Existerar rymden?

Hos mig?


Jag är inte säker på det här, men jag tror att du missade lite av poängen med mitt inlägg.
Om man ska bevisa existensen av något särskilt, behöver man först veta vad det är för något särskilt man ska bevisa existensen av, inte sant? Vidare, för att kunna formulera (och förmedla) vad detta något särskilt är (detta alltså innan man försöker bevisa existensen av detta något särskilt) behöver man ett namn. För att delge ett namn är det bra med en definition av det som namnet ska representera.
I det här fallet är namnet Universum/Rymden, och definitionen du bad om har jag redan delgett:


Men nu till pudelns kärna: Mitt mål var/är inte att definiera rymden, utan en formel, eller princip, som bevisar existensen av rymden. [fortsättning längre ner i posten]



Om du med allt och alla menar rymdens existens så finns det faktiskt en nästan klar (eller kanske nästan klar). Jag skrev den i ett inlägg ovan, men jag vet fortfarande ingenting om solens förhållande till andra delar av rymden (hjälp?), det behövs för att slutföra det hela (i alla fall så att jag skulle bli nöjd med det).


Det har du säkert rätt i, och jag har ingen aning om vad för superdatorer som finns, men eh... jag vill ha en formel/princip för sakens skull, inte för att räkna ut saker med den


[fortsättningen längre ner i posten är inte längre ner än såhär]

Det gör alltså det i det här fallet, eftersom vi inte logiskt kan argumentera för ett antagande som rör något vi inte har en ordentlig uppfattning om. Det är lite av ett moment 22, för rymdens storlek, betydelse, vad som finns där etc. är omöjligt att kartlägga (som det ser ut nu i alla fall). Skulle vi kunna veta allt som är värt att veta, skulle det ändå bara en kort tid vara giltigt, eftersom (vi antar) att rymden hela tiden växer.
Att på detta försöka bevisa rymdens existens med en princip, kanske kan liknas vid att förklara formen på flytande vatten (om du förstår hur jag menar). Vad jag "kom fram till" var att ett sånt antagande aldrig kan bevisas i och med att det hela tiden blir mer rymd och nya saker inträffar; som man alltså rimligtvis (åtminstone inte fullständigt) kan förutse. Antagandet kan alltså bara anses trovärdigt om slutledningen ständigt prövas. Principen/formeln, och det den bygger på, måste hela tiden bevisas på nytt för att kunna anses giltig. Utifrån denna mall blir det de facto omöjligt att definiera rymdens existens på ett sätt som alltid går att lita på är riktigt, varför jag (om just motiveringen/definitionen) skrev:

o.s.v.

Endast filosofi och matematik sysslar med bevisning. Inget annat.

Nå, vi benämner ändå vetenskapens logik som kunskap? Med det sagt håller jag ändå till lejonparten med dig. "Vad är bevis" etc...


Hur kan vetenskapen motbevisa något som inte går att motbevisa?. Tänk efter!


Läs tråden..? Det ska absolut inte avhandlas i filosofiforumet eftersom det inte är en filosofisk frågeställning. Jag öppnade tråden med att fråga om ett vetenskapligt vederläggande till det att rymden inte existerar.

Detta innebär inte att jag tror att rymden inte existerar utan innebär att jag är intresserad av hur den vederläggningen ser ut, alternativt hur den (i vetenskapliga termer, och byggd på vetenskap) borde se ut.

Skriv gärna något om solens förhållande till andra delar av rymden, eftersom det har med saken att göra.

Angående om jorden är platt eller inte... Ställ dig på ett berg vid havet och titta ut, du kommer tydligt se att horisonten kröker sig. Samma fenomen uppstår oavsett var du är och åt vilket håll du tittar. Om du har rätt instrument så kan du se att krökningen även är samma överallt. Alltså är jorden sfärisk.

Då är det inte vetenskap utan filosofi.

Och vad är det för klotformat objekt som man kan observera från månen i så fall?

Existerar du?

Om svaret är ja, så existerar rymden.

Jag kan börja med att säga att jag kommer inte hålla en astronomikurs här och nu för dig. Jag kommer heller inte ge dig alla matematiska formler som beskriver rymden (några formler kan du finna här: http://fog.ccsf.edu/~trigg/Courses/A...Formulaev2.htm).
Däremot kan jag skriva lite om solen och stjärnorna.
Nu utgår jag ifrån att du inte vet mycket alls om rymden, då du verkar vilja ha bevis på dess existens.

Solen är en stjärna som alla andra du ser på natthimlen. Den är en gul-dvärgstjärna som är en ganska vanlig typ av stjärna i rymden. Vi (Jorden) rör oss i bana kring solen enligt Keplers lagar.
Bild: http://upload.wikimedia.org/wikipedi...ws_diagram.svg
Alla planeter rör sig kring sina stjärnor enligt dessa lagar.

Nu till stjärnorna. Solen och de planeter som kretsar kring den, är gravitionellt bundna till centrum av vintergatan (En enormt stor samling stjärnor, s.k galax). Vi rör oss alltså runt centrum av galaxen. Det är gravitationen som klumpar ihop stjärnorna i stjärnhopar, galaxer, galaxhopar.

Antalet stjärnor i vintergatan
Med hälp av vetenskapen kan vi beräkna medelavståndet till centrum av galaxen, vilket är ungefär 28 000 ljusår. Vi kan också räkna ut hur snabbt vi rör oss jämnt emot de andra stjärnorna och får då en hastighet på 220 km/s. Med detta räknar man ut hur mycket massa som finns innanför solens bana (2x10^49 kg). Solens massa (2X10^30 kg) ger oss då att det bör finnas 10^11 solmassor innanför oss. Sedan lägger vi på stjärnorna utanför. Vi får då en siffra runt 200 000 000 000 stjärnor bara i vintergatan.

Galaxerna sen i sin tur, klumpat ihop sig i lokala grupper, galaxhopar m.m.

Du kan ta och ladda hem denna excelfil som jämför stjärndata. http://kumlabunkern.no-ip.com/annat/...ulator_2.0.zip

Om detta bevisar rymdens existens i dina ögon vet jag inte. För mig räcker det att titta upp mot himlen en molnfri dag eller natt.

Ta och läs lite astronomiböcker, så kanske du till slut får alla bestick i kökslådan.

Lycka till.

500kukar och JockeMedKniven-:

Jag har inte sagt att jag inte tror att jorden är rund. ... Jag sa att jag tycker att frågeställningen (fast kopplad till rymden) är intressant och meningsfull för sakens skull. Jag tänkte att användare på vetenskapsforumet kanske kunde hjälpa till. Jag vet inte mycket om astronomi nämligen.


Det där verkar vara en förolämpning, Giorgi verkar vara en vägg och inget av dessa ämnen verkar passa in i tråden. Ditt troll


Tillbaka till tråden:

Det lilla jag fått reda på som kan kopplas till byggandet av en princip, är att IRF skickat (eller ska ha skickat) upp satelliter för att undersöka just det jag efterfrågade: "För tillfället följer man sex instrument, som kretsar kring Mars och Venus, för att studera solens inverkan på planeterna".

Det står också i rapporten att detta ska inte ska ske förren 2010, men det står också att man ska titta på månen och Merkurius, och att studien av just Merkurius är den första som gjorts i Europa. Så är det någon som vet något om asiatiska eller amerikanska studier av det här? Afrikanska? (förlåt)

Man kan aldrig BEVISA någonting inom fysiken. Man kan bara stärka en hypotes bortom rimliga tvivel. Så nej, det finns inga bevis för att rymden finns. Men det finns inte heller några bevis för tyngdkraften drar saker mot jordens centrum, men än så länge har denna teori kunnat förutspå resultat som stämmer väl överrens med observationer, och teorin om att tyngdkraften drar saker mot jordens centrum har aldrig motbevisats, alltså gäller den. Samma med rymden. Tills du finner en observation som visar att rymden inte finns så gäller det att rymden finns.

Vi vet alla svaret, jorden är rund, rymden finns och är oändlig..

Jaså? Vad händer när man kommer till slutet då? Vi vet också alla att ingenting är oändligt - kan lätt förklaras med att rymden också måste finnas någonstans.