Nationalism och liberalism

Nu ska jag framföra något som kan anses vara lite utmanande.

Äganderätt har vi alla hört talas om.
Även arvsrätten.
Två saker som liberaler håller som heligt.
Ifall man skapar ett familjeföretag, så går det och dess rikedom i arv.
Ifall man köper ett hus, så kan några andra ärva huset. Det man äger är inte till för mänskligheten, utan en själv.

Låt oss nu säga att femhundra personer startar upp ett litet samhälle, där de äger allting själva, inklusive marken. De kan då ägna sig åt lokalpatriotiskt tänkande, och en reglering av vilka andra som får flytta dit. De kallar inställningen för kommunalism.

Förflytta sedan fokus till något större, t.ex. en nation, och tänk på samma vis.
Har inte då liberalismen långt mer gemensamt med nationalism, som ser det som att barnen till de som har byggt landet har ensamrätt till landet, mer än tanken att nationen tillhör alla människor på jorden?
Nationalismen stödjer sig uppenbarligen på äganderätt och arvsrätt, precis som liberalismen.

Detta är givetvis en teoretisk diskussion. I realiteten är ju inte alla medborgarna i en nation nationalister.

Skillnaden är att du i en nationalistisk stat tvingas agera utifrån majoritetens (eller för den delen diktaturens) förtryck, medan du i nattväktarstaten har frihet att själva bestämma hur du vill göra med din mark. Hela poängen med liberalismen och NV-staten är att vi ser vikten i att alla är individer och bör agera utifrån sitt eget perspektiv, vill man sätta upp protektionistiska nationalsocialistiska område, eller kommunistiska omdistribueringsområde eller bara leva i fullständig frihet inom rättigheternas ramar så får man göra det, det är upp till var och en.

Skillnaden är att nationalismen är kollektivistisk, medan det låter på din beskrivning som att samtliga av de 500 individer varit tämligen frivilliga om att starta sitt samhälle. Antagligen skulle det dock efter några decennier uppstå problem i ditt 500-samhälle när människor föds och växer upp där men kanske inte trivs med kollektivets regler. De riskerar förtryckas innan de får tummen ur och har praktisk möjlighet att flytta ur 500-samhället. Med nationer är det ännu värre, och dessutom finns det ju i nuläget ingen plats att bo på där det inte finns någon som har den faktiska makten och som i större eller mindre utsträckning använder den för att förtrycka de som befinner sig där. Det är därför vi konsekvensinriktade nyliberaler efterlyser att en nattväktarstat snarast införs någonstans på jorden, så att vi kan flytta dit och vara fria. (Allra helst här hemma i Sverige, förstås)

De kan ju hålla på med vad de vill, men det är ändå individerna som äger marken.
Samhället kan inte äga den. Abstrakta hjärnspöken kan inte äga nåt.

Visst, om alla i Sverige skulle ge bort all mark och fastigheter till staten att förvalta, då hade det varit en kränkning av äganderätten om, Lars t.ex, skulle låta folk bo i hans förre detta hus mot ägaren statens vilja (Läs, mot de beslut som tas inom organisationen staten, för de som inte tycker att man kan säga "statens vilja"). Men nu är det ju inte så att alla har gett bort alla sina ägodelar frivilligt, och de rikedomar som staten får tag på, och den makt som den har, baseras helt på tvång, våld och rofferi, idag och i det förflutna. Därför ska staten genast sluta upp med att ta ut "hyror", och bestämma över vilka som ska få bo, och vilka som inte ska få bo, på mark de inte har någon rätt till

protektionism, välfärdsstat osv. är förövrigt inte förenligt med äganderätten

Nej, men organisationer kan

Välfärdsstaten är _ABSOLUT_ förenlig med äganderätten. Sen när det kommer till samhällen där man lever i kommunism eller nationalsocialism så ser jag inget problem med det då folk väljer det frivilligt. Självklart kommer man dock ej få bryta mot äganderätten genom tex. gasning av judar osv som är populärt bland både socialister och nationalsocialister. Men det är ju helt okej att som privatperson ingå i kontrakt med flera andra personer att leva i kollektiv och dela allt lika.

Återigen beror det på defenitionen av stat. Om alla går ihop i en solidaritetsförening tillsammans, är det en välfärdsstat då? Men jag förstår vad du menar och du förstår vad jag menar så w/e.

Själsligt kan nationalismen och liberalismen mycket väl hänga ihop, och det finns nog en del människor som vill kombinera dessa.
Men sett ur en lagbok så finns det inte så mycket gemensamt, tyvärr.

Välfärd är ju ett mått på hälsa, utbildning, fattigdom osv. Kriterier som en stat med stark äganderätt hade fått utmärkta betyg i. Men precis som många andra ord så har väl det blivit starkt förknippat med socialism även fast socialism ofta är det motsatta.

Hmm, välfärdsstat var det vi pratade om, inte välfärd.

Nationalism är för mig något som mest gynnar en stark stat eftersom de bygger på landsgränser och att vi skall känna en sammhörighet med folk inom dessa gränser och gemensamt finansiera verksamheter. Själv är jag skåning och känner mig känslomässigt mycket närmre tex Köpenhamn än Umeå.