Citat:
Ursprungligen postat av scheutz
Ponera följande: en amerikan äger en stor tomt i Florida. Men för 400 år sedan togs den från ursprungsbefolkningen med tvång och våld. Hur kan amerikanen som äger marken idag säga att marken är hans, även ifall han har köpt den för miljonbelopp?
Den här frågan handlar alltså om huruvida man i liberalfilosofisk mening kan anses äga (och därmed sälja/köpa) stöldgods?
Dessvärre har jag inte studerat liberalism, men mitt eget förnuft säger mig att:
1a. Den som ursprungligen blivit bestulen på egendomen (i ditt exempel ursprungsbefolkningen) har rätt att kompenseras för skadan.
1b. "Tjuven" blir kompensationsskyldig.
2. Den som medvetet ägnar sig åt häleri (säljer stöldgods) begår även bedrägeri, om köparen köper i god tro. (Hälaren bedrar då denne mot bättre vetande ägnar sig åt bluffförsäljning av något som denne i lagens mening inte äger.)
3a. Den som i "ond" tro "köper" stöldgods kan knappast anses ha blivit bedragen.
3b. Istället måste denne köpare rimligen anses som medskyldig (medhjälp) till ursprungsbrottet, då köparen indirekt betalat för brottets genomförande (ett beställningsjobb i efterhand). Medhjälpsansvar för, eller åtminstone anstiftan till, ursprungsbrottet torde alltså kunna läggas på köparen.
3c. Köparen kan vidare rimligen inte förvänta sig någon kompensation av hälaren.
3d. Tvärtom bör köparen, eftersom denne på ett eller annat sätt kan anses ha varit "med på kuppen", åtnjuta delat (solidariskt?) kompensationsasvar, gentemot det ursprungliga brottsoffret, med "tjuven".
4a. Den som i god tro "köper" stöldgods blir bedragen (utsatt/faller offer för bredägeri).
4b. Köparen äger i lagens mening aldrig stöldgodset, då säljaren aldrig har ägt rätten att sälja stöldgodset.
4c. Följaktligen skall köparen (genom stämning) kompenseras av bedragaren för skadan.
I ditt exempel skulle jag därför vidare hävda att amerikanen faktiskt aldrig ägt marken, utan endast fallit offer för ett bedrägeri.)
5a. Hälaren kan i sin tur mycket väl även själv ha blivit utsatt för bedrägeri och ha "köpt" stöldgodset i god tro. I så fall begår hälaren oavsiktligen avtalsbrott. (Och aldrig medvetet bedrägeri).
5b. Gentemot köparen måste dock alltid säljaren anses ansvara för att denne faktiskt äger (eller kan erbjuda) det som säljs. Alltså måste säljaren kompensera köparen för (skadan som orsakats av) utebliven "leverans".
5c. Säljaren får i sin tur kräva kompensation av säljaren i steget innan, etc.
6a. Fortsatt kan man fråga sig om den som genom bedrägeri eller avtalsbrott "säljer" stöldgods (i god tro eller ej), kan anses äga betalningen denne erhållit? Den "godtrogne" köparen har bevisligen bedragits, så affären har inte gått rätt till. Värt att tänka på är dock att samtliga köpare i samtliga fall frivilligt har övelämnat betalningen (och aldrig tvingats till det), om än under felaktiga premisser.
6b. Offret för ursprungsstölden har aldrig i något steg gått med på att lämna ifrån sig sin egendom, oavsett premisser.
6c. Jag har för tillfället inget klart och tydligt svar på 6.
7a. Man kan även fråga sig om en domstol bör kunna tvinga det bestulna brottsoffret att, mot dennes vilja, acceptera alternativ ersättning, i en form som domstolen finner enklare att hantera (t ex pengar eller guld för ursprungsbefolkningens land)? Alltså ett slags tvångsförsäljning av stöldgodset. Skall en domstol ha makten att kunna ägna sig åt godtycklig tvångsförsäljning (och värdering) av ett brottsoffers egendom? Om så kunde göras skulle stöldgodset i senare led av affärer i god tro kunna hanteras som legitim egendom.
7b. Skulle och borde i så fall "avtalsbrotten" (i 5a) kunna avskrivas? (Handel med stöldgods i "ond tro" borde i vilket fall klassas som ett straffrättsligt brott, då det är medhjälp till brott mot egendomsrätten. Förutsatt att brott mot egendomsrätten även anses vara ett straffrättsligt brott och inte bara ett civilrättsligt.)
8a. Vad händer om det ursprungliga brottsoffret inte längre är vid liv? (Ursprungsbefolkningen kan ha blivit massakrerad, eller senare dött av ålder.) Rimligen tillfaller då kompensationen i 1a brottsoffrets arvingar enligt testamente och/eller lagstiftning.
8b. Om inga arvingar står att finna? Finns allmänna arvsfonden i ett liberalt samhälle? (Och vad skulle i så fall "AAF" finansiera? Rimligen polis, militär och rättsväsende/skatt?)
Hmm... Det kan här finnas visst behov av att försäkra sig inför omfattande affärshändelser.
Nu är jag trött, godnatt.