer då?
Företag har inget behov av att ha folk anställda i onödan. Maskiner utvecklas ständigt och kommer kunna göra det mesta som människor idag gör.

Låt oss ta ett påhittat exempel. Ett företag har 100 anställda och omsätter 10 miljoner. Detta innebär 100 000 kr per anställd. Anställda får lön och företagets ägare får vinst. Fördelningen kan vara lite hursomhelst. Poängen är att anställda behövs och får därför lön och kan således betala huslån/hyra, bensin och mat.

Företaget har senare endast 10 anställda kvar och maskiner som sköter det jobb som tidigare krävde de övriga 90 personerna.
Omsättningen är såklart (ungefär) lika stor. Endast 10 personer ska ha lön och vinsten ökar markant för ägaren.

De företagsägare med mest pengar köper upp andra företag. Så funkar det. Maskiner ersätter människor. Människor blir utan jobb. Så fortsätter det.

Snart har vi ett fåtal storägare och ett flertal människor som är arbetslösa.

Men alla ska ju ha mat och tak över huvudet. Kommer det då finnas alternativ till att staten beskattar företagen mer för att kunna tillgodose sina medborgare en skälig levnadsstandard?

Kvar har vi alltså en fördelningspolitik som är närmast att likna vid kommunism. Förutom de fåtalet företagsägarna, vill säga.

Vem ska serva maskinerna? Det som är lite speciellt för oss människor är att när vi får ett behov uppfyllt så är det något annat skit vi vill ha.

Utan reglering så leder en marknadsekonomi i praktiken alltid till att ett företag får monopol på en marknad och det är just därför de flesta länder har reglerat just detta.

För några hundra år sen jobbade 95% inom jordbruket. Med ditt resonemang skulle vi redan ha kommunism i alla länder då jordbruket utvecklades.
Istället möjliggjorde effektivisering av jordbruket att industrialiseringen kunde ske. Varför? - Arbetskraft frigjordes och möjligheter att använda denna arbetskraft till andra områden existerade nu. När det finns pengar att tjäna så kommer dom att tjänas.
Under senare delen av industrialiseringen jobbade lejonparten av befolkningen i fabriker. Idag jobbar nästan ingen i fabrikerna då effektivisering av tillverkningsprocesser än en gång har gjort att arbetskraft frigörs och nya arbetsområden kan utvecklas.

Det kallas samhällsutveckling - inte vägen till kommunism.


Mvh H.

De kan väl jobba med annat?

Hur länge tänkte du på detta resonemang egentligen? Eller driver du bara med oss?

Rikedom består i att kunna konsumera andra människors produktion.

Teoretiskt kan det inträffa att kapitalisterna i ett samhälle inte efterfrågar något arbete alls. De producerar och byter varor enbart med varandra. Råvaru-, energiförsörjning, service och utveckling sköts av robotar.

Men priset på arbete är i detta läget bara något mer än noll. Inte troligt att kapitalisten lägger ner stora investeringar om arbete är så billigt.

I en värld där minimilönen är satt till Will Smiths nivå så är utvecklingen mer trolig.

Ungefär, så. Då priset för arbete är lågt kommer detta leda till deflation. Likväl kvarstår skillnad i köpkraft hos företagsägarna och det övriga folket. Och visst, investeringar i nya maskinparker kanske inte är värst lönsam i det läget (eventuell investering i maskinpark ger förvisso också arbetstillfällen). Likväl kvarstår "klyftan". Såvida inget händer..

...och det är klart att nya marknader kommer växa fram som kräver arbetskraft. Frågan är bara hur mycket arbetskraft som kommer behövas. Nog för att sysselsätta 95% av en befolkning? Så har det varit hittills men frågan är om så kommer vara fallet i nästa eller näst-nästa eventuella paradigmskifte. (Och nej, alla de som ersätts av maskiner kan inte jobba med att serva desamma)

Ang. marknadsregleringar utgör dessa det institut som är ägnat att motverka den av mig uppmålade bilden (monopolställningar). Min hypotes förutsätter alltså att företag fortsätter att växa och sluka andra företag utan lagliga hinder.

Finans.killen: Hej.

Inte första gången som jag hör detta. Men det faller alltid på en sak. Du säger att detta leder ju således till att allt fler får en minskad köpkraft. Detta är i sig enligt mig i alla fall botemedlet till det du målar upp.

För om färre personer har råd att köpa de allt fler produkter som produceras. Så finns det mindre pengar för företagen att tjäna. Så det ligger i marknadsekonomins intresse att se till att det finns köpkraft och att personer har arbeten. För utan kunder så finns det ingen att sälja till.

Du glömmer att "pengar" bara är en idé. Pappersvaluta är värdelös om ändå ingen annan har något du är intresserad av att köpa för den. Det finns faktiskt ingen anledning att handla överhuvudtaget om du är självförsörjande och inte någon annan har något du vill ha.

I vilket fall kan storägarna fortfarande handla med varandra.

Om storägarna hamnar i behov av mänsklig arbetskraft kommer de naturligtvis att anställa, men det är knappast för att det är så roligt att dela ut skuldsedlar. (I så fall kunde de lika gärna skänka bort sin egendom.)

Varför skulle lågt pris på arbete leda till deflation? Särskilt då arbete inte efterfrågades.

Deflation innebär att styckpriset faller men inte med nödvändighet att intjäningsförmågan minskar. Jag kan sälja 20 bullar för 5 kr mot 10 bullar för 10 kr tidigare.

Det avgörs av priset. Närmsta vägen till ditt skräckscenario är en minimilön på Will Smithnivå.

Det gör den inte. Kapitalisterna kan vara specialiserade inom varsina områden och byta varor med varandra.

För att en situation med ett fåtal storbolag ska uppstå krävs att bolag köper upp andra bolag eller att merparten av bolagen går i konkurs.

Om priser sjunker för att varje svensk(världsmedborgare) har mindre (pga. arbetslöshet mm.) så innebär det en ökning av pennavärdet. Du kan anställa någon för 10 kr/timmen, måhända. Att du också "måste" jobba för 10kr/timmen tar ju ut det hela så din köpkraft jämfört med andras är densamma. Vad jag åsyftade med "deflation" var ju att varje krona blir värd mer. Jag ber om ursäkt om jag var otydlig eller använde begreppet deflation på ett missvisande sett.

Hur mycket arbetskraft som kommer behövas avgörs såklart till stor del av kostnad för arbetskraft. Men om maskiner finns tillgängliga för att utföra arbeten till lågt pris kommer människor att få konkurrera om jobben med maskiner (vilket är sant även i dag till viss del) men i mitt scenario är maskinerna så välutvecklade att de förmodligen är många gånger effektivare än människor och maskinerna är dessutom väldigt många.

Att Will Smith-nivå på lönen innebär att ingen arbetsgivare är sugen på att anställa är helt klart, jag ser emellertid inte hur detta passar in i min uppmålade bild.

Det kan nog vara så, och det är i ganska stor utsträckning självvalt.

Hur många är det som amorterar av sina bolån (och därmed ökar sina tillgångar)?
Hur många är det som ser amorteringar som onödigt sparande (och därmed väljer att inte ha tillgångar, utan istället konsumtion)?

Har vi inte en skuldkris nu därför att man i de flesta länder konsumerat upp inte bara sina tillgångar utan även framtida inkomster.

Då är det väl inte konstigt om det blir få som har tillgångar.



Nja, är man av rätta virket kan man starta ett nytt företag. Kanske till och med konkurrera med gamla arbetsgivaren.


Människor väljer allt som oftast att köpa tjänster av människor isf maskiner. Ta latte som exempel. Massor med människor köper latte dagligen för 25:-. Gör man den själv med en försumbar arbetsinsats (och du slipper gå förbi och köa vid försäljningsstället) kostar kaffet och mjölken ca 5:-. Man tjänar snabbt in maskinkostnaden. Dvs folk betalar en stor merkostnad för att inte anlita en maskin.


En anna sak är att om det är billigare med maskiner och arbetslösheten ökar så sjunker priset på arbete. Det gör att det alltid blir en balans mellan maskiner och anställda.
Att priset på arbete sjunker leder inte till reallönesänkning eftersom produkterna blir billigare med maskinerna (och dessa införs bara när det är lönsamt).

I din modell gör du istället dagdrivande proletärer av folk och som finansieras med skattemedel (vilket leder till höga konsumentpriser). Så kan det bli men det är isåfall ett val och inte en konsekvens.
Med din modell lär det bli reallönesänkningar eftersom det utförs mindre totalt arbete.


Däremot kan det bli så att reallönen stiger för fattiga kineser och indier medan överbetalda svenskar får reallönesänkning. Det brukar egoister ha svårt att förlika sig med.

The Curse of Machinery