Fundering kring empatilös politik.

Efter att ha läst igenom alltför många trådar om liberalism/libertarianism kontra socialism/kommunism, ur ett ekonomiskt perspektiv (vilket väl är det enda perspektiv som verkar engagera), har jag gjort följande, ganska blygsamma, iakttagelse;

De "höger-människor" verkar oftast mer pålästa och utbildade än de "vänster-människor" som debatterar. De flesta inlägg från vänsterhållet är oftast "varför blir det alltid skit när Moderaterna kommer till makten?!?!", utan vidare källor eller förklarringar. Medans högerfolket oftast har meterlånga utlägg med tiotalet "namedroppningar" av kända ekonomer. Antagligen för att de flesta av er är just ekonomer.

Det jag har kommit fram till (här bakom min dator) är att det antagligen stämmer att högerorienterade oftast ÄR mer välutbildade och pålästa.
Men de verkar alltid föra en väldigt krass ekonomisk politik. En sorts "djungels lag"-politik, helt utan medkänsla eller medlidande. Det är antagligen just för att de är välutbildade, de vet att de skulle klara sig alldeles utmärkt, och förmodligen mycket bättre, med ett sådant politiskt klimat. Ett exempel är motviljan mot fackförbund, det hävdas att man ska få lön efter förmåga, helt utan inblandning från någon högre instans (vilket inte låter väldigt sunt). Men hur är det med folk som av olika anledningar inte kan prestera lika mycket, pga fysiska eller psykiska handikapp? Ska det inte finnas något skydd för dessa?

Men, är det inte så att vi föds med helt olika förutsättningar. Såväl genetiskt, geografiskt och kulturellt? Är det rätt att döma folk efter samma mått?

Frågan är kort(?) och gott; är det rätt att föra en politik helt utan moral och tanke på de svagare (för att det finns svagare, tror jag alla är överens om. Dock inte sämre för det)

Jag själv tar inte ställning, jag sitter rätt obekvämt mellan de båda lägren.

Hoppas det här makes any sense..

mvh Jakov

Struntprat. Tror det finns en tråd i det här delforat där ämnet tas upp och de flesta var om jag minns rätt studenter, eller iaf inte färdigutbildade. Och majoriteten var absolut inte ekonomer.
Medkänsla, medlidande eller "solidaritet" (för att använda ett bland vänstern vanligt förekommande kraftord) om man så vill är nog liberaler för i allra högsta grad. Att skatter skulle vara ett lämpligt mått på de saker du nämner är ju helt absurt, snarare bör ju tvärtom frivillighet vara en förutsättning för att kunna tala om saker som medlidande och solidaritet.
Du skrev i inledningen att du "läst allt för många trådar om liberalism". Du får nog ta och läsa ett par till. Att liberaler skulle ha någon slags motvilja gentemot fackförbund är ren och skär lögn.

Vad gäller det sistnämnda så skulle en liberal förespråka ett frivilligt finansierat skydd istället för ett skydd där resurserna införskaffas medelst hot om våld.
Liberalismen är i allra högsta grad moralisk, och visst tänker vi på de svagare.

Socialism innebär tvång och statligt förtryck - vad skvallrar det om för människosyn hos de som bekänner sig till den trosläran?

Det är inte solidaritet att bli TVINGAD till att gå med på stöld. Hur får man det att bli solidaritet?

- Var tappar man bort sig och lägger in TVÅNG i det hela?

Vidare är jag totalt mot statismen i grund och botten.

Staten är en institution som har exklusiv makt att med våld upprätthålla vissa regler för socialt beteende i ett givet geografiskt område. (Ayn Rand)

Varför inte välja fri vilja istället för att välja någon som bestämmer över dig?
Om man inte tar ställning har man fortfarande gjort ett val. (Rush)

Men nu lägger du ju upp ett svar på exakt det han menade.

Ett; "Tror det finns en tråd", och "om jag minns rätt".

Nej, skärpning.

Titta en gång till så ser du troligen vårmen bakom det som skrivs av liberaler och den cyniska kylan hos de som bara ser våld och hot om våld som giltiga medel att driva igenom förändring.

Först och främst, liberalism är inte en högerideologi(naturligtvis inte vänster heller). Det är att klumpa ihop oss med konservativa.

Liberaler har absolut moral. Men den ser annorlunda ut än den vänstern förespråkar. Den kan ses som empatilös, men så ser socialismen ut för oss också. Problemet är att hela vår uppväxt är (mer eller mindre, och vissa socialister hävdar tvärtom)vänsterorienterad. Från tv till uppväxt. Liberalism är ett helt annat tänk vilken man behöver komma ur tankevurporna socialismen gett oss innan man förstår.
Jag är absolut ingen ekonom, jag är en kulturarbetare som finansierar detta med jobb som vaktmästare. För mig personligen är inte de ekonomiska frågorna lika intressanta som de sociala men det är de för andra och gör de därför lika viktiga.
Jag har varit socialist nästan hela livet innan det helt plötsligt gick upp till mig att det faktiskt var en ofri ideologi. Något jag hävdat motsatsen till tidigare. Det beror på att man har svårt att ta till sig andras friheter. Jag var t ex drogliberal. Men jag var även för höga skatter. Det jag inte tänkte på var den andra personen, han som ville ha sina egna pengar men tyckte att knark var bajs. Han var bara odräglig, en kapitalist. Det är där kärnan sitter. Det är där man blir totalitär. Andras rättigheter är inte lika viktiga som den din grupp har.
Det är därför konservativa och socialister kan slåss mot varandra. De på ena sidan vill ha vissa friheter de på den andra vill ha andra. Och det slåss de om. Detta fungerar även om det de kivas över är småsaker. Det ser vi nu när partierna närmar sig varandra med stormsteg. Helt plötsligt sitter vi och väljer mellan procentsatser hit och dit.
Och så får vi en politik där enbart normen hyllas. Där de annorlunda trycks ner i skiten. En politik där individen inte har något värde.

Liberalism är att komma underfund med att andra personers mål måste vara lika fria som dina egna.

Jag tror de flesta är här liberaler av moraliska anledningar - de vill inte tvinga folk.
Och moral är inte det samma som altruism. Vilken politik som är moraliskt bäst är inte en simpel fråga.

Snarare att de inte själva vill bli tvingade av andra.

Du vet att du rablar om känslor och jag kommer att såga ditt inlägg i bitar senare med ett kilometerlångt inlägg som förklarar varför "djungelns-lag" gör det bättre för fattiga också. Dock tänkte jag undvika att namedroppa men kanske referera till någon undersökning av forskare inom ämnet. Dock så har jag inte tid med det nu måste jobba hela dagen och plugga hela morgonen.

Jag har en annan uppfattning på frågan än vad du har. Från mitt perspektiv leder dagens socialdemokratiska/-liberala politik till att just de svaga hamnar i ett underläge och då speciellt av fackens politik.


Det är just dessa individer som drabbas hårdast av de rådande kollektivavtalens minimilöner. Minimilöner gör att man måste ge folk en viss lön för att kunna anställa dem och om man inte kan producera varor/tjänster för så mycket, så kommer inte ett företag anställa än. Detta leder till att det finns ett för stort utbud av arbetare relativt efterfrågan för arbetare, vilket leder till konkurrens om jobben och den är handikappade mer troligare att förlora på. Visst får de bidrag av staten om de är arbetslösa, men det är just deras politik (systemet stöds av alla partier numera) som orsakade problemet.

Det här med "djungelns lag" måste vara en av de största myterna med det fria samhället. Det är en bra metafor för företags konkurrens sinsemellan (där vissa företag inte presterar så bra och går under) men den här konkurrensen är positiv då den leder till att den stora majoriteten i samhället får bättre varor och tjänster och därmed antingen kan jobba mindre eller få mer för sina pengar. De som "förlorar" på det här systemet är de företagsägare som har satsat väldigt mycket kapital på en viss idé och som sedan blir nästan värdelös när ny teknik gjort hans firma felplacerad (i brist på bättre ord). De med lägst utbildning som blir tvungna att byta jobb förlorar lön under en kort period tills de hittar ett nytt jobb.

För övrigt anser jag att vi bör spika den här tråden, eller skapa en faq för de här frågorna brukar komma upp hela tiden.

Det gäller att komma ihåg sitt eget skyddsnät.
Du måste vara mycket noggrannare med att se till dina försäkringar och pensionssparande eftersom samhället inte längre bistår med skydd för utslagning. Men du kan ju chansa på att du håller dig frisk, det känns lätt så i ungdomen, och slippa dyr sjukförsäkring.

Att hålla sig vän med sin klan blir återigen betydelsefullt, och förmågan att söka mecenater ska man utveckla. Kanske ska man se till att barnen gifter sig rikt. Men glöm inte testamentet, då du inte automatiskt ärver din make om det inte står i giftermålskontraktet.

Födas med silversked i munnen är förstås bäst. Då som nu.

Men åker du ur nv-samhället, då blir det rejält, då återstår bara tiggarstav och soppkök, så frälsis kommer att få ett uppsving.

Finns väl ingenting som säger att det inte kan finnas en äktenskapsbalk i lagboken i en nattväktarstat.