I love språk

Jag har en bekant vars föräldrar kom från Bulgarien. Själv är hon född här. Hon är tvåspråkig från barnsben. En gång när hon var och hälsade på oss så ringde hon hem till sin mor. Det var första ggn jag blev vittne till ett sånt samtal och blev mycket paff! Hon pratade både svenska och bulgariska och växlade hej vilt mellan språken. I bland var det övervägande svenska och bara nåt enstaka ord på bulgariska, och ibland tvärtom.

Jag frågade henne hur det hängde ihop, och då sa hon att hon inte själv tänkte så mycket på det, men hon visste att vissa ord hade olika laddning, tyngd eller betydelse om hon sa dem på svenska eller bulgariska. Det var den enda förklaring hon hade själv.

Så för henne var uppenbarligen ordförråden rätt väl blandade, men jag hade ju däremot aldrig hört henne av misstag använda ett bulgariskt ord i samtal med enbart svensktalande.

Jag tror det är rätt så individuellt hur det fungerar att läsa två språk samtidigt, men generellt så tror jag det går hyfsat om språken är väldligt olika, men om de är någorlunda lika så leder det iaf för mig till stora problem. T.ex. jag har tidigare läst ryska, men läser numer bara polska. Polskan har mer eller mindre utraderat den (förvisso lilla) ryska jag kunde. Läsa går väl an, men om jag skulle försöka prata ryska nu skulle det leda till nåt väldigt konstigt hopkok av ord från ryska och polska, eller så skulle jag "förpolska" ryska ord eller dylikt. Det händer t.o.m. att jag råkar säga polska ord när jag försöker prata tyska pga vissa "false friends".

Generellt sett tror jag man bör undvika att studera två liknande språk samtidigt, förutom i de fall man bara är ute efter att uppnå förståelse. Om man verkligen vill lära sig prata ordentligt själv tror jag det är bättre att tag ett språk i taget. Språkinlärning är svårt nog utan att denna extra grej att hålla reda på tycker iaf jag.