Psalmer kan vara mycket vackra; jag har längre föredragit den klassiska katolska traditionen samt den rysk-ortodoxa över den protestantiska. Just under 1500-talet var det debatt kring detta i Vatikanen eftersom katolska psalmer, som var på latin, ofta tillämpade komplex polyfoni vilket resulterade i att församlingen sällan kunde uppfatta vad som sades (vilket de ändå inte hade kunnat göra eftersom latinkunskaperna bland det vanliga folket var tämligen låg), vilket borde vara viktigt. Protestanterna löste detta genom att skriva enklare psalmer och på lokala språk, vilket, åtminstone i mitt tycke, ger mindre vacker musik, även om det finns fina exempel även inom den protestantiska traditionen.
Palestrina brukar väl hyllas som den störste verksamma inom den katolska kyrkan; ett exempel på en psalm är Sicut cervus, som också har en väldigt vacker text:
...ita desireat mea anima ad te, Deus, "så längtar min själ till dig, Gud"
http://www.youtube.com/watch?v=VhpQgOpFEsY
Den himmelskt vackra Miserere nostri av den engelska Thomas Tallis är också ett exempel på den typen av komplexa polyfoni som tillämpades under denna period; en slags dubbelkanon där toppartierna har en egen kanon, alterna och basarna en annan i olika tempon samt en helt fristående tenorstämma.
http://www.youtube.com/watch?v=-5W67uBRZCo
När det gäller rysk-ortodox musik är kanske oktavisterna det mest framstående elementet, åtminstone för oss i väst. Det rör sig om en mycket lågt liggande basstämma, lägre än den vi har i väst; en liknande teknik vid sång används också av buddhistmunkar.
http://www.youtube.com/watch?v=Yrdz-UJbVXQ