Fundering kring empatilös politik.

Precis. Måttstocken för hur bra folk har det existerar. Det kan mätas på många sätt; köpkraft, antal skratt per år, antal gråtanfall per år, mängden magpirr, etc. Inte exakta måttstockar, men dock måttstockar.

Moral kan dock inte mätas. Det existerar nämligen inte fysikaliskt, utan är påhittat av människor. De enda beröringspunkter moralen har med den reella verkligheten, är skam/ångest och stolthet/självförverkligandelycka vilket existerar biologiskt/psykologiskt. Dvs kan vi motverka ångest och uppnå självförverkligandelycka, på andra sätt än att leva enligt det som vi utifrån vår uppfostran och kultur uppfattar vara moraliskt "gott", då behöver vi inte moralen. (Jag påstår inte att det går, just saying)

Ifall man tillämpar en objektiv måttstock för moralen blir det svårare att göra en massa undantag från liberalismen (t.ex. gällande droger eller valutan). Det blir definitivt svårare att försvara sin egen oförskämdhet, när man inte kan säga "det kan ju vara rätt för mig men inte för dig" o.dyl.

Det är också min övertygelse att etisk subjektivism måste ha grund i metafysisk subjektivism. Den som identifierar "totalliberal"s metafysiska subjektivism - och integrerar den med hans etiska - får en guldstjärna i kanten!

Va...? Vi kan ju kolla i SAOL, där en av betydelserna för ordet "fenomen" ges som (natur)företeelse. Har du hört talas om fysikaliska fenomen som gravitation?

"Alla har lika rätt"? Både de som säger att det inte finns någon objektiv moral och de som hävdar att det finns någon?
Politiken bör vara värderingsneutral. Bör? Bör? BÖR!? Är det en värdering du ger uttryck för här!? Har du en subjektiv preferens för värderingsneutralitet? Du kanske borde läsa Kheperas bloggtext här: http://www.equil.net/?p=860

Kan du definiera moral?

Hederlighet är en dygd. Du saknar den ofta. Och igen använder du ordet bör när du inte vill ha några moraliska ställningstaganden. Va?

Eftersom hittedrinken är begränsad, ändlig. Den kan vara föremål för en konflikt. Vill man då lösa den konflikten behöver man en rättighet -- en moralisk princip som ger ena parten företräde att handla.

Vem har rätt till sitt liv? Varför diskutera, när vi bara kan förslava de svarta och gasa judarna och vara glada!

A:s rätt till gratis mat kräver B:s skyldighet att förse A med gratis mat, vilket kränker B:s rättighet till den mat han är rättmätig ägare till. Det är stöld, helt enkelt. Det är inte bara en synbar motsägelse. Det är en faktisk motsägelse.


Nej, de är inte härledda i moralen. De strider mot den.

Att handla för goda konsekvenser för sig själv -- är det ej kärnan i den egoistiska, objektivistiska etiken? Jag skulle vilja säga att det är omoraliskt att blanda en så vidrig dryck som möjligt med syftet att göra livet surt för alla andra. Det är klart att alla tänker konsekvensmässigt. Moralen svarar på frågan: vilka konsekvenser bör människan eftersträva, som i är objektivt positiva för henne som rationell varelse?

Här kanske?
Fast usch vad icke-liberal du är som pratar om guld. Jag vill ha en USD-stjärna.

OK! Klipper till en stjärna av en USD och fäster den på ditt bröst!

Ett annat uppenbart exempel är förstås drogdebatten. Genom att utgå från falsk information om droger (att "förfalska verkligheten"), kan man sedan dra ohemula moraliska slutsatser om bruket av dem.

Men det allra mest uppenbara exemplet är att sätta värde på värdeneutralitet. Det är en logisk kullerbytta av mått, och alltså även det ett exempel på hur korrupt etik förutsätter korrupt metafysik.

Men OK! - det här blir väldigt metapolitiskt.

Du skrev att även om man antog att moraliska frågor kunde vara legitima, så skulle man samtidigt få helt godtyckliga svar. Detta första antagande lät som om du antog för stunden att moral kunde vara objektiv.


Men givet att moraliska frågor är legitima så har de relevans för politiken.

Är det avsiktligt du försöker blanda ihop begreppen?
Det är skillnad mellan att värdera något subjektivt (t.ex. "jag gillar glass") och att hävda att värderingsneutralitet är i linje med en organisations (här: statens) verksamhetsbeskrivning, vilket inte är subjektivt.
Alltså:
Det är skillnad mellan att säga "jag vill att staten ska vara värderingsneutral, för det tycker jag vore ball!" (vilket vore subjektivt) och att säga "om staten vill maximera sitt verksamhetssyfte borde den antagligen förhålla sig värderingsneutral" (vilket inte i sig är subjektivt).

Jag beklagar om jag var otydlig, men tolkade du mig inte avsiktligt fel nu? Vad jag avsåg att förmedla var såklart att alla moraliska STÅNDPUNKTER är lika rätt.


Vad får dig att tro att ordet "bör" endast kan användas i moraliska sammanhang? Herregud, du låter som en hel bibelskola. Ordet "bör" kan såklart även användas om konsekvenser, t.ex. vore "vill du köra taxi bör du ha en dieselbil" självfallet inget moraliskt uttalande.


Driver du med mig? Jag har gjort det ungefär 100 gånger den senaste veckan. Och på vilket sätt är denna frågan relevant just nu?


Det där lät mer som retorik än ett sakligt påstående. Ingenting är en "dygd" (vilket dock inte ska tolkas som ett försvar för ohederlighet).


Varför utgår du från att principen måste vara moralisk för att kunna vara måleffektiv. Den skulle kunna vara hur godtycklig som helst, t.ex. att om det som hittas börjar på bokstaven P så får den vars namn också börjar på P förtur, exempelvis. Dock är det såklart trevligt om lagarna är intuitiva och kompatibla med andra länders lagar, och därför skulle principen i exemplet vara lite olämplig. Konsekvensmässigt.


Ja, om du inte ser några problem med det så kör på. Den enklaste lösningen är ofta den bästa. På er gammelmoralister verkar det ibland som om passivitet är en dygd, att den som vill vara aktiv på nåt sätt måste legitimera detta först. Detta synsätt hävdar jag är irrationellt.


Va? När sa jag detta? :-S


Det mesta strider mot NÅGONS moraluppfattning. Vilket inte torde vara relevant.


Menar du därmed "människan" som grupp, eller mängden individer? Om svaret är det sistnämnda, vad är isåfall skillnaden mot egoism?