"Flickan i Billbyskogen" och mannen som försvann, Uppsala, 1989.

Om denne man var på väg att sälja sin lägenhet, då bör den ha legat i en bostadsrättsfastighet, troligen i centrala staden, då Lars enligt tidigare uppgift sällan lämnade centrala Uppsala. Att socialen placerar diverse problematiska individer ("zigenare" och andra) i bostadsrätter i centrala Uppsala verkar ovanligt, i synnerhet som kommunen vid denna tid (1980-tal) bör ha haft bättre tillgång till de hyreshus från miljonprojektet som fanns ute i t ex Gottsunda och som vid denna tid inte var lika eftertraktade som de är nu. Bostadsrättsföreningar (nu som då, gissar jag) brukar vara sparsmakade med att upplåta yta åt personer man tror kan ställa till med problem.

Sedan undrar jag hur många flerfamiljshus (bostadsrätt eller ej) som på 1980-talet fortfarande hade fungerande utedass, i synnerhet centralt i en så stor stad som Uppsala. De enda utedass jag såg under min uppväxt under 70- och 80-talen (förvisso ej i Uppsala) fanns vid lantställen.

På 90-talet använde sig socialtjänsten i Uppsala kommun mycket av tomma studentbostäder i Flogsta. Den tiden är lite 'legendarisk' på grund av de många självmorden som skedde, en bieffekt av att man placerade många personer med dålig psykisk hälsa i höga hus med enkel tillgång till taken. Jag vet dock inte om man bara använde sig av rum eller om de större lägenheterna nere i låghusen också, vilket skulle vara mer lämpat för en familj. Så någon brist på boenden verkar det inte funnits, å andra sidan förekommer det att socialtjänsten i kommuner köper bostadsrätter.



Den kommunala latrintömningen i centrala Uppsala upphörde 1984.

Intressant tråd. Just när jag ska till att läsa inlägg #17 står det ungefär samma saker som man tänker.

En bitter mördare som efter drygt 25 år och preskriberat brott inte finner ro? Skuldkänslor?


Storyn går inte riktigt ihop (bostadsrätter med torrdass på 80-talet?) men Uppsala ligger högt när det gäller kommunköpta bostadsrätter och kan ha placerat folk där. Tomma studentbostäder upphörde kring 1990.

Min gissning efter att ha lagt ihop föregående poster är att det var Lars själv som mördade Ulla.

Sedan blev han än mer enstörig och paranoid över att någon skulle spåra mordet till honom a la Raskolnikov. Han tar till spriten för att döva skuld (?) och paranoia samt undviker mänsklig kontakt förutom på fyllan då han inte kan hålla sig från att fiska lite info genom att bringa "Flickan i Billbyskogen" på tal. Är det någon som misstänkt honom? Det måste han få veta! Har mordet fallit i glömska? Har han verkligen kommit undan med mord utan att någon längre bryr sig? Vissa mördare får även en kick av att återuppleva mordet och uppmärksamheten kring det.

Den mest logiska förklaring till förföljelsen med krukor i huvudet osv är att han var en jävligt dålig granne helt enkelt. Jag skulle också känna lust till att slänga krukor i huvudet på folk om dom kastade bajs i min rabatt. Paranoian gjorde kanske att han kopplade "förföljelsen" och möjligtvis helt oriktade pojksträcksbomber på utedass till att någon visste något och ville honom illa, speciellt sedan mordet preskriberats och han inte längre kunde bli straffad annat än om någon som visste något tog lagen i egna händer så att säga. Till slut kom han fram till att det enda sättet att slippa de inbillade ögonen på sig var att flytta. Kanske kom han till insikt om att flytten ändå inte skulle göra slut på mardrömmarna varpå han hoppade i sjön eller liknande.

En teori som är fullt hållbar, jag finner det inte helt omöjligt att det kan vara på det viset.

Att Andersson skulle ha varit GM gällande mordet på Ulla Persson 1961 är föga troligt. Han var då ca 48 år och skall redan då ha varit en enstöring, sluskig och begiven på starka drycker. Fröken Persson träffade sin baneman på Lorrys och sådana ställen bevistade han knappast. Åtminstone inte när han gick upp emot de 50.

Däremot delar jag också åsikten som Heywan skrev: "Den mest logiska förklaring till förföljelsen med krukor i huvudet osv är att han var en jävligt dålig granne helt enkelt." Andersson lär ha varit mycket impopulär bland grannarna om man utgår ifrån vad som har framkommit om honom som person.

Satt och slösurfade och hittade denna tråd som intresserar mig, har flera frågor, dels kring hur polisen utredde försvinnandet sett till att upptäcktes flera månader senare, dels till hur rimligt det är att om grannarna skulle ha slagit ihjäl honom i något urartat lägenhetsbråk, dessutom i centrala Uppsala, att de i så fall skulle lyckas helt dölja såväl själva dråpet som att göra sig av med kroppen. Utan att någon lägger märke till det. Att kroppen inte hittats borde ju tyda på antingen självmord eller att det var ett planerat dåd alternativt något som hände någon annanstans.

Håller med där. Håller även med den som tidigare i tråden tror att Lars kan vara GM. Fel plats vid fel tidpunkt. Fylledille och bara svaga minnen av att något konstigt hände. Att prata om det i kryptiska ordalag kan ha varit nån form av försök att erkänna mordet, kanske mest för sin egen del...

Detta olösta försvinnande är troligtvis en förlängning på Ulla Persson-fallet från 1961och som är ett av de verkligt klassiska mordfallen i Sverige. Hon hittades ju sedermera i just Billbyskogen i trakterna av Sigtuna.
Den 6 mars 1990 besökte några släktingar pensionären och enstöringen Lars Andersson hans lilla lägenhet i Uppsala. Ingen svarade på ringningen och när de tittade in genom brevlådeinkastet såg de att det låg fullt med post varvid
polisen blev tillkallad. När de gick runt i lägenheten så var den välstädad och allt var i ordning. De hittade också en tidning med datumet den 11 december 1989.
Syskonen hade sällan kontakt med sin bror p.g.a. att han ville ha det på detta sätt. Anderssson skulle ha varit mycket kitslig och ju ädre han blev desto mera snarstucken blev han.
Under hösten 1989 hade Lars Andersson känt sig förföljd och ville flytta från Uppsala - den stad som han hade bott i i hela sitt liv. Syskonen berättade också att när syskonen hade släktträffar vid denna tid i deras sommarstuga i Östuna så hade han så hemska mardrömmar att han vaknade på nätterna och bara skrek rakt ut. Han fick därför ligga enskilt i drängstugan.
Han köpte därmed en lägenhet i Gävle som han betalade kontant, en stad som han inte hade den minsta anknytning till. Han ägde alltså då två lägenheter men bodde kvar i lägenheten i Uppsala. Andersson hade skaffat en köpare till lägenheten i Uppsala men när kontraktet skulle skrivas samt köpesumman överlämnas dök han aldrig upp.
Lars Andersson var en mycket tystlåten och inbunden man men i berusat tillstånd så nämnde han ofta "Vad hände med flickan i Billbyskogen?" samt "Vem tog hand om flickan i Billbyskogen?" Han gick ofta omkring på olika ställen i Uppsala för att "ta sig en pilsner" varvid han träffade en hel del personer som han då började att tala med i berusat tillstånd.
Troligtvis så kände Andersson till vem som mördade Ulla Persson? Visserligen var detta fall preskriberat 1986 men man kan ändå inte slås av tanken att mördaren återkom efter 28 år (det finns även likheter mellan "Flickan i Billbyskogen" och mordet på Berit Nilsson, "Stäketmordet", 1968) och mördade även Lars Andersson. Troligtvis så skrämde detta mördaren i Ulla Persson-fallet att Andersson blev ganska lösmynt när han var berusad.
Det fanns inga som helst spår efter honom så polisen kunde tyvärr inte göra något åt detta fall!
[b]Lars Andersson lämnade betydande summor efter sig insatta på sparbanksböcker.

[/B]Kan Ulla Perssons mördare ha varit en GM med abnorma sexuella böjelser och som han fick utlopp för bl a hos prostituerade ?
Jag tänkte en i a f inte helt otänkbar utveckling där GM efter mordet 1961 på något sätt kommer i kontakt med Lars Andersson och anlitar honom till lite mindre arbeten på sitt hus.
Vid arbetena får Lars Andersson syn på en gul Studebaker i garaget. Han drar sig till minnes att en sådan bil omnämndes i massmedias rapportering om mordet 1961...
Vid arbetena i villan ser Lars Andersson andra saker som kan kopplas ihop med Lorrymordet.
När arbetena är klara och Lars Andersson återvänt till sin torftiga etta i Uppsala börjar han att fundera på att utpressa Ulla Perssons mördare.
Denne man har en välbetald anställning och en hög social ställning och är mycket oroad inför det sociala ras som ett avslöjande skulle innebära. Han betalar även om summorna börjar bli högre och högre...
Dagen efter mordet syntes den gula Studebakern i Stockholm vid Lindhagenplan, hade GM kanske sitt arbete i Stockholm ?
Vad jag skissat upp är ett scenario med en välbärgad man som kanske ägde en Studebaker, en dyr bil 1961, kostade närmre 20 000 kr då. En man som fick utlopp för sina sexuella böjelser främst hos prostituerade.
Jag tänker mig att bilen snabbt avregistrerades efter mordet och därför kom aldrig ägaren att bli kallad till förhör.
Lars Andersson hade "betydande belopp" på sparbanksböcker vid sitt försvinnande och ägde därutöver bostadsrätten i Uppsala samt en bostadsrätt i Gävle, inga lån.
Visst framgår det att Lars Andersson var mycket snål och kanske gnetat ihop pengarna på bankböckerna men ändå.
Och varför flytta till Gävle ?
Därför att han kände sig hotad av sitt utpressningsoffer.

Jag tror inte att han begick självmord. Mördaren hämtade Lars Andersson i dennes bostad och tog livet av honom och dumpade kroppen, denna gång med tyngder i en sjö eller i havet.
Nu fick Ulla Perssons baneman frid, inga mer utbetalningar till Lars Andersson och om några år skulle även Stäketmordet vara preskriberat.
Som sagt ett scenario utan bevis.
Och nej jag tror inte att Lars Andersson mördade Ulla Persson. Sista gången hon sågs i livet var när hon satt i en gul Studebaker utanför Lorry. Lars Andersson kunde inte köra bil och vad skulle en snål sturig man i 50-årsåldern kunna få ut av ett besök på Lorry, bland levnadsglada kvinnor sällan över 30 ? år.

[/B]Kan Ulla Perssons mördare ha varit en GM med abnorma sexuella böjelser och som han fick utlopp för bl a hos prostituerade ?
Jag tänkte en i a f inte helt otänkbar utveckling där GM efter mordet 1961 på något sätt kommer i kontakt med Lars Andersson och anlitar honom till lite mindre arbeten på sitt hus.
Vid arbetena får Lars Andersson syn på en gul Studebaker i garaget. Han drar sig till minnes att en sådan bil omnämndes i massmedias rapportering om mordet 1961...
Vid arbetena i villan ser Lars Andersson andra saker som kan kopplas ihop med Lorrymordet.
När arbetena är klara och Lars Andersson återvänt till sin torftiga etta i Uppsala börjar han att fundera på att utpressa Ulla Perssons mördare.
Denne man har en välbetald anställning och en hög social ställning och är mycket oroad inför det sociala ras som ett avslöjande skulle innebära. Han betalar även om summorna börjar bli högre och högre...
Dagen efter mordet syntes den gula Studebakern i Stockholm vid Lindhagenplan, hade GM kanske sitt arbete i Stockholm ?
Vad jag skissat upp är ett scenario med en välbärgad man som kanske ägde en Studebaker, en dyr bil 1961, kostade närmre 20 000 kr då. En man som fick utlopp för sina sexuella böjelser främst hos prostituerade.
Jag tänker mig att bilen snabbt avregistrerades efter mordet och därför kom aldrig ägaren att bli kallad till förhör.
Lars Andersson hade "betydande belopp" på sparbanksböcker vid sitt försvinnande och ägde därutöver bostadsrätten i Uppsala samt en bostadsrätt i Gävle, inga lån.
Visst framgår det att Lars Andersson var mycket snål och kanske gnetat ihop pengarna på bankböckerna men ändå.
Och varför flytta till Gävle ?
Därför att han kände sig hotad av sitt utpressningsoffer.

Jag tror inte att han begick självmord. Mördaren hämtade Lars Andersson i dennes bostad och tog livet av honom och dumpade kroppen, denna gång med tyngder i en sjö eller i havet.
Nu fick Ulla Perssons baneman frid, inga mer utbetalningar till Lars Andersson och om några år skulle även Stäketmordet vara preskriberat.
Som sagt ett scenario utan bevis.
Och nej jag tror inte att Lars Andersson mördade Ulla Persson. Sista gången hon sågs i livet var när hon satt i en gul Studebaker utanför Lorry. Lars Andersson kunde inte köra bil och vad skulle en snål sturig man i 50-årsåldern kunna få ut av ett besök på Lorry, bland levnadsglada kvinnor sällan över 30 ? år.