Finns det några undersköterskor på forumet?

Hej!

Har vi några undersköterskor här på fb som kan berätta lite om vad ni jobbar med och hur en arbetsdag kan se ut?

Jag är vårdbiträde just nu, men mitt arbete skiljer sig inte något emot en undersköterskas. Vad exakt vill du veta?

Jag jobbar med dementa på ett ålderdomshem, och dagen ser ut så att man går dit klockan sju på morgonen, om det har hänt något med någon under natten så får man reda på det, sen börjar man väcka upp alla och klär på dem, borstar deras eventuella tänder/tandproteser, ger dom medicin, hjälper dom med toan och andra simpla morgonrutiner. Sedan tar man allt som det kommer fram till lunchtid, då ställer man fram mat till alla, ger dom eventuell medicin, ibland får man hjälpa till med att mata dom. Efter maten vill dom oftast vila så man hjälper dom in till sina rum och lägger dom sedan i sängen och så får dom vila ett par timmar.. Efter det här, vid tvåtiden, brukar kvällspersonalen komma och då får man avlägga rapport för dom och berätta för dom om det är något speciellt de bör veta om någon vårdtagare. Sedan går man hem..

Jag trivs, men jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna tänka mig att jobba som det här resten av livet.

Cineasten lär vara någon form av sjukskötare.

Okej, tack för din beskrivning!
Funderar väl mest på vad en undersköterska som jobbar på en vårdcentral, psyk (eller vad det nu heter, tokavdelningen) och akuten har för några arbetsuppgifter förutom att hjälpa till med toabestyren.

Där ser man.

Han som verkar hata människor.

ha ha +1

Stämmer bra. Jag jobbar som usk inom akutsjukvården och har så gjort sen 98. Innan dess jobbade jag på servicehus, sjukhem, hemtjänst och lite annat och dessförinnan har jag jobbat med allt möjligt som inte har med vård och omsorg att göra.

Isbiten90: Skulle jag hata människor?
En del avskyr jag verkligen men det skulle vara svårt att stå ut med mitt yrke om man hatade människor överlag. Jag har visserligen lite hett temperament men är ansedd som snäll, vänlig och hjälpsam om än att jag tänder till snabbt.

Till topic, vad gör man som uska inom akutsjukvården?
Tja jag har ett otal arbetsuppgifter som att hjälpa patienter med omvårdnaden (hygien/toabestyr/på/avklädning/blöjbyte/vändningar för att minska risk för trycksår/matning), sätta och spola urinkatetrar, plocka bort IV-dropp och flusha infarter, använda sugkatetrar på pat som har mycket slem i mun/hals, lägga om sår och kompressionslinda ben, dokumentera sår, ta ekg, ta blodprover, blododlingar, blodsocker och en massa andra olika prover, städa personal och patientutrymmen, ta cirkulations och medvetandekontroller (temp, puls, blodtryck, andningsfrekvens, saturation/syreupptagningsförmåga), ordna frukost, eftermiddag och kvällsfika, fylla på förråd, fylla på material i patientrummen, hitta på "tekniska" lösningar för att underlätta vardagen för patienterna (kan bestå i allt möjligt), träna med patienter som behöver rehab när sjukgymnasterna inte är på plats, handleda nya uskor och praoelever, hantera C-PAP och syrgasutrustning, svara i telefon, sköta expeditionsarbete (sortera papper och dylikt), sop och tvätthantering, kolla att syrgasbomberna fungerar som de ska, delta vid vårdplanering av patienter (för den kommande eftervården), assistera läkarna vid lumbalpunktion, aktivt delta vid rondarbete och komma med information/synpunkter till läkare/ssk mm.

Det finns i stort sett alltid något att göra oavsett om jag jobbar dag, kväll eller natt och det ser ungefär likadant ut året runt, även på storhelgerna då vi är färre personal. En hel del tid spenderas vid datorn då det ska beställas mat, förrådsvaror samt dokumenteras.

Under somrarna brukar vi ha det absolut tuffast och det kan bli extremt tungt att arbeta när solen ligger på och det är över 35 grader inomhus, man är klädd i plastförkläde och ska lyfta, släpa och vända tunga patienter.

Ibland är det sjukt jobbigt och enerverande men det är ofta väldigt givande. Visst lackar jag och övriga kollegor ut ibland (både på varandra, patienter och anhöriga) men i regel går det att lösa. Det är ju rätt mycket känslor inblandat i jobbet och därför kan det vara skönt och absolut nödvändigt att lätta på trycket då och då. Somliga kollegor är helt omöjliga att samarbeta med och vissa patienter kan vara svåra att hantera när de inte inser att alla jobbiga undersökningar, blöjbyten, vändningar i sängen är för deras skull, inte för vår.

Värst är det med folk som har en kombination av demens och missbruksproblematik och/eller psykisk sjukdom/personlighetsstörningar. Det kan även bli en del problem med patienter som inte förstår vare sig svenska eller engelska, såna som är aggressiva eller extremt introverta och/eller apatiska. Jobbiga anhöriga som ringer stup i ett, är aggressiva och har dåligt tålamod eller som inte begriper att de inte ska mata sin diabetessjuka mor med godis och bullar, kan även det vara väldigt påfrestande. Vissa anhöriga är rentav vidriga.

När jag väl lyckas motivera en svårt sjuk/skadad patient till att börja kliva upp ur sängen, äta och dricka för egen maskin o.d känns det faktiskt riktigt bra. Då känns det som att det jag gör betyder något och att mitt yrkeskunnande och engagemang har varit en avgörande del i en persons tillfrisknande. Det känns bra och gör att jag står ut med yrkesvalet trots den blygsamma lönen (som iofs höjdes med en tusenlapp häromsistens), otacksamheten från arbetsgivaren och den allmänna nedmonteringen av vårdapparaten (vilket ständigt ger oss sämre resurser till patienterna).

Är man beredd att slita hårt, tjäna dåligt, jobba kvällar, nätter, påsk, midsommar, jul, nyår och ibland få piss, skit, spyor, blod och var över sig, bli sparkad, slagen, riven, biten, hotad (inte ovanligt om man jobbar inom geriatriken, missbruksvården eller psyk) men även få se mycket bra saker, ta del av intressanta levnadsöden och få mycket tacksamhet och värme från patienter o anhöriga, tycker jag att man ska tänka över ifall ett arbete inom vården skulle passa en. Det går ju trots allt att vidareutbilda sig eller byta yrke helt. Man måste ju inte jobba inom sjukvården hela sitt yrkesverksamma liv bara för att man en gång har börjat där.

Hade fått för mig att du jobbar som ssk, där ser man.
Tack för ditt svar!