Citat:
Ursprungligen postat av kverty
Trevligt, har börjat utforskat B.A.N själv lite. Tycker Memoria Vetusta II är helt fantastisk, från det korta vackra introt till den episka 10 minuters låten ...the meditant (dialogue with the stars) och den sista låten The formless sphere (beyond the reason).
The Work Wich Transforms God är väl...lite annorlunda. På ett bra sätt, låter väldigt experimentell med trummorna och dissonanta riff. Favoritlåt är Our blessed frozen cells.
BAN är gamla favoriter, mitt last.fm-alias SupremeAbstract är taget från The Work-skivan. Sagda skiva är en tidlös klassiker, fullkomligt oslagbar och kuslig stämning som bara kan matchas av The Axis Of Perdition. Odinist är också den grym, Memoria Vetusta II gillade jag sådär men låt nr. 2 minns jag var helt mästerlig. 777-skivorna var rätt okej, men inte mer än så; inget jag direkt sätter på spontant. Men jag gillade de elektroniska bitarna som stod att finna här och där på dem, jävligt välsvarvade.
Och så EP:n också, nu ska jag försöka komma ihåg namnet utan att fuska... hmm... Emanation Of Archet... fan, det går inte, jag kollar. "Thematic Emanation Of Archetypal Multiplicity" heter den ja, var tänkt att bli en split med The Axis Of Perdition men det slutade med att BAN släppte den ensamstående och TAOP släppte sin
OTROLIGA halva "Physical Illucinations In The Sewer Of Xuchilbara (The Red God)" som en EP, en av mina absoluta favoritplattor alla kategorier. Släpptes bara i 666 upplagor men jag kom över ett ex från min audiofil-vän för flera år sedan, det är jag stolt över.
Men - nu till det jag ville ta upp. Plattan "MoRT" skulle jag inte vara sen med att kalla min favorit med BAN, eller åtminstone på delad förstaplats med The Work. Vad som fullkomligt frångår mitt förstånd är hur jävla mycket skit den får på internet, av kritiker osv. Alla avskyr den och kallar den meningslöst experimenterande medan jag hör den fulländade kulmen av deras atonala musikkoncept. Jag minns fortfarande vagt en av de mest magiska musikupplevelserna i mitt liv när jag nattetid lyssnade igenom den längst bak i en nedsläckt buss som for över Västmanlands landsvägar i fullkomligt mörker.
Vad säger ni andra BAN-fans om MoRT? Jag tycker den är fullkomligt jävla fantastisk på alla sätt och vis och inger en hypnotisk känsla som ingen annan platta kan matcha.
NP:
Krisiun - Works Of Carnage. Fan vad jag älskar Krisiun; vanligtvis skyr jag denna sorts överproducerade mangelmetal som pesten, men allt dessa grabbar gör är fan stenhårdare än stenhårt. Den här skivan har jag just upptäckt men den har redan blivit min favorit med dem vid sidan av Southern Storm.