Saker som folk i allmänhet felaktigt tror på

Absolut ren alkohol tas in i landet i avsevärda kvantiteter för rengöring. Den är inte avsedd för förtäring, men jag har hört att det förekommer.

Myt: Det finns en sanning, ett "rätt svar"; fakta existerar.

Fakta: Sanning är lika relativ som allt annat. Det beror på vem som säger det och i vilket sammanhang. Således är det enda som är sant, att sanningen självt inte till fullo existerar.

En kula som skjuts iväg fortsätter att accelerera efter att den lämnat pipan.
Svar nej, accelerationen avtar faktiskt redan inne i pipan.

Är det en sak som folk i allmänhet tror på?

För övrigt så är det inte helt korrekt. Den kan accelerera hela piplängden. Det beror ju på hur snabbt, mycket och länge gaserna expanderar.

Det är tydligen vanligt förekommande. Jag har bara hört det själv en gång, men enligt Hans-Uno Bengtsson, fysikprofessor i Lund så är det vanligt. Det är även han som sagt det om accelerationen. Något om gasers expansion i slutna rum.

Well. Kan det finnas en risk för missförstånd här? Att du blandat ihop accerelation och hastighet? Det borde vara så att accerelationen först ökar för att senare avta (minska) i pipan. Det är knappast så att accerelationen ökar konstant från det att krutet börjar brinna tills kulan lämnar pipan (Det finns givetvis ett idealfall när detta inträffar, men jag tror inte att det är så vanligt. Det finns ju flera längder på pipor till samma revolvrer). De borde vara så att accerelationen minskar något när kulan närmar sig mynningen, men att hastigheten ökar hela tiden. Kanske Azrael eller annan kunning kan svara? Jag tänker inte lägga ner lika mycket tid som jag gjorde på fallande kulors hastighet.

Det finns en enda äkta sanning: "Jag tänker alltså finns jag" /Descartes

Det finns inga bevis för att det är en "äkta sanning". För att ta ett exempel, om vi lever i en totalt deterministisk värld, vilket totalt går emot hela vår syn på att våra tankar är våra och fria, så är inte du och jag och detta mer verkligt än en film som spelas upp för våra ögon - eftersom vi i såna fall inte på något sätt kan påverka vår verklighet.

Bortsett från den nästan absurda frågan om något verkligen är sant, så tror jag bara det finns en absolut sanning: matematiken. 1+1=2 i vilken värld, dimension, och tid du än befinner sig.

Här finns en intressant diskussion om bevis för att 1 + 1 inte är 2...
Proof that 1+1=2 is false

Skitsnack! Det där är postmodernism, dvs samma sak som "sofism" - det som redan den gamle Sokrates vederlade. Hans argument gick ungefär så här:

Om det nu är så att sanningen ligger i betraktarens öga, att en sak kan vara falsk för dig men sann för mig, vad händer då om jag håller det för falskt att sofismen skulle vara sann? Har jag rätt då jag säger att det inte kan vara så att en sak är sann för dig men falsk för mig?
- Hoppas att paradoxen är synlig för alla!

Naturligtvis kommer själva sanningsbegreppet självt att falla, om man säger att ett sakförhållande både kan vara och inte vara på samma gång.

Den absolut bästa definitionen av själva sanningsbegreppet finns i den så kallade korrespondensteorin för sanning: Sanning är en egenskap som gäller för ett yttande, då det råder korrespondens mellan yttrandet och det det beskriver.

A) Jag håller en boll i min vänstra hand
B) Jag håller inte en boll i min vänstra hand
A eller B = Sant ... A och B = Falskt
Detta eftersom A 'implicerar' icke-B

A och icke-B = sant, eftersom A = icke-B

............................

Jag vill alltså starkt motsätta mig uppfattningen att det skulle kunna vara så att någonting är sant för dig, men falskt för mig... Sanning är aldrig sanning FÖR någon, utan en egenskap som antingen finns eller inte finns hos ett yttrande, och som kan avgöras genom att man "tittar efter".

Däremot måste man ha ödmjukheten att vidkänna möjligheten att det finns sanningar som vi inte kan få kunskap om - men det är en annan debatt...

//Karl

Sen är det väl ändå så att i lite "mjukare" ämnen så finns det fortfarande ingen säker sanning, där det faktiska förhållandet är en tolkningsfråga.

Om jag säger "Lasse är dum", så beror ju det helt och hållet på definitionen av "Lasse", "är" och "dum". Vi kan nog anta att "Lasse" är en person som vi klart definierar vem det är, och ordet "är" betyder att "Lasse" just nu har den egenskapen som följer.

Däremot så är "dum" ett alldeles för brett begrepp, och har för många tolkningar för att man skulle kunna ge en klar strikt definition, och tills man har gjort det så är uttrycket både sant och falskt (beroende på vem som hör den - "Lasse" skulle nog säga att det är falskt).

Dessutom så har man ju saker som relativitetsteorin, där sanningen i allra högsta grad beror på vem som betraktar det.

Det finns bara 10 typer av människor, de som förstår binära tal och de som inte gör det.