Läser man verkligen så mycket matematik utomlands?

Hej. Jag har en del utländska vänner som påstår att de i deras länder (Balkan, arabländer osv.) ligger på svensk universitetsnivå i gymnasiet. Jag har svårt att tro på det, eller stämmer det verkligen? Ligger Sverige så långt efter?

Snälla, ingen I&I-nivå på den här tråden.

Det är väl samma fenomen som i USA. Mer fokus på algebra och mängdlära på en nivå som kanske kan jämföras med första läsperioden på en universitetsutbildning.

Betyder inte nödvändigtvis att utbildningen är bättre! Men det gynnar förmodligen de hågade studenterna och främjar spetskunskap.

Det du tänker på är kanske "AP courses".
Red/ Även i USA klagar man på att standarden på matematikutbildningen sjunger i gymnasiet.

Jag vet inte om det är relevant att jämföra med dessa länder, med tanke på deras teknologiska utveckling. Men visst släpar vår gymnasieutbildning efter på matematikområdet. Det där med tempot i skolan är en svår sak. I Japan har de säkerligen universitetsnivå efter 12-årig skola. De är dock rätt slappa på universitetet, till skillnad från Sverige där jag uppfattat studenterna som väldigt flitiga på högskolan (det är det enda jag har erfarenhet från). De har å andra sidan mycket "catch up" att göra.
Det finns tyvärr väldigt få disputerade lärare på gymansieskolan. Det borde vara ett krav att varje gymnasieskola har åtminstone en forskarutbildad lärare inom varje ämne, typ som en överlärare (i analogi med överläkare).

Har du erfarenhet av japanska universitet (detta är inget ifrågasättande utan nyfikenhet)? Jag hade fått intrycket att tempot är väldigt högt vid tex universitetet i Tokyo. Däremot sysslar man inte så mycket med kreativa saker där. Studenten förväntas göra saker som att memorera massor med integraler (och det är inga enkla sådana) som hon ska kunna lösa på ett par sekunder. Jämfört med Sverige satsar de alltså mer på beräkningar och mindre på teori. Jag vet inte om det stämmer, det är bara rykten jag fått höra.

Ursäkta missuppfattningen. Jag avsåg Svenska. Jag tror uppgiften om Japanska universitet kommer från en dokumentär men det är ett gammalt minne så källan kan vara fel. Argumentet skulle vara att det kämpas rätt mycket för att komma in, i alla fall på ett prestige-universitet. När man väl är inne känns framiden rätt säkrad.

Nu kan jag inte säga något om hur det ligger till på universitetsnivå, men kusinerna i serbien har på gymnasienivå införskaffat en betydligt djupare kunskap i diff. ekvationer/integraler/derivator än jag, man skäms ju när man tar en titt på deras matteböcker Sedan slår jag dem förvisso med hästlängder på engelska/samhällsfrågor, så det kanske är så enkelt att olika skolsystem satsar på att utveckla olika förmågor hos eleverna...

För att sätta tummen på "problemet", slår dina Serbiska släktingar -dig- i matte eller är det deras böcker som överträffar dina böcker. Jag har själv släktningar utomlands och har tittat i deras gymnasieböcker en gång i tiden. Det var onekligen avancerat. Tyvärr var inte nödvändigtvis studenterna lika avancerade. I det fallet låg betoningen på korvstoppning och inte förståelse. Jag vill knappast försvara den Svenska skolan som jag tycker håller på att förgås men man skall inte döma hunden är böckerna (om jag får travestera lite).

Är inte de asiatiska skolarna lite som våra var på 60-talet, fast några snäpp värre med att man ska lära sig allt utantill? Äntligen har ju de svenska skolorna fattat att råfakta inte är så mycket värt. Med internet oftast nära till hand är ju inte informationen det värdefulla utan vad man kan göra med den.

Sen så är det ju bra att lära sig vissa saker utantill och upprepa vissa saker några gånger. I matte tex är det ju bra att ha räknat liknande tal flertalet gånger för att lära sig "se" möjliga lösningar/uträkningsvägar.

Vet att i Tyskland (gymnasie) har en rätt hög niva pa matten. De lär derivator i 10e klassen, dvs 1an pa gymnasiet i Sverige (motsvarande alder). I 12 klassens matte (det jag gör nu) är det en del 3 deminsionella vektorer, sant som man läser (vad jag har hört, rätta mig om jag har fel) i de första kurserna matematik pa högskoleniva i Sverige.

Visst främjar det mattesnillen, jag klarar tempot med rätt mycket möda, och da har jag en rätt ok matteskalle. Däremot är det ett riktigt slitjobb för att klara ett kärnämne för folk som har svart för matte.
Sa sammanfattat, är det rätt mördande för folk som är mer at Samhällsvetenskapliga hallet, men bra för naturvetarna och de som planerar studera nagot som har med matte att göra. Däremot kommer ju en mindre del av studenterna göra detta, sa i Tyskland, som jag ser det, är det en anpassning efter minoriteten
.
A andra sidan, finns det (iaf pa mitt gymnasium i Sverige) möjligheter att studera mkt matte ifall man vill. Mattesektion, otal mattekurser och sa vidare.

Jag pratade med en som gått i skolan i Tyskland och i Sverige och den hävdade att svenska skolan var mycket bättre än den tyska, varför vet jag inte.
Jag har också hört mycket om det att vi i Sverige får lära oss källkritik och att tänka mer än inpluggande av ren fakta.

Sen är det också så att när lågstadieelever börjar fråga om miniräknare så är något fel, jag visste knappt vad en sådan sak var när jag gick på lågstadiet och ändå blev jag helt miniräknarförstörd på gymnasiet.
Om eleverna ska kunna lära sig något vettigt på gymnasiet gäller det att de lärt sig allt bra ända från början.