Därför var Adolf Hitler BÄST

Okej men det stämmer att hon sköt sig med Adolfs pistol.

Får man ens säga något bra om Hitler idag utan att bli anmäld för hets mot folkgrupp? Jag gillar Hitler, han var ett geni enligt mig

herr Adolf Hitler var väl den siste klarsynte politikern som funnits

Han va jävligt skarp och älskade att ta tjack.

Han hade också en förkärlek för methamfetamin, något som ja aldrig fått "för mycket" av.

Jävla skön kille asså. Om man inte uppskattar den killens humor, då e man illa ute. Om ni förstår va ja menar.

Adolf Hitler. Bara namnet väcker en reaktion. Hur historiskt obildad man än är i dagens samhälle känner man till honom. Oberoende vilken respektabel politisk åsikt man har så är han definitationen av ondska. Dessa faktum försvårar en historievetenskaplig analys av honom. Dessa faktum gör att hans tänkande och agerande reduceras till vad som endast den värsta sortens fiende i den värsta sortens politiska situation kan tänka och utföra. Nationalsocialisterna förde fram och hyllade honom som frälsare och dagens samhälle stämplar honom som det närmast vi har till Djävulen.

Jag vill resonera bortom dessa två perspektiv. Att se honom som en frälsare var ett propagandiskt trick som fick näring av mannens karisma och alla problem som hans Tyskland stod inför (riktiga problem - annars hade ingen röstat på det nazistiska partiet). Men att han se honom som unikt ond - trots de många härskare som krigat och förtryckt och mördat och tyranniserat - är inte heller rätt. Hitler förde igenom en politik med mycket ondska men samma gäller många historiska ledare. Hitlers monstruösa sida är inte historiskt unik - och inte heller hans mänsklighet. Att se honom som en inkarnation av Satan, att förvägra honom en jämförelse med andra tyranner, att göra honom till centrum i högstadiets historiaundervisning, att alltid fördöma honom men aldrig försöka förstå honom, att aldrig analysera - allt sådant handlar om att samhället inte talar om den historiska Adolf Hitler utan istället om Adolf "Djävulen" Hitler. Vad innebär det? Svar: vår tids makthavare har valt någon som fiende för att själva upprätthålla sin makt.

Och man kan se den maktskapande mekanism även om man - som jag - inte vill se Hitler som makthavare. Hitler bedrev en både brutal och tyrannisk politik - men det betyder inte att ett motstånd mot den politiken ska manipuleras av samhällseliten; och inte heller ska det få sätta spärrar för debatt och forskning.

Min avsikt är att se och förstå Hitler men det ovanstående är viktigt - jag försvarar inte hans illdåd men godkänner inte heller den propagandaskapade bild som närmast ger honom en metafysisk roll som ren ondska - det är inte en särskilt vetenskaplig analys utan fördömelsen blir bara en politisk finess för att få stöd till dagens kulturliv och forskning och politik och så vidare.

Efter denna (kanske onödiga) inledning vill jag som sagt se och förstå Hitler - men för att undvika ännu mer monolog ger jag min bild i nästa inlägg (jag antar jag blivit tvungen att beskriva den symboliska bilden av Hitler innan jag kan bedöma honom med lite distans).

Han var bäst därför att Judar suger

Vem var då Hitler? Han var - som vi alla - en produkt av arv och miljö. Han var - som alla politiker - en produkt av sina ärvda egenskaper med positiv eller negativ roll för en politisk karriär; men precis som miljön i vårt liv påverkar oss alla så påverkades politiker av den politiska miljön i sin livsstid. Personligen tycker jag modern forskning mer och mer visar det medföddas betydelse för sådant som personlighet och sådant som nivå och typ av begåvning. Men miljön en individ lever i har sin roll också - och en framgångsrik politiker måste kunna tala till folket och folket i ett land (vad olika individer inom folket än föds med psykologiskt) delar erfarenheter och upplevelser, som följd av och i takt med vad som händer i samhället.

Utifrån det kan man fundera över (notera att jag säger just fundera - jag refererar till vissa analyserar och försöker framförallt finna mina egna; de kräver likafullt diskussion) Hitlers förmåga att pejla av känslorna i ett kollektiv - som att se maktlösheten hos de vars privatekonomi går sönder och därmed få dem att få tilltro till en ny makthavare, till en ledare utan ansvar för problemen, få de som känt att samhället svikit dem tycka sig finna en politiker med löfte om ett annat samhälle. Och det är ett sätt Hitler kunde tala till folket... kanske hans krigserfarenheter är en annan. Han såg vad gemenskap kan innebära och försökte ge folk en ny gemenskap - vilket säkerligen var lockande för många. Och därtill... jag skriver om att en politiker måste kunna tala till folket. Och där kan man nämna hur Hitler kunde anpassa sin retorik till sin politik - som att han betonade sin antikommunism när han talade till affärseliten. Vissa kanske ser det som en cynisk taktik, men jag tror inte det. Visst - 1934 rensade han dödligt bort mer vänsterorienterade nazistiska element - men kärnan i Hitlers ideologi var samma från början till slutet; i tal med affärsmän kanske han betonade antikommunismen mer än i tal till socioekonomiskt mindre bemedlade grupper - men han förnekade aldrig sin antikommunism och i ett perspektiv utifrån ideologi och etnisk konflikt var den central: kommunismen hotade nationell samhörighet och kommunismen hade en överrepresentation av judar i åtminstone sin styrande elit. Jag tror baserat på ovanstående att Hitler både kunde tala till folket och anpassa sitt budskap utifrån vilka han talade till - kärnvärderingarna förblev desamma men betoningen annorlunda.

Och där är vi inne på något av det jag finner mest centralt hos Hitler. Det är ett vackert och missförstått begrepp - idealism. Vackert (och visst; jag talar lika mycket ifrån mig själv som utifrån ordets allmänna betydelse) för att om man har ett ideal för samhället vill man trots allt se en förändring baserat på frihet eller solidaritet eller annan värdering/princip man finner god - man kämpar för det mer än maktbegär eller girighet. Men det är ett missförstått begrepp eftersom en idealistisk kamp för det man tror på inte behöver innebära att de man tror på verkligen är moraliskt rätt. Hitler hade definitivt ideal som han trodde på av inre glöd snarare än förespråkade som en del i listig politisk taktik men det var värderingar som - blandat med andra faktorer i hans samtid - förde honom till en politik värd fördömelse: imperalism och folkmord och ett totalitärt samhälle.

Denna idealism var dock en nyckel till hans framgång. Han talade som politiker med lidelse och glöd. Han stred med offervilja och stolthet i första världskriget. Under sina fattiga år må han ha misslyckats i att bli det konstnärliga geni som han ville bli - men han drömde som den drömmare han var och levde hellre i det än i ett penningfokuserat liv med yttre respektabilitet och trygghet; drömmarna var viktigare. Under sin ungdom och de fattiga åren som vuxen var han envis och stridslysten i sina åsikter. Han var besatt av Wagner snarare än att vara besatt av makt. Hans karisma-laddade tal och all nationalsocialistisk estetik tycks ha talat till många. När han såg sin samhällsvision dö valde han död för sig själv.

Även om han tydligen inte hade vare sig talangen eller disciplinen för att bli erkänd målare eller en ny Wagner hade han i sin talarförmåga närmast en konstnärlighet; en närhet till sina egna känslor i politiska frågor, en övertygelse i sina åsikter, ett sinne för teater och dramatik i de politiska talens uppbyggnad, en social stil grundad på egna monologer - denna karisma var dock framförallt rätt för hans tid (alltså - den tidens flertimmarstal istället för vår tids fokus på partiledaredebatt).

På temat Hitlers idealism:

Kanske aldrig bättre manifesterat än i de ord han uttalade till sin sista vakt på frågan vilka vi bör slåss för nu, nu när Det Nya Tyskland faller och Hitler oundvikligen stod inför att möta döden för egen hand hellre än att möta förnedringen: "for the coming man" blev svaret.

https://odysee.com/@Wahrheit:8/Last-...s-the-moment:5

Den träffade:
Rekommenderar Adolf Hitler av Bengt Liljegren som är en biografi. Opartisk med källhänvisningar. Handlar inte om vad man ska tycka om honom och belysa vad han orsakade. Finns som ljudbok. Nåt annat som ingen vill lära i skolan var att det var samhället som tvingade in honom i politiken.

Stalin, Zedong och Kim-dynastin gjorde honom till en lättviktare.