Vad är för dig det mest lockande med socialism?

När jag läser diskussionerna mellan BRT och liberalerna här känns det som att de aldrig kommer att bli överens politiskt. De står alldeles för långt ifrån varandra på avgörande punkter. De uppfattar verkligheten och människan fundamentalt olika. De kan förmodligen inte ens komma överens om vad som är gott och ont i moralisk mening. Då är det omöjligt att förstå varandras politiska ideal. De verkar absurda för den andre. Vi kommer nog att tvingas kompromissa politiskt även i framtiden. Det blir en socialdemokratisk-moderatisk smet av alltihopa. Eller vad säger du BRT? Vad är alternativet? Kolonisera haven och rymden.

Edit. Därmed inte sagt att man ska svika sina ideal (sin själ) och sluta att propagera för dem. Absolut inte.

Är det inte för mig, och är det inte för dig heller. Annars skulle det väl vara naturligt för dig att sälja av allt du äger och åka ner till Afrika och "hjälpa till"

Jag har förstått den socialistiska anarkismen precis. Det är ju vad det handlar om tid och tid igen, vänsteranarkister beskriver inte världen som den blir utan en stat, de försöker designa en värld utan en stat efter hur de vill att den ska vara.

Det fungerar dock inte så. Räntefria banken är det bästa exemplet och tycker jag påvisar hur jävla dum man kan vara. BRT har fullkomligt misslyckats med att ge en övertygande förklaring, mer än att betett sig som sitt vanliga pretentiösa själv. Har fortfarande inte klart om det han menar är en valuta eller en bank, för han verkar tycka att de är båda två.

Trygghet, solidaritet och samarbete.

Lustigt. Det ser jag som mest lockande med liberalism

Det mest lockande för mig på senare tiden börjar bli att bara spruta ur sig massa nonsens och sedan kalla alla som inte håller med en för oempatiska. Måste vara ganska skönt att slippa backa upp vad man säger med jobbiga saker som fakta och teori.

Det är praktiskt att utgå från att man har monopol på medmänsklighet och empati!

Till och med den uttryckliga invändningen "visst har du rätt i sak men det låter så omänskligt och känslokallt" verkar sympatiskt på de flesta. Det viktiga är alltså att låta medmänsklig och bekymrad för de mindre bemedlade. Vad man säger i sak är omslagspapper snarare än omvänt.

Att man iaf inte mer än en gång i sitt liv behöver hamna i en ideologisk diskussion med en kommunist.

Jag tror vi har en vinnare!

Fast det kan ju vara ganska roligt också. Och samma mål kan uppnås genom att bara vara tillräckligt liberal. Flera socialistiska aktivister här i Umeå som brukar ha bokbord och sånt har börjat känna igen mig, så oftast vill de inte börja prata med mig.

Fast nu kan det ju finnas ganska stora meningsskillnader mellan socialister och kommunister, iofs. Se t.ex. Proudhon vs. Marx, Bakunin vs. Marx, Bernstein vs. Lenin, et.c.