"Flickan i Billbyskogen" och mannen som försvann, Uppsala, 1989.

Detta olösta försvinnande är troligtvis en förlängning på Ulla Persson-fallet från 1961och som är ett av de verkligt klassiska mordfallen i Sverige. Hon hittades ju sedermera i just Billbyskogen i trakterna av Sigtuna.
Den 6 mars 1990 besökte några släktingar pensionären och enstöringen Lars Andersson hans lilla lägenhet i Uppsala. Ingen svarade på ringningen och när de tittade in genom brevlådeinkastet såg de att det låg fullt med post varvid
polisen blev tillkallad. När de gick runt i lägenheten så var den välstädad och allt var i ordning. De hittade också en tidning med datumet den 11 december 1989.
Syskonen hade sällan kontakt med sin bror p.g.a. att han ville ha det på detta sätt. Anderssson skulle ha varit mycket kitslig och ju ädre han blev desto mera snarstucken blev han.
Under hösten 1989 hade Lars Andersson känt sig förföljd och ville flytta från Uppsala - den stad som han hade bott i i hela sitt liv. Syskonen berättade också att när syskonen hade släktträffar vid denna tid i deras sommarstuga i Östuna så hade han så hemska mardrömmar att han vaknade på nätterna och bara skrek rakt ut. Han fick därför ligga enskilt i drängstugan.
Han köpte därmed en lägenhet i Gävle som han betalade kontant, en stad som han inte hade den minsta anknytning till. Han ägde alltså då två lägenheter men bodde kvar i lägenheten i Uppsala. Andersson hade skaffat en köpare till lägenheten i Uppsala men när kontraktet skulle skrivas samt köpesumman överlämnas dök han aldrig upp.
Lars Andersson var en mycket tystlåten och inbunden man men i berusat tillstånd så nämnde han ofta "Vad hände med flickan i Billbyskogen?" samt "Vem tog hand om flickan i Billbyskogen?" Han gick ofta omkring på olika ställen i Uppsala för att "ta sig en pilsner" varvid han träffade en hel del personer som han då började att tala med i berusat tillstånd.
Troligtvis så kände Andersson till vem som mördade Ulla Persson? Visserligen var detta fall preskriberat 1986 men man kan ändå inte slås av tanken att mördaren återkom efter 28 år (det finns även likheter mellan "Flickan i Billbyskogen" och mordet på Berit Nilsson, "Stäketmordet", 1968) och mördade även Lars Andersson. Troligtvis så skrämde detta mördaren i Ulla Persson-fallet att Andersson blev ganska lösmynt när han var berusad.
Det fanns inga som helst spår efter honom så polisen kunde tyvärr inte göra något åt detta fall!
Lars Andersson lämnade betydande summor efter sig insatta på sparbanksböcker.

Artikeln ingick i serien "Försvunnen!" på sidorna 6, 7 och 20. Artikeln skriven av Ingmar Norlén och var förlaga till kapitlet i hans bok 1995 som handlade om detta försvinnande. Illustrerad med sex foton. Endast något litet medtaget.

Bl.a. ett foto på sidan sex på den försvunne själv med följande text: "En leende Lars Andersson brevid sin bror Harry vid en familjefest. Det var sällan Lars träffade familjen, han var en enstöring som ville vara i fred."

"Blev Lars tystad för att han visste för mycket om Ulla-mordet?"

"En dag var 76-årige Lars Andersson från Uppsala spårlöst försvunnen. Men innan dess hade det hänt mystiska saker. Lars hade antytt att han könde till en mördare. Och han verkade rädd, så rädd att han plötsligt tänkte flytta till en annan stad..."

"Kände han mördaren?"

"Lennart Anderssons teori är att hans bror hade ingående kunskaper om fallet Ulla Persson.
- Jag tror att han visste vem mördaren var, kanske var det någon härifrån stan. Kanske blev den skyldige så nervös av Lars antydningar, att han röjde Lars ur vägen för att inte själv bli avslöjad.

Visserligen var fallet prekriberat sedan 1987, vilket innebär att gärningsmannen inte kan straffas för brottet. Men Lennart tror att det ändå var en skrämmande tanke för den okände mördaren att bli avslöjad efter så många år."

Spontan tanke: Mardrömmar och fyllesvammel. Det låter nästan som att han mer än kände mördaren. Skulle kunna tänka mig att han var på platsen vid händelsen. Antingen att han råkade bli vittne genom klassikern "fel plats vid fel tillfälle" eller också att han varit med som sällskap till mördaren (förmodligen var mördaren vid det scenariot en vän och Lars Andersson hade nog inget med själva mordet att göra).

Det verkar ju som att han har skuldkänslor, kanske av typen "varför stoppade jag inte honom/henne?"

Om det var samme mördare i båda fallen du nämner så är det ju intressant att "Stäketmordet" inte var preskriberat vid Anderssons försvinnande. Någon kunde ju ha börjat oroa sig för att det ena skulle ge det andra när nu Andersson slirade på fyllan.

Ja jag tror också att GM var en vän till Lars Andersson. Kanske sågs de på pubarna i Uppsala och GM märkte att Andersson drack allt mer och ju mer han drack desto lösmyntare blev han.

Nej tror inte heller att Lars Andersson deltog på något sätt i mordet på Ulla Persson. Nu skedde mordet på henne natten mot den 16 december 1961 (eller under de tidiga morgontimmarna). Kanske inte så troligt att Andersson hade varit med men jag tror att han kände igen signalementet på GM samt denna mycket ovanliga bil som GM ägde vid mordet och som sedan troligtvis bara försvann på något sätt.

Just det FurirRevaer. Har också tänkt på detta. Om det var samma GM bakom båda dessa lustmord så var detta en mycket kraftig orsak till att Andersson tystades.

Kriminalhistoria => Försvunna personer

//Mod

Teorin är intressant men det skulle vara nyttigt att få veta varifrån Norlén fått informationen om att Andersson på fyllan brukade tala om "flickan i Billbyskogen". Att döma av vad som framkommit i "Dahlsjötråden" jämfört med vad Norlén skrivit i sin bok, verkar det som om Norlén gärna skarvar och drar till med saker för att få en bra historia. Jag skulle därför ta hans uppgifter med en nypa salt.

Ja du har rätt Orm Onde. Norlén skriver medryckande och underhållande men var har han fått dessa uppgifter om vad mannen hade sagt på fyllan om "flickan i Billbyskogen"?

Har ínte kunnat hitta något annat om denne mans försvinnande och "flickan i Billbyskogen" förutom det som Norlén har skrivit.

Tar också hans uppgifter med en nypa salt, så länge dessa uppgifter och misstankar inte har presenterats från annat håll.

Intressant att se denna eftersom Lars A. är en avlägsen släkting till mig. Tyvärr träffade jag aldrig honom, men en gång var det nära! Lars bror Lennart ville se till den enstörige gamle mannen och min far och jag kom också med. Lars ville emellertid inte öppna, sannolikt eftersom han var på fyllan. I stället kom en ilsken gammal tant ut från en annan lägenhet och började klaga om diverse svinerier som den gamle farbrorn gjort sig skyldig till, t ex skulle han ha kissat och bajsat i en stor hink inuti enrumslägenheten och sedan tömt denna i en blomrabatt. ‘Drag till helvete djävla satkärring!’ skrek Lars inifrån lägenheten. Sådana komiska situationer minns man ju om man är grabb, särskilt som den gamle farbrorn sedan försvinner några år senare och aldrig ses till igen.

Det är sant vad som står här om ‘Flickan i Billbyskogen’. Brodern Lennart och systern Astrid, som var de enda personer som brydde sig om den primitive och alkoholiserade gamle Lars, kunde inte alls förstå vad som hänt honom, förutom hans dunkla antydningar att han kände till vem som mördat Ulla. Tydligen hade Lars själv varit inblandad, dock inte som gärningsman, detta enligt brodern Lennart som sannolikt var Norlens sagesman. Ev kan jag finna fram till mera information från en släkting som forskat en del om fallet.

Stort tack för denna mycket intressanta information. Vet du på vilket sätt Lars hade varit inblandad i Ulla-mordet 1961?

Lars hade uppenbarligen kunskap om vem som mördade "Flickan i Billbyskogen". Det går hela 28 år så försvinner han för gott. Måste i sin tur ha blivit mördad och då troligtvis av samma person som 1961 begick mordet på Ulla.

Skulle verkligen vara intressant om du skulle kunna få fram mer uppgifter.

Lars hade en annan släkting som hette Konrad och var förtidspensionerad lärare. Denne intresserade sig för fallet och skrev en artikel som han ville publicera i en gratistidning, men tidningen lades ner. Konrad är numera död, men hans son har skickat mig den maskinskrivna artikeln.
Konrad trodde först att Lars hade blivit mördad av en granne. Det hade nämligen hänt konstiga saker i huset. En gång fick Lars en stor blomkruka i huvudet när han skulle gå ut på gården. En annan gång var det en ‘sjungande luffare’ som uppträdde – han stod på gårdsplanen och sjöng. Lars ville gå på utedasset men det visade sig vara upptaget – av luffaren som ville uträtta sina behov efter sin konsert. Lars stod och väntade på att han skulle bli klar, när det plötsligt hördes en väldig knall och luffaren kom tumlande ut från dasset. Det visade att en illvillig person hade lagt en hemmagjord bomb under utedasset. Luffaren blev inte skadad men hans kläder blev förstörda. Lars trodde att bomben var avsedd för honom själv.
Lars bodde i en liten enrummare i ett omodernt hus. Socialen placerade ibland folk i huset vilket inte grannarna gillade. Den sturige Lars var ovän med de flesta, men han retade sig speciallt på en zigenarfamilj om man, hustru och fyra barn. De tonåriga sönerna var riktiga rötägg och kunde mycket väl ha utfört attentaten. När Konrad gick till Polisen fick han emellertid svaret att zigenarna hade varit misstänkta eftersom de bevisligen bodde i huset och kom dåligt överens med Lars, dessutom var de kriminella och tjyvade saker på varuhusen. Emellertid hade zigenarna alibi – mordveckan hade hela familjen varit i Finland, visade det sig.
Fortsättning följer!