2009-04-30, 14:52
#1
Ålder då tripprapporten utspelar sig: 17 (snart 20 nu)
Tidigare erfarenheter: Alkohol.
Första nyset
Var hemma hos en polare, låt oss kalla honom Petter, som vaktade en lägenhet åt en gemensam vän till oss.
Där i lägenheten så sitter vi och har inte så mycket att hitta på, eller att prata om, för vi är inte bästisar, utan snarare halvpolare.
Efter en stund så kommer jag på den originella idén att vi kan ta och supa lite. "...och glo på film!" fyller han i.
Sagt och gjort; vi har köpt oss en massa folköl i olika sorter, och sitter och dricker upp dem allesammans i ett någorlunda långsamt tempo.
Filmen vi kollar på är The Pick of Destiny, och filmen blir bara bättre och bättre ju längre in i den vi kommer.
Hur som helst, så kommer vi till scenen där Jack Black äter en jäkla massa svamp, och kommer in i en färgglad värld, där allt verkar skitkul.
"Fan va jag vill pröva det där" säger jag.
"Vill du?" Frågar Petter.
"Jaa... Vadårå?" undrar jag.
"Jag kan få tag på sånt." säger han.
Jag lyser upp: "What!? Gör det!"
Avslutningsfesten
Två-tre veckor hade gått sen folkölskvällen hos Petter.
Ikväll skulle det vara avslutningsfest för våra treor på min skola. Själv skulle jag och Petter sluta tvåan.
Petter hade fixat lite knark, och jag hade dragit med en till polare som ville pröva på. Vi kallar honom för Niklas.
Så sent på eftermiddagen så började folk dyka upp hemma hos denna snubbe festen skulle vara hos, och till min förvåning när jag kom dit så var hans föräldrar hemma, och stod glatt (
) och stekte korv med bröd till alla halvfulla studenter. Det var kanske 30-40 pers där.
Efter en stund var jag den fullaste av de alla. Vi spelade fotboll och jag ställde mig med dunder och brak i målet, med en cigg i munnen. Jag har ju trots allt stått målis när jag var mindre, så det föll naturligast för mig.
Ciggen var otänd och nersölad med saliv, men det sket jag fullständigt i. Istället anföll jag motståndare som kom för nära målet och bet dem i armarna.
Ibland när jag skulle fånga en boll så hann bollen rulla förbi målet innan jag hann reagera, och bara tittade bakåt på bollen och glatt bollade iväg, in i skogen. Jag hade SKITKUL!
...och alla andra också för den delen, för jag var ganska rolig att titta på
Senare, när det hade blivit lite mörkare och hela fyllegänget hade varit långt ifrån fotbollsplanen ett långt tag så vågade sig Petter fram till mig för att viskandes fråga: "Röka?"
Jag blev alldeles till mig, för i mitt enorma rus hade jag helt glömt bort de spännande drogerna jag skulle vara med att testa.
Så vi ringde Niklas. Han tryckte bort oss. "Vafan!" säger vi, och ringer lite till, med samma resultat.
Så vi börjar leta efter honom. Bakom poolen, andra sidan huset, vid bilarna, vid fotbollsplanen, lite i skogen. Ingenstans.
Så vi får vackert vänta på att Niklas ringer upp.
Efter nån timme, när himmelen är mörkblå och myggen kommit för längesen, så ringer det i Petters mobil. Han frågar vart Niklas är och skrattar lite efter någon sekunds väntan.
Off we go.
Vi drar oss till den ödsliga fotbollsplanen, som ligger ca. 30-40 meter från huset, och sätter oss i utkanten på våra jackor och tröjor och Petter plockar fram några cigg och nån liten skum klump på en kvadratcemtimeter.
"Skulle det inte typ vara som en joint, som man ser i filmer?" tänker jag tyst för mig själv. "Vad är det för något?" frågar jag. "Brunt", svarar Petter.
Rus på rus
Petter och Niklas sprättar upp cigg och rullar jointar för fulla muggar. En. Två. Fyra. Fem blir det tillslut. Jag var så full så jag hade bara fått sitta och titta på hela tiden, men jag fick första blosset, efter att Petter tänt åt mig.
Jag förde ivrigt jointen mot munnen och drog ett ordentligt halsbloss.
"AJFAN" tänkte jag, och harklade mig. Skit va ont det gjorde i halsen!
Mycket värre än när man skulle röka tobak för första gången.
Jag drog ett pyttelitet bloss till, och skickade jointen till Niklas.
Röken höll jag kvar, i kanske femton sekunder. Blåste ut. Det luktade ganska illa, tyckte jag.
Niklas hostade till lite grann, och sa någonting med mycket ansträngd röst, precis som i filmer! Det tyckte jag var häftigt.
När jag fick jointen igen så var det inte så mycket kvar, men jag drog det sista, och höll kvar även det. Jag försökte komma på något att säga, bara för att prata sådär häftigt. Det enda jag kom på var "satan!", vilket jag nöjde mig med.
Nu började det hända grejer! Jag kände att jag knappt kunde satta rakt. Jag kände mig som ett gammalt hus som var påväg att ramla ihop. Jag vinglade som fan där jag satt, och Petter och Niklas bara skrattade åt mig.
Tillslut vann drogerna över mig. Jag ramlade ihop, och helt hjälplös låg jag där, med ansiktet ner i gräset och bara andades. Petter och Niklas röker lite mer, och efter en stund så frågar de om jag vill ha lite.
"Jafan!" Säger jag helt orkeslöst och reser mig upp under en halv minut.
Jag drar ett ordentligt bloss som svider i min hals och ramlar ihop igen.
Jag håller inne röken i årminstånde en halv minut, och bara tittar upp mot träden, undrandes när hallucinationerna kommer.
När jag blåst ut röken med den lilla kraft jag hade kvar, så känner jag har jorden helt plötsligt släpper taget om min rygg och istället lägger sig på min vänstra sida, för att sedan rulla runt min lite mer och trycka sig mot mitt bröst och halva ansiktet.
Där ligger jag bara, helt tyst, och lyssnar på Petter och Niklas, som pratar och fnissar som två flickor från högstadiet. Jag hör de säga något kul, och hela min kropp anträcker sig för att hosta fram den lilla mängd energi som krävs för ett lågmält "...he" och ett leende.
Mina vänner skrattar ännu mer åt mitt lilla försök till ett skratt och detta gör att min kropp skrattar lite mer, helt utom min kontroll.
Plötsligt känner jag någonting pirra på halsen. ETT KRYP!!!
Jag försöker ropa på hjälp, men allt som kommer fram är "..."
Ingenting! Vad ska jag ta mig till?! Jag har krypfobi, och ett litet äckligt jävla kryp kryper nu övar på mitt ansikte och jag kan inte göra ett piss åt saken!
Jag försöker skrika i panik, och får tillslut fram ett litet lågmält "hjälp..." ett par gånger, och Petter och Niklas bara skrattar åt mig.
Tillslut kryper krypet iväg, och lämnar mig och mina mordiska tankar ifred.
När jag ligger där så inser jag hur klar jag är i skallen för att vara så borta i kroppen. Jag ligger och försöker klura ut lite mattetal, då Petter och Niklas säger att vi ska gå nu. Jag blir oerhört lättad och tänker: "Wihoo!".
De båda hjälper mig fnissandes upp, och jag undrar under hela den långa färden upp om det är mig de fnissar åt, och kan som följd på det inte låta bli att blundandes fnissa lite åt mig själv också. De bokstavligt talat lyfter bort mig, för mina egna ben vill inte riktigt samma sak som jag vill. Jag vill gå och benen vill leka lealösa. Hela kroppen också för den delen.
Mellan huset och fotbollsplanen ligger det inklämt en liten landsväg. Den hinner vi till innan jag måste kräkas lite. Mina polare tycker att jag är jätterolig, och fnissar som besatta åt mig.
Till scenen kommer några kompisar, som inte har en susning om att jag är hög, utan bara tror att jag spyr för att jag är full, och börjar organisera lite hjälp. En hämtar vatten, och liten tös klappar mig på ryggen och ett par andra diskuterar med mina polare om vad som hänt, och kan inte förstå varför de tycker att det är så förbaskat roligt.
När jag har druckit lite vatten och spytt klart, så bär de mig vidare tillbaka till festen och sätter mig i en stol där jag får sitta ett bra tag. Petter och Niklas festar på och skrattar åt allt.
Där i stolen så sitter jag ihopsjunken och drar luvan över huvudet, med glaset med vatten vilandes mot mina tänder, och lapar lite vatten då och då, när jag orkar.
Plötsligt får jag syn på Petter, och kastar förbannelser över honom! Han skrattar bara. "Du ska döööö!" säger jag. Niklas kommer förbi och han ska också dö, men inte lika snabbt, för det var Petter som var dummast. Nu skrattade de båda som fan! I efterhand förstod jag varför.
Sen efter det så hände inte så mycket annat än att jag tillslut snodde en tremannasoffa själv, som dessutom var bokad av några personer. Där sov jag gott med en filt och en kudde, och de andra fick sova i varsin stol.
Vaknade; bakfull och bakbäng, och ringde min mor som fick hämta mig.
Väl hemma så slängde jag mig ner i min 90-säng och sov bort resten av dagen.
Slutledning: Ta det lugnt med rökat om du är full. Och cannabis ger inga hallucinationer.
Tidigare erfarenheter: Alkohol.
Första nyset
Var hemma hos en polare, låt oss kalla honom Petter, som vaktade en lägenhet åt en gemensam vän till oss.
Där i lägenheten så sitter vi och har inte så mycket att hitta på, eller att prata om, för vi är inte bästisar, utan snarare halvpolare.
Efter en stund så kommer jag på den originella idén att vi kan ta och supa lite. "...och glo på film!" fyller han i.
Sagt och gjort; vi har köpt oss en massa folköl i olika sorter, och sitter och dricker upp dem allesammans i ett någorlunda långsamt tempo.
Filmen vi kollar på är The Pick of Destiny, och filmen blir bara bättre och bättre ju längre in i den vi kommer.
Hur som helst, så kommer vi till scenen där Jack Black äter en jäkla massa svamp, och kommer in i en färgglad värld, där allt verkar skitkul.
"Fan va jag vill pröva det där" säger jag.
"Vill du?" Frågar Petter.
"Jaa... Vadårå?" undrar jag.
"Jag kan få tag på sånt." säger han.
Jag lyser upp: "What!? Gör det!"
Avslutningsfesten
Två-tre veckor hade gått sen folkölskvällen hos Petter.
Ikväll skulle det vara avslutningsfest för våra treor på min skola. Själv skulle jag och Petter sluta tvåan.
Petter hade fixat lite knark, och jag hade dragit med en till polare som ville pröva på. Vi kallar honom för Niklas.
Så sent på eftermiddagen så började folk dyka upp hemma hos denna snubbe festen skulle vara hos, och till min förvåning när jag kom dit så var hans föräldrar hemma, och stod glatt (
) och stekte korv med bröd till alla halvfulla studenter. Det var kanske 30-40 pers där.Efter en stund var jag den fullaste av de alla. Vi spelade fotboll och jag ställde mig med dunder och brak i målet, med en cigg i munnen. Jag har ju trots allt stått målis när jag var mindre, så det föll naturligast för mig.
Ciggen var otänd och nersölad med saliv, men det sket jag fullständigt i. Istället anföll jag motståndare som kom för nära målet och bet dem i armarna.
Ibland när jag skulle fånga en boll så hann bollen rulla förbi målet innan jag hann reagera, och bara tittade bakåt på bollen och glatt bollade iväg, in i skogen. Jag hade SKITKUL!
...och alla andra också för den delen, för jag var ganska rolig att titta på
Senare, när det hade blivit lite mörkare och hela fyllegänget hade varit långt ifrån fotbollsplanen ett långt tag så vågade sig Petter fram till mig för att viskandes fråga: "Röka?"
Jag blev alldeles till mig, för i mitt enorma rus hade jag helt glömt bort de spännande drogerna jag skulle vara med att testa.
Så vi ringde Niklas. Han tryckte bort oss. "Vafan!" säger vi, och ringer lite till, med samma resultat.
Så vi börjar leta efter honom. Bakom poolen, andra sidan huset, vid bilarna, vid fotbollsplanen, lite i skogen. Ingenstans.
Så vi får vackert vänta på att Niklas ringer upp.
Efter nån timme, när himmelen är mörkblå och myggen kommit för längesen, så ringer det i Petters mobil. Han frågar vart Niklas är och skrattar lite efter någon sekunds väntan.
Off we go.
Vi drar oss till den ödsliga fotbollsplanen, som ligger ca. 30-40 meter från huset, och sätter oss i utkanten på våra jackor och tröjor och Petter plockar fram några cigg och nån liten skum klump på en kvadratcemtimeter.
"Skulle det inte typ vara som en joint, som man ser i filmer?" tänker jag tyst för mig själv. "Vad är det för något?" frågar jag. "Brunt", svarar Petter.
Rus på rus
Petter och Niklas sprättar upp cigg och rullar jointar för fulla muggar. En. Två. Fyra. Fem blir det tillslut. Jag var så full så jag hade bara fått sitta och titta på hela tiden, men jag fick första blosset, efter att Petter tänt åt mig.
Jag förde ivrigt jointen mot munnen och drog ett ordentligt halsbloss.
"AJFAN" tänkte jag, och harklade mig. Skit va ont det gjorde i halsen!
Mycket värre än när man skulle röka tobak för första gången.
Jag drog ett pyttelitet bloss till, och skickade jointen till Niklas.
Röken höll jag kvar, i kanske femton sekunder. Blåste ut. Det luktade ganska illa, tyckte jag.
Niklas hostade till lite grann, och sa någonting med mycket ansträngd röst, precis som i filmer!
Det tyckte jag var häftigt.När jag fick jointen igen så var det inte så mycket kvar, men jag drog det sista, och höll kvar även det. Jag försökte komma på något att säga, bara för att prata sådär häftigt. Det enda jag kom på var "satan!", vilket jag nöjde mig med.
Nu började det hända grejer! Jag kände att jag knappt kunde satta rakt. Jag kände mig som ett gammalt hus som var påväg att ramla ihop. Jag vinglade som fan där jag satt, och Petter och Niklas bara skrattade åt mig.
Tillslut vann drogerna över mig. Jag ramlade ihop, och helt hjälplös låg jag där, med ansiktet ner i gräset och bara andades. Petter och Niklas röker lite mer, och efter en stund så frågar de om jag vill ha lite.
"Jafan!" Säger jag helt orkeslöst och reser mig upp under en halv minut.
Jag drar ett ordentligt bloss som svider i min hals och ramlar ihop igen.
Jag håller inne röken i årminstånde en halv minut, och bara tittar upp mot träden, undrandes när hallucinationerna kommer.
När jag blåst ut röken med den lilla kraft jag hade kvar, så känner jag har jorden helt plötsligt släpper taget om min rygg och istället lägger sig på min vänstra sida, för att sedan rulla runt min lite mer och trycka sig mot mitt bröst och halva ansiktet.
Där ligger jag bara, helt tyst, och lyssnar på Petter och Niklas, som pratar och fnissar som två flickor från högstadiet. Jag hör de säga något kul, och hela min kropp anträcker sig för att hosta fram den lilla mängd energi som krävs för ett lågmält "...he" och ett leende.
Mina vänner skrattar ännu mer åt mitt lilla försök till ett skratt och detta gör att min kropp skrattar lite mer, helt utom min kontroll.
Plötsligt känner jag någonting pirra på halsen. ETT KRYP!!!
Jag försöker ropa på hjälp, men allt som kommer fram är "..."
Ingenting! Vad ska jag ta mig till?! Jag har krypfobi, och ett litet äckligt jävla kryp kryper nu övar på mitt ansikte och jag kan inte göra ett piss åt saken!
Jag försöker skrika i panik, och får tillslut fram ett litet lågmält "hjälp..." ett par gånger, och Petter och Niklas bara skrattar åt mig.
Tillslut kryper krypet iväg, och lämnar mig och mina mordiska tankar ifred.
När jag ligger där så inser jag hur klar jag är i skallen för att vara så borta i kroppen. Jag ligger och försöker klura ut lite mattetal, då Petter och Niklas säger att vi ska gå nu. Jag blir oerhört lättad och tänker: "Wihoo!".
De båda hjälper mig fnissandes upp, och jag undrar under hela den långa färden upp om det är mig de fnissar åt, och kan som följd på det inte låta bli att blundandes fnissa lite åt mig själv också. De bokstavligt talat lyfter bort mig, för mina egna ben vill inte riktigt samma sak som jag vill. Jag vill gå och benen vill leka lealösa. Hela kroppen också för den delen.
Mellan huset och fotbollsplanen ligger det inklämt en liten landsväg. Den hinner vi till innan jag måste kräkas lite. Mina polare tycker att jag är jätterolig, och fnissar som besatta åt mig.
Till scenen kommer några kompisar, som inte har en susning om att jag är hög, utan bara tror att jag spyr för att jag är full, och börjar organisera lite hjälp. En hämtar vatten, och liten tös klappar mig på ryggen och ett par andra diskuterar med mina polare om vad som hänt, och kan inte förstå varför de tycker att det är så förbaskat roligt.
När jag har druckit lite vatten och spytt klart, så bär de mig vidare tillbaka till festen och sätter mig i en stol där jag får sitta ett bra tag. Petter och Niklas festar på och skrattar åt allt.
Där i stolen så sitter jag ihopsjunken och drar luvan över huvudet, med glaset med vatten vilandes mot mina tänder, och lapar lite vatten då och då, när jag orkar.
Plötsligt får jag syn på Petter, och kastar förbannelser över honom! Han skrattar bara. "Du ska döööö!" säger jag. Niklas kommer förbi och han ska också dö, men inte lika snabbt, för det var Petter som var dummast. Nu skrattade de båda som fan! I efterhand förstod jag varför.
Sen efter det så hände inte så mycket annat än att jag tillslut snodde en tremannasoffa själv, som dessutom var bokad av några personer. Där sov jag gott med en filt och en kudde, och de andra fick sova i varsin stol.
Vaknade; bakfull och bakbäng, och ringde min mor som fick hämta mig.
Väl hemma så slängde jag mig ner i min 90-säng och sov bort resten av dagen.
Slutledning: Ta det lugnt med rökat om du är full. Och cannabis ger inga hallucinationer.
__________________
Senast redigerad av Nongi 2009-04-30 kl. 14:56.
Senast redigerad av Nongi 2009-04-30 kl. 14:56.
