Självmord

Vad är era tankar om det ur ett liberalt perspektiv?
Om man med våld hindrar någon från att ta självmord, ska man kunna bli åtalad då?

Om personen hellre vill åtala mig än ta sitt liv, så får det väl bli så då.

Det är väl inte bara brottsoffer som kan åtala?

Nej, inte om jag låter personen dö.

Beror nog på fallet. Fick en bild att du tänkt låsa in henne/honom ett tag.
Det kan ju visa sig vara helt fel. Tycker psyket skall sköta detta.

Tja, strikt sett är det ju emot personens rätt att bestämma om sitt eget liv.
Utöver det kommer vi in på psykologi och en massa annat som egentligen inte har med liberalism att göra.

Givetvis olagligt att hindra någon att ta självmord... straffsatsen bör däremot vara närmast försumbar och beroende av att personen fortfarande är i livet samt att offret skall ha rätt att oinskränkt kunna benåda förövaren.

??

Om jag hindrar någon från att ta självmord, då kan väl någon annan än "brottsoffret", alltså den som blivit hindrad från att ta självmord, åtala mig?

Och då svarar du "nej, inte om du låter personen dö", jag är helt förvirrad.

Grundregeln är ju tyvärr att våldet som sådant är olagligt. Här i socialist-Sverige är våld olagligt)* även om personen inte skulle anse våldet vara en kränkning (vilket t.ex. kan vara fallet inom kampsporter, eller sexuell masochism). Synsättet att det olagliga bör anses ligga i våldet som sådant, som någon sorts intrisikal synd, är enligt min mening mycket gammaldags och pacifistiskt. Våld är såklart inte dåligt för att det är våld, utan för att någon skadas (och någon skada kan såklart inte anses föreligga om personen faktiskt gagnades av "våldet" ifråga, antingen för att han faktiskt vid sina sinnens fulla bruk hade begärt det (t.ex. genom att delta i kampsport), eller annars (t.ex. om någon begår självmord pga en tillfällig irrationell känslosvallning och men inte kan sägas vilja det egentligen)).

Om man skriver lagen så att det inte är "våld" som är kriminaliserat, utan att man istället kriminaliserar när någon kränker en annan persons intressen (och han hade skäl att anta vilka intressen dessa var), skulle man komma runt det problem du pekar på, dvs att ta ställning till huruvida våldet var befogat eftersom det skulle ha legat i offrets intresse.

)* formuleringen i BrB 24:7 som reglerar ansvarsfrihet pga samtycke låter genom formuleringen "oförsvarlig" domstolens godtycke avgöra vem som ska gå fri och vem som ska fällas:
7 § En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig. Lag (1994:458).

Så dina tankar om självmord ut ett liberalt perspektiv är att det är ok att använda våld mot en person mot hans vilja när det är i hans intresse. Hmm

De som härleder liberalismen ur rätten till liv bör med lätthet stödja tvångsvård av självmordsbenägna, då det räddar livet på personen ifråga och att rätten till liv inte är debsamma som rätten till död.

Jag tycker det låter som en självemotsägelse när du säger "mot hans vilja men i hans intresse". Det var inte så jag sa (eller åtminsone inte så jag menade). Även om folk vanligtvis säger vad de vill, så måste man ju (liberal eller ej) inse att människor emellanåt säger något annat än vad de vill. Om någon som man vet mår bra, får en snedtändning och påstår sig vilja dö, vore det såklart konstruktivt att avvärja detta självmord. Endast nån med Asbergers skulle resonera "öh, han sa ju att han ville, så därför lät jag honom!". Om personen däremot verkar ha en genomtänkt och reell önskan att dö, blir saken helt annorlunda.

Men om vi tänker oss att exempelvis någon kristen samarit försöker förhindra ett genomtänkt självmord, och självmördaren anmäler detta, och det inte finns skäl att tro att samariten ingrep för att bevaka målsägarens intressen utan tvärtom för att moralisera över och därmed kränka målsägaren, då bör såklart en liberal domstol kunna döma samariten för att uppsåtligt ha kränkt den som ville dö. Det håller jag med om.