Citat:
Ursprungligen postat av Kazuya
Vad som är sant för person A behöver inte vara sant för person B.
Om A håller för sant att "P" (P betyder ungefär "godtyckligt påstående om omvärlden") och B håller för sant att "icke-P" så följer det ur elementär logik att endast en av personerna har rätt, eftersom sanningsvärdet av "P och icke P" är falskt. Antingen är en sak så, eller så är den det inte, helt enkelt.
Sedan bör man förstås vara försiktig med var man använder sig av sanningsbegreppet - och däri tror jag din poäng ligger: Många ord i vardagsspråket är behäftade med svagheter som "vaghet" och kanske till och med saknar definition. Terrorist/frihetskämpe-distinktionen som du tog upp är förstås ett ordpar som är problematisk, eftersom vi helt enkelt måste bli överens om vad vi menar med orden, innan vi kan ta ställning till hur de skall appliceras till Yasser Arafat namn och vad som är sant och falskt i så fall.
Däremot är det ju absurt att påstå (som du nästan tycks göra i din argumentation) att Yasser Arafat VAR en terrorist FÖR att någon tycker att han var det. Tyckandet har inget som helst med sanningen att göra, vilket illustreras väl av Sokrates motexempel till sofismen och av enkel logik. Om personer inte kan komma överens om vad som är sant, så handlar det om deras tillkortakommanden och oförmåga att komma fram till gemensamma språkliga definitioner, inte om att båda har rätt trots att de tycker olika...
Citat:
Ursprungligen postat av Kazuya
...hurvida Arafat är frihetskämpe eller terririst beror på vem man frågar. Vad som är sant för person A behöver inte vara sant för person B
FEL! Huruvida Arafat var frihetskämpe eller terrorist beror på hur du definierar innehållet i dessa ord och huruvida Arafat passar in i dessa definitioner. Om person A håller för sant att Arafat var terrorist (enligt de kriterier som person A ställer för terrorister) kan A ha rätt eller fel i sitt "för sant-hållande" beroende på om Arafat i realiteten uppfyllde dessa kriterier eller ej. Samma för person B och dennes försanthållanden. Till dess person A och B enas om hur orden definieras, så kan vi inte avgöra vilken av dem som har rätt eller fel. Du använder alltså sanningsbegreppet felaktigt när du säger fraser som "sant FÖR person A". Det du menar när du säger "sanning" är snarare "hålls för sant av", och dessa är vitt skilda saker! Istället frasen "subjektiv sanning" så borde du kanske säga "subjektivt försanthållande", för att markera att du avser en propositionell attityd (som filosofer uttrycker det) och inte ett sanningsvärde per se.
Innan vi har definierat sanningsbegreppet så är det ganska meningslöst att diskutera om sanningar, eller hur?
Realismdebatten lämnar jag tills vidare därhän. Jag ser en datorskärm framför mig, och jag måste för att mina handlingar och tankar skall verka rimliga förutsätta att även du ser en datorskärm framför dig och att du har ungefär samma sinnesförmögenheter som jag själv har. Du tangerar problemet med "det annanpsykiska", och tills vidare så får jag förstås ge dig rätt i att vi kanske inte alltid uppfattar verkligheten lika genom våra sinnen alla gånger - men med det måste man inte vara så pessimistisk att man tror att alla sanningar utom de subjektiva perceptionerna är utom räckhåll...
