Vad är en rättighet?

Moral, vad vi menar när vi säger att du inte skall skada andra är moral inget annat... FDR FTW!

Objektivisterna brukar förespråka egoism. Dvs att om egenintresset står i strid med andras intressen, då bör man generellt prioritera egenintresset.

De mäter även exempelvis hjärnaktivitet.Positiva känslor ger ökad aktivitet i vänstra, och negativa i högra, ”prefrontal cortex” (vad det nu heter på svenska), någonstans snett ovanför respektive öra. Denna hjärnaktivitet mätas genom neuroimaging.
http://en.wikipedia.org/wiki/Neuroimaging

Jag har sett specifika lyckostudier där man använt sig av exempelvis Elektroencefalografi (EEG), Functional magnetic resonance imaging (fMRI) men jag vet att även de andra typerna av metoder har använts.

Det bästa av allt – de korrelerar väldigt starkt med den subjektivt rapporterade lyckokänslorna vilket gör att enkätfrågor troligtvis kan uppfylla det syfte de är tänkta att göra.

*skrattar*

Slutresultatet och upplevelserna av slutresultatet blir maximerade i och med att det är realistiskt och denna realism är det som talar mest till människan? Har jag förstått det hela rätt då?

Varför påstod hon då detta om att vårt gillande beror på våra egna värden? Menade hon att de som tycker om den romantisk-realistiska skolan uppskattar konsten/skriften/musiken (om det nu finns) mer?

En rättighet är något du väljer, en skyldighet är något du är tvingad till. M a o kanske du inte vill andvända rättigheten till att få en hård smäll i magen av knosto bara för att jag ger dig det fria valet att få en

Det finns inga "måsten" i universum. När man säger att man är "tvingad" till något (vilket socialister ofta gör när de babblar om arbetare, prostituerade etc i beroendeställning) så handlar det fortfarande om ett fritt val, bara det att alternativet är oattraktivt i olika hög utsträckning. Och alla väljer såklart det konsekvensmässigt lämpligaste vägvalet.
En prostituerad, som inte gillar sitt jobb speciellt mycket, "måste" exempelvis inte prostituera sig (vilket socialister ofta påstår), utan hon väljer trots allt att prostituera sig, eftersom alternativet är ännu otrevligare (kanske att få sina pengar via inbrott, som inte lönar sig alls lika bra, och som medför risk att åka i fängelse). Dvs hon VILL prostituera sig. Hon mår BÄTTRE av det, än alternativet.

Enligt Rands estetik innebär ju konst ett konkretiserande av värderingar (vilka de än vara må). Därför valde hon realism: hon porträtterade hellre sina värderingar här och nu i allas vår verklighet, hellre än i någon fantasyvärld eller dylikt. Varför? För att värden bör vara av betydelse för våra egna liv, och möjliga att tillämpa. Vi har alla en (mer eller mindre medveten) uppsättning värderingar. Vad för konst vi uppskattar kommer att reflekteras av detta.

Fast där failar hon ju pskylogiskt, så det är knappast relevant för någon annan än henne själv, hon uppfattar det som om konsten man uppskattar speglar ens värderingar, inte de flesta andra, de tycker att det är absurt att kalla Mozart en röding. Sp3tt gillar death metal och black metal, betyder det att han dyrkar döden eller vill kränka folks äganderätt genom att bränna kyrkor? Knappast.

Annars hade ju Rand rätt i mycket, tyvär inte konstens psykologi, där preferenserna är ytterst individuella.

Fast kyrkor är ju offentlig egendom...

Ska vi homesteada med eld?

Men varför ansåg hon att denna formen var den bästa? Människor som uppskattar fanatsy kommer ju att ha lättare att ta till sig de värderingarna än de värderingar som kan hittas i realism.

Hon ansåg att människor överlag tog till sig värderingar bättre från realismen eftersom det är mer realistiskt och därför blir lättare för människan att förstå och uppskatta?
Det var ju någon innan som påstod att hon sade detta, det är därför jag undrar. Det kan ju vara så att hon aldrig hävdade det.


Fullt medhåll.



Gick tillbaks i konversationen för att se att jag inte missat något. Resultatet har du här:


Då påstod hon alltså att människor tar till sig dessa värden lättare och/eller får en starkare upplevelse av konsten? Om inte, så kan man med lätthet snarare påstå att det är det abstrakta som möjliggör ett mer precist konkretiserande av värden eftersom det tillåter människan att använda mer verktyg och vara mer fri. En symfoni förklarar nog fler värden och fler känslor än vad en poplåt gör, och enligt detta resonemang borde sången vara det som visar bäst. Abstrakt sång borde därför förklara mer än en "jordnära och realistisk".

Fast detta behöver ju inte heller stämma eftersom det främst handlar om ärligheten från skaparen av konstformen. En mer ärlig (möjligtvis att man kan slänga in intuitiv där också. Dvs., direkt skapat av impulser, istället för att ha arbetat mycket med konsten och vridit och vänt på den) poplåt kan ju säga mer än en symfoni. Sedan så måste man ju även ta hänsyn till att en mer genomarbetad låt/symfoni även kan säga mer än den mest ärliga låten. En komplicerad fråga är det ju utan tvekan.

Hur ställer du dig till det Rand har sagt?