Hur ser de det ut på en pyskriatrisk motagning?

ser ut ungifär som på ett ålderdomshem enligt mig

Jag vill inte på något vis gräva efter din identitet men själv har jag legat ett antal veckor på 54:an och undrar om det möjligtvis var där du befann dig också?

Så jävla tråkigt som jag hade då har jag aldrig haft varken tidigare eller senare i livet. En höjdpunkt var när narconon kom på besök för att informera om sin verksamhet. Då förstår ni tröstlösheten.

3 askar cigg om dagen gick det åt och en och annan kortlek slets ut. Man fick Theralen för alla åkommer man sade sig ha. Förkyld? -Ta Theralen! Abstinens? -Ta Theralen! Tandvärk? -Ta Theralen!

Mitt ICA-kort var populärt på avdelningen då de flesta ansåg att det gav en bättre kick att snorta Subutexen än att svälja som vanligt.

För övrigt så vill jag säga att jag träffade en hel del "vrak" där och många av dom kom att stå mig väldigt nära under min tid där. Idag har jag dock ingen kontakt med någon av dom. Jag lämnade inte ut mitt nummer!

Nej, jag låg på 52:an, men det var runt juletid en gång, så alla patienter från 54:an flyttades över till 52:an pga. att många av personalen hade semester, o en del av patienterna hade permission.

Men ja, Theralen är tydligen deras standardmedicin. Första gången låg jag inne för avgiftning. Min läkare hade lovat mig Stesolid, men de fick jag aldrig. Men hela tiden kom personalen o erbjöd mig Theralen.

Nu har jag iof. fortfarande Theralen utskrivet för att kunna sova. Men jag har Iktorivil också, mot ångest.

Egentligen är det mycket humor på en låst psykavdelning. Mellan all tragik. Många sköna människor. Intressanta människor. Kul är det när en del blir friskare också.

När jag låg inne så låg jag mestadels i sängar i korridorer (Över allt var det sängar i korridorerna). Men även många rum. Det var överbelagt så det var nära att jag fick åka 150km till en annan stad.

Visitation varje gång man varit ute och kommit till avdelningen efter permis eller ner till kiosken. Jag lämnade in allt som kunde användas till att skada andra och sig själv. Men glömde ofta att jag hade en tändare i fickan. Kom på det ibland och visade den och en vårdare och hon sade: "Vad busig Du är" på skoj.

Två inglasade väggar med elektroniskt lås vid dörrarna med specialglas som var vägen ut ur avdelningen. Mellan dessa väggar är det ett besöksrum för anhöriga.

Ett rökrum.

Sjuksköterskorna hade inte koll på vad för mediciner man hade så man fick hålla koll på det själv och säga till ofta när det blev fel.

Tv:n var en tjocktv med basutbudet. Skittråkigt.

På slutet av vistelsen fick jag ett eget rum med en trevlig medpatient. Innan låg jag alldeles vid ventilationen. Det blev svinkallt och jag sov iklädd en jacka. Det var traperi för.

Förut var det tre dagar innan man fick permis. Nu är det ändrat. Om de bedömmer en så sjuk att man inte kan ha permis så stannar man där inne.

Fick tillsut Stesolid när jag ville ha det. När det blev uppenabrt att kalle-Anka-medicinerna inte fungerade.

De vill ha en ut så snabbt som möjligt. En man hamnade på gatan igen.

Flöddrad så jag kanske skrivit litet konstigt.

Legat på beroendepsyk för heroinavgiftning i göteborg. Vid ankomst fick jag byta om till landstingets kläder när en vårdare tittade på, kalsonger och allt. De ville se att man inte hade gömt droger i kalsongerna eller nåt sånt. Sedan samtal med läkare som ställde frågor om hur mycket jag brukade ta per dag och lite andra frågor för att kunna sätta upp ett schema över nedtrappningen vilket skedde med subutex. Jag var extremt abstinent så jag satt i princip och skakade och kallsvettades. Ville bara därifrån. Sedan kontroll av en sjuksköterska som tog blodprov, lyssnade på lungor osv.

Efter det fick jag gå in på avdelningen. Alla andra patienter satt i soffan och såg på tv trots att klockan bara var 10. De böjde sig nyfiket ut för att se vem som var den nya patienten. Jag förstod att det inte fanns så mycket att intressera sig för på avdelningen. Blev tilldelad en säng i ett dubbelrum, det luktade starkt av tvättspriten då de hade desinficerat allting inför min ankomst. Efter att jag hade fått min ryggsäck med mina kläder som de hade gått igenom noggrannt på jakt efter droger så gick jag ut i tv-rummet. Man fick heller inte ha "olagliga" saker som brända filmer, idioti. Det var i alla fall 10-12 patienter totalt och jag kände väl hälften ungefär. Jag hälsade och presenterade mig.

Sedan var allt nytt slut och jag fick acceptera att stå ut med förvaringen. Dagarna såg ut ungefär såhär:
Väckning vid nio.
Urinprov var tredje dag.
Morgonmedicin som kroppen skrek efter och vårdarna var för långsamma med.
Frukost framför teven.
Morgonmöte där de gick igenom dagens "aktiviteter".
Se på nyhetsmorgon på tv4. De hade kanal 1-2-4 och disneykanalen.
Sönderkokad och smakfri lunch.
Mera tv.
Promenad runt sjukhusområdet.
Åh vad tråkigt.
Smakfri middag.
Ännu mera tv.
Bakning av kakor i köket som fanns tillgängligt. Schysst med fritt kök.
Utdelning av kvällsmedicin. Känner mig konstant abstinent.
Mer tv.
Utdelning av insomningsmedicin.
Läggdags. Rumskamraten snarkar så jag kan knappt sova.

På dag fyra fick jag bara morgonmedicin, sedan ansåg de att nedtrappningen var slut. Dag sju blev jag utskriven, var väldigt abstinent på väg hem så jag tog återfall innan jag ens hade åkt hem. Åkte direkt till kranen. Sedan dess har jag aldrig tagit avgiftning på låst avdelning, jag skötte det hellre hemma över en längre period. Minns att jag störde mig som fan på att de hade avgiftning och inställning (på subutex och metadon) på samma avdelning. Det är inte roligt att vara abstinent på samma avdelning som andra som går åt andra hållet i doseringarna, dvs får mer och mer subutex/metadon.