En plantage

Varför känns det så fel att säga "en plantage", fastän det tydligen är rätt?
Jag och mina kompisar sa alltid "ett plantage" och "plantaget" när vi var små, men så plötsligt en dag i högstadiet berättade en lärarinna att det hette "en plantage" och "plantagen". Är det inte konstigt?

Franska lånord på -age är kanske oftast neutrum, men utrum är inte ovanligt.
Vi är rationella och följer gärna mönster även om de inte är vattentäta. Genus
för lånord diskuteras rätt ofta. Många gånger är det närmast slumpmässigt hur
lån från engelska och romanska språk tilldelas genus i svenska.

ett garage, ett bagage, ett bandage, ett civilkurage, ett collage, ett courtage, ett tonnage ...

en blamage, en bladmage(!), en plantage, en vernissage, ...

Kanske finns det påverkan från ett implantat som är neutrum.

Min tandläkare är en spjuver. Han skulle mycket väl kunna säga att här kan
det bli fråga om ett implantage. Nu hoppas jag att tillfället inte bjuds, för
implantaget bleve säkert smärtsamt för både gom och plånbok.