Aldrig nog med bekräftelse på att partnern tycker om en

Hej, jag har träffat världens goaste tjej som jag tycker om väldigt mycket. Hon tycker om mig också och vi är tillsammans. Men jag känner hela tiden att jag aldrig är riktigt säker på att hon tycker om mig, fastän hon bekräftar mig väldigt mycket och så, men jag lyssnar inte så bra till det, det går inte in på riktigt, utan mest för stunden, eller så vill jag bara ha mer av det hela tiden eller hur det nu är.

Vet inte om det nånsin känts så rätt med en tjej förut (jag är 28 år). Jag tror inte att hon vill ha andra eller kommer vara otrogen eller så, men hela tiden vill jag höra hur hon kvittrar, se glittret i hennes ögon, känna hur hennes kropp vill vara nära min och så.

Är det nåt fel att känna så här? Vanligtvis brukar jag inte bry mig så mycket, känna mig säker på tjejerna (även om dom är snyggare eller "coolare" eller vad det må vara. Det gör mig inte lika nipprig, men det bubblar inte lika mycket i en då heller, man känner sig mest mätt och lite obrydd.

Jag tror hon känner sig säkrare på mig än tvärtom, men jag är mer utlevande och bekräftar henne nog mer därför, jag är bättre på att uttrycka mig och så.

... Hur känner ni? Känner ni igen er? Hon är självständig på nåt sätt som är ovanligt tycker jag, hon Vill ha mig mer än hon Behöver ha mig känns det som. Hon är ingen dörrmatta som man kan sparka på som en hund och den ändå alltid kommer tillbaka och viftar på svansen. Jag brukar bli mer typ "avgudad" av tjejer annars (även om det låter väldigt äckligt att jag använder det ordet). Typ coola killen som är egen, som tänker och beter sig så självständigt, har så feta ideal och tankar o.dyl (billig bekräftelse; är inte själv så självgod). Känns mycket mer jämnställt nu och det kanske är därför jag gillar henne mer än vanligt. Dessutom är jag mer självutlämnande än vanligt, utan att vilja bli omhändertagen eller vara ledsen eller så. Jag tror jag har utmanat många rollförväntningar i mig själv med henne, varit mer mig själv och mer i mig själv eller hur man ska förklara.

Men iaf, är det nåt fel att inte känna sig helt säker på tjejen? Klart det är en balansgång som inte får gå till överdrift åt nåt håll, men är inte den här känslan drivkraften till att göra fina saker för nån och är den inte bra så länge man inte blir för osäker och svartsjuk eller så?

Update, hon tyckte aldrig om mig och jag var så kär att jag inte ville se det fast jag såg tecken på det hela tiden. Hon bekräftade mig knappt alls faktiskt, använde mig som en bounceback-kille och gjorde och sa en hel del massa skitsaker som vem som helst skulle ha blitt osäker på.

Allt gjorde mig mer villig att vinna henne hela tiden, jag gjorde verkligen allt för att åsidosätta all cynism som jag byggt upp genom åren när jag förstått hur människor och tjejer är. Litade som en blind hund på att hon var for real, fast man nu i efterhand kan konstatera att jag borde ha litat på mina riktiga känslor.

Berättar jag för polare eller för all del hennes polare, nån liten grej som hon gjort/sagt eller inte gjort/sagt, så säger dom allihopa att dom skulle ha dumpat direkt. Så glöm den här tråden om du får för dig att läsa den

så det du säger är alltså att så fort man börjar känna att man aldrig får nog med bekräftelse av tjejen så leker hon ?

Jag säger att när jag märker att hon inte tycker om mig, så bör jag lita på det.

det är sant. men jag tänkte om det var ett varningstecken så att säga. för jag känner jämt sådär, men sen så är det som om jag aldrig får nog av bekräftelse, typ att det är helt bottenlöst, men det kommer jag ändra på så fort jag klurat ut hur man gör.

Du kanske har svårare än dina tjejer att hitta nån du verkligen gillar och därför blir du rädd att förlora henne på ett helt annat sätt än hon blir det. Det betyder ju inte att du är sämre än dom, men att du har högre krav för att finna nån intressant.

Eller så kanske du har, eller tror att du har, sämre självförtroende än dom tjejer du träffar och blir därför osäker på om du kommer kunna leva upp till din mansroll eller ej.

Du kanske ser på förhållanden och intimitet som något väldigt personligt som du inte egentligen vill dela med "vem som helst", medan dom tjejer du träffat haft en mer ytlig inställning till det, varit lite allmänegoistiska och mest bara sett allt som nåt som ska vara kul, annars får det vara, när du söker något djupare, en väldigt samhörig tvåsamhet.

Du kanske har erfarenheter av att ha blivit lämnad när du var liten.

Det kan ju vara filosofiska skillnader mellan personer också, du kanske har svårare att se sakers värde om dom försvinner, svårare att glädjas åt en "present" och känna dig utvald om den presenten gått runt för mycket innan du fick den, kanske har svårare att hantera minnen, vissa får ont i magen av nostalgin, vissa glädjs bara osv. Det kan ju göra att det blir svårare att uppskatta det man har bara för vad det är för stunden, då kan det ju bli väldigt viktigt att det är "hon och jag förevigt" osv.

Sen kanske dina beteenden och känslor gör att du får mycket mindre bekräftelse än vad du ger och det kan ju tyda på att hon tycker om dig mindre än vad du gör. Men kanske ändå precis så mycket som hon behöver för att bara vilja vara med dig, även om du inte betyder lika mycket för henne som hon gör för dig. Ofta "tycker man ju mer om nån" om man får jaga. Sen så är ju alla beroende av att få känna sig bra, men min erfarenhet säger mig att tjejer oftare fokuserar på hur männen får dom att känna sig, medan männen fokuserar på kvinnan. Om du vill vända på steken kan du ju bli känd, då brukar tjejerna se männens värde mer :P

Men hon kan ju också tycka du är mer intressant för dina karaktärsdrag än du egentligen tycker att hon är intressant för sina karaktärsdrag, men om hon inte tar relationer på sånt allvar som du gör, så kommer hon aldrig kunna ge dig vad du vill. För då vill du att du ska bli lika viktig för henne som hon är för dig, men om hon aldrig låter nån bli så viktig för henne, så är det ju kört om du inte accepterar vad hon ändå vill ge dig.

Man brukar resonera som så att det bara är den svartsjuka/osäkra personen som har problem och att svartsjukan/osäkerheten är obefogad om den svartsjuka/osäkra personen ofta är svartsjuk/osäker med många av sina tjejer, såsom du skriver att du alltid känner att det inte känns som om dom tycker om dig tillräckligt. Först vill jag säga att det kan vara ett tecken på att du sätter ditt värde i vad hon tycker om dig, men det kan också betyda att du ger dig in mer i dina känslor och därmed som sagt förväntar dig nåt liknande tillbaka.

Att svartsjukan/osäkerheten alltid är obefogad, även om man är omtyckt och ifall tjejen inte är otrogen, tror jag är en grov förenkling dock, det får folk att sluta lita på sina sinnen, när det finns bättre lösningar. Förvisso så är det ofta svartsjukan/osäkerheten som skapar problemen, dina beteenden om du är en sån person, kommer ofta ta död på relationen. Men inte bara, eller endast, om du agerar ut din svartsjuka eller att det märks att du är osäker.

För många som är svartsjuka och osäkra så är ett förhållande mer på "liv och död" än för en person som tar allt med en klackspark och inte bryr sig så speciellt mycket om saker som jag sagt. Därför är inte svartsjukan eller osäkerheten obefogad även om hon är dig trogen eller gillar dig, även om den med all sannolikhet kommer hjälpa dig att döda relationen. För i.o.m. era skiljaktigheter, så är du mer utbytbar för en sån tjej, än vad hon är utbytbar för dig. Därför har du ju sniffat upp nåt som stämmer, men du kommer aldrig kunna förändra en sån tjej (och dom sortens människor är i majoritet).

Märk att jag nu inte bara pratade om en utlevd, kontrollerande osäkerhet eller svartsjuka, utan främst bara det att ifall en tjej blir så speciell för dig, kommer du nog att förlora i längden, för då blir du inte intressant i dig själv, bara för hur du kan få henne att må av att t.ex. uppvakta henne och när betydelsen av den bekräftelsen lägger sig, så kommer det inte finnas mycket kvar, för du kommer bara att försöka på samma spår - fast mer - och då kommer du framstå som desperat.

Jag tror tyvärr att man inte kan låta saker betyda så mycket för en, om man vill få det att fungera i relationer med andra som fungerar så. Du får se till att ditt liv är såpass kul att en tjej inte spelar nån större roll, se till att öva upp dina förmågor att träffa nya tjejer och träffa tjejer du verkligen gillar. Först då kommer det bli lättare för dig, ute i djungeln och på köttmarkanden. Eller så hittar du nån som är som dig.

Förtydligande: Jag spånar bara, vet ju inte ens vem du är.

jag tycker om det du skriver.

det är så att jag förväntar mig för mycket av mina partners.
tror att de ska ställa upp för mig så fort jaG behöver något. diu vet man är för egocentrisk och tror att man skall bli behandlad efter ens egna förhöjda självkänsla. men det betyder inte att jag inte försöker få dem att bli bättre , självfötroende mässigt osv. men inte är de tacksamma över något sådant. det är bara när de haft ett spännande äventyr som de är uppriktigt glada.

känns jobbigt att vara där som en father figure hela tiden. så jag har bestämt att inte slösa tid med tjejer som är upptagna osäkra och ointellektuella.

jag läste någonting om nostalgi som du skrev och goda minnen är bland det värsta jag vet. man vill tillbaka till den där roliga/ härliga stunden men vad man än gör så går det itne och om man försöker återskapa det minnen i verkligheten igen så blir det ändå inte samma grej.

You said it best brother.

thank you, det är sant. förhållanden är ingenting värt för tjejer om det hela tiden inte är en känslomässig berg och dalbana dessutom åtminstone om man vill ha kvar kvinnan. okej vissa kvinnor vill ju ha mer trygghet men de blir ändå väldigt snabbt uttråkade de med.

Mjo, det är ju sällan man hör en kvinna säga "åhh han är så ansvarstagande!" "ååhh han hjälper svältande negrer i afrika!" eller något liknande

hahahahahah underbart

Du är bög..Så att en kvinna ger dig lovord hjälper inte din törst efter bögkyssar