Argumentera inte för liberalism på grund av dess ekon. framgång!

Vi kan inte argumentera för liberalismen på grund av dess ekonomiska framgång. Det är för att vi liberaler inte stödjer ekonomisk framgång per se, utan vi stödjer friheter och rättigheter.

Nu vet ju vi liberaler att vårt system råkar vara det ekonomiskt mest framgångsrika, men enbart därför får inte det vara en anledning till att vi är liberala. Då hamnar vi helt plötsligt på samma felaktiga planhalva som utilitarismen. Målet är inte ekonomiskt välstånd - Målet är frihet.

Detta på grund av att mord, förstörelse och kränkande av rättigheter KAN leda till ekonomiskt välstånd (precis som Keynes sa, men av helt olika anledningar).

Ekonomiskt värde är subjektivt. Om en man byter en höna mot en Ferrari så har dessa "varor" samma värde precis för den stunden. På samma sätt kan ett mord vara ett ekonomiskt värde i sig. Jag byter ett mord mot en misshandel. Vi båda upplever oss ha tjänat på överenskommelsen och vårt välstånd har ökat.

Denna överenskommelse är definitivt icke-liberal. Liberalismen är inte ekonomiskt välstånd utan frihet. Dock är den produktivt välstånd.

Tänker jag fel? Rätta mig gärna..

Målet är lycka, inte frihet. Annars tycker jag du är ganska rätt ute.

Men diskutera filosofi och rättigheter är jättetråkigt. Är jag en dålig liberal då? Jag stödjer liberalism för att det skapar ekonomisk framgång. Sen att jag inser att vissa gärningar är fel är en annan sak.

Edit: För övrigt tycker jag att vi ska sluta sätta ett = tecken mellan liberalism och objektivism på detta delforum.

Det är precis så jag uppfattar objektivismen.

==Vad har konsekvenser med saken att göra?==

Objektivismen talar endast om moraliska eller etiska konsekvenser då det är en filosofi ej ett ekonomisk system eller politisk ideologi. Är det så konstigt?

Frihet är makt och menar man att individuell frihet, d v s individens makt över sitt liv, är ett värde överordnat andra, får man ju sedan acceptera konsekvenserna av ett sådant ställningstagande. T ex skulle det kunna tänkas att det inte är en nattväktarstat som ger det bästa utfallet.

Målet är frihet. Frihet att söka sin egen lycka!

Yes. Målet för utilitarismen är dock maximerad lycka(eller möjligtvis samhällsnytta fast jag finner att dessa begreppen ligger väldigt nära varandra).

Frihet är ett verktyg, inte ett mål. Ett fritt samhälle där alla är olyckliga är ett misslyckande. Det är inte lika lätt att säga att ett lyckligt samhälle där alla är ofria är det.

Vad det inte det TS menade?
Liberaler i stort här på forumet pratar inte heller om konsekvenser. Bara att vissa saker som känns fel, är förbjudna och att ekonomin blir bättre (=större), den så kallade "häst och sparvteorin".

Frihet är både verktyget och målet i liberalismen. Empirisk statistik pekar ju på att frihet och lycka går hand i hand.


Konsekvenser av vad? Av frihet? Det har ju behandlats rätt många gånger. Socialt skapar det jämställdhet och bättre hälsa, ekonomiskt skapar det tillväxt, välfärd och motverkar fattigdom. Jag som antagligen ligger närmst den konsekvensbaserade liberalismen av de olika miljontals löjliga inriktningarna som man bestämt måste placeras i har ju försökt förklara att liberalismen får bra konsekvenser men det bemöts ju oftast med argument kring hur liberalismen ska lösa att pelle ramlar ner i en grop och inte kommer ur eller att inte alla onda företagare ska pressa ner lönerna till 0 och skapa slaveri. Argument som är så hutlöst ologiska, orelevanta och orealistiska att det inte ens är roligt annat än som anekdoter.

Ett samhälle där alla lider men är fria är alltså ett bra resultat enligt "liberalismen"?


Ni som klagar på "extrema" eller "ufo-exempel" har inte förstått deras innebörd. De är till för att sätta fokus på principfrågor, de är övertydliga just för att de vill komma till botten med våra intuitioner som ofta kan spela oss ett spratt, och som är svåra att analysera om man inte verkligen isolerar den relevanta aspekten man vill studera.