Konsten att övertyga II

Ja. Läs vad Rand skrev om saken. Kanske återkommer ikväll när jag har lite mer tid.

Din fråga handlar förvisso om moral men eftersom flummaren Ayn Rand blandade ihop moral och politik (och sina åsikter om konst och allting annat) i sin "objektivism" må det väl vara okej då... (Tips: Senaste Simpsons-avsnittet handlade förresten om Ayn Rand! www.wtso.net)

För det första måste jag informera dig om att empati och egoism inte är motsatser. Här är definitionerna:

empati = förmågan till inkännande, att ana hur någon annan känner. Människokännedom.

egoism = beslutet att gynna sig själv, oavsett om man känner empati eller inte

altruism = valet att gynna någon annan, oavsett om man gör detta som följd av en altruistisk filosofi, eller irrationellt pga empatiska känslor

Ska du ta ur egoismen ur någon måste du antingen droga honom, göra om honom till masochist eller övertyga honom om en alternativ moralfilosofi. Rent logiskt går det nämligen inte att övertyga någon om att egoism är fel, för det är det inte. En människa är utrustad med ett belöningscentra, och människan kan primärt bara känna sin egna lycka, inte andras. Indirekt kan man förstås erfara positiva konsekvenser av andras lycka, och att ha bra förbindelser med sin omgivning ger bilaterala fördelar. Därför är egoism kanske inte så farligt som det först kan verka. Att vara egoist betyder inte att man är nån sorts "psykopat"-sadist som Dr Evil i Austin Powers. Det betyder bara att man insett att man lever för sin egna skull, men man kan fortfarande önska sina vänner allt gott. Jag tycker t.ex. avundsjuka är en betydligt mer irrationell och destruktiv böjelse än egoism.

Hoppades på det.

Jag har insett att folk här har en väldig bred syn på egoism (som iofs är rätt). På grund av allas inbyggda belönings/motivationssystem (som är grunden för allt handlande(?)), så är alla handlingar som människan utför, och där inte slumpen spelar in, i grunden egoistiska. De syftar till att tillfredställa ett visst inomkroppsligt behov. Egoismen ger således upphov till allt från socialism till objektivism (varför dessa olika ideologier finns är alltså en annan fråga).

Därför får jag nu också omformulera mig: Jag har inte problem med egoister, utan med egoister som inte kan tänka två steg in i framtiden och inte två steg uppåt i abstraktionsnivå - dumma människor helt enkelt. Dumma människor går inte att övertyga med rationella argument- det är ju just därför de är dumma.
Anledningen till att jag blir upprörd är dels att mina rationella argument inte biter på de, men främst är det nog pga min egna egoism - jag blir upprörd över att deras egoism/tankesätt inte också gynnar mig.

Diskussionen kring empati har nog varit något avledande i den här tråden, trots att den var intressant.

Om både egoismen och empatin hamnade lite snett och du landar i dumma motdebattanteristället, så kanske en liten ransakan om de egna argumenten och hur diskussionen läggs upp vore en finurlig grej.
*Kollar rubriken och ser att det är precis vad topic handlar om...*

Jag tror att du halkar in i sträng #1 med samma namn nu...

Sorry, glömde alldeles bort tråden! Kommer med ett längre inlägg imorgon, när jag inte är på väg att somna över tangentbordet

Som nämndes tidigare i tråden, om du kan övertyga någon att samarbete är i hans bästa intresse, då kommer han samarbeta. Om du inte lyckas med det, varför ska vi samarbeta från första början då? Om samarbete inte gynnar båda parter, utan bara en, då är det ju inte samarbete, då är det ju parasiterande ifrån den ena parten på den andra.

Typ, om jag ska bygga ett hus så ber jag en snickare att hjälpa till. Jag säger att jag kan då hjälpa honom att bygga hans hus. Han säger då att han vägrar eftersom att jag är en rullstoldsbunden invalid som inte har förmåga att hjälpa honom på något vis. Då får jag på något annat vis övertala honom, jag kanske är jättebra på att göra skatter, så gör jag det åt honom. Alla vinner. Om jag inte kan övertyga, tough shit, då får jag helt enkelt förfråga honom om han vill göra det för att vara snäll, då kanske han väljer att göra ändå, enbart för att det får honom att må bra av att göra en god gärning.

Jag ser inte att det skulle vara svårare än så.

Socialism är dock styrelseskicket då man säger att han som är rulltsolsbunden har rätten att kräva av den snickaren att bygga ut hus åt honom genom tvång. Just eftersom den rullstolsbundna inte kan hjälpa på något annat vis. Det skapar problemet att de som är svaga förblir svaga för de blir inte drivna att blir duktiga på något.

btw, nice att man är uppe och kolla på slutspelet i nhl igår, kommer bli jättekul att försöka sova nu för att gå upp till seminarie kl 08.00 imorgon