När skall det vara -s mellan ord?

Jag har börjat fundera på varför man sätter s mellan vissa ord. Eftersammansatta ord är det alltid s, t ex fotbolSspel, det vet jag.
Däremot, varför säger man tex skogsturk och inte skogturk, barskåp och inte barsskåp?

Det jag undrar är alltså vad själva regeln är, hur vet jag när -s ska vara med eller utelämnas?

intressant tråd. firefox rättstavningsprogram säger att det heter skogsvaktare , men både SAOB och jag hävdar att det heter skogvaktare. skogsmus heter det dock, inte skogmus.. märkligt.. ser fram emot bra svar

Det heter foge-s, sök på google. Det verkar inte finnas några regler som är huggna i sten precis.

Man hör helt enkelt (som svensk, naturligtvis!) om det ska vara ett foge-s mellan orden eller inte.

Tydligen ska det vara "foge-s" mellan andra och tredje ledet i längre sammansatta ord, men det verkar finnas en jävla massa undantag.

Det där är nog ganska godtyckligt och kontextberoende. Klassikern är ju ordet chefsekreterare (vilket är det rätta). Där sekreteraren jobbar åt en chef, medan om man skulle skriva chef(s)sekreterare, innebörden skulle vara att den aktuella sekreteraren vore chef över alla andra sekreterare.

Jmf. med ex. chefjuristen <-- där har vi bossen, medan chefsjuristen <-- bossar över andra chefjurister.

’Reglerna’ skiljer sig mellan sammansättningar, mellan talare och mellan sammansättningar från olika tider. Om en viss sammansättning är vanligt förekommande så kan dess metod smitta av sig på liknande sammansättningar o.s.v. Detta är ett bra exempel på det som står i min signatur: ”Mänskligt språk är en samling sedvänjor, inte ett planlagt system”.

Historiskt sett är foge-s ett ägande-s, och eftersom ägande förr kunde uttryckas också med andra former så finns det ord som har andra fogeljud, såsom familjelycka, gatunamn, kyrkogård, foge-s m.fl.

Mellanbokstaven s: https://www.flashback.org/showthread.php?t=612179

Till de lättare frågorna hör varför Kungsgatan har binde-s men inte Drottning-
gatan. Uttala Drottningsgatan och tänk på en ganska stor svartvit fågel, så
får du förklaringen.

Bland chefekonomer och chefsekonomer fanns det en tendens att de med
binde-s var (s)-vänliga. Idag med (S) kan man släppa den regeln.

Slutsats: Många gånger är det elegant att återuppväcka bindevokalerna,
särskilt när konsonantstockning riskerar uppstå.

Allmän regel: I sammansättningar med tre eller flera led är det den senaste
och därför lösaste skarven som får binde-bokstav.

I sammansättningar med tid växlar praxis. En tidsplan, men tidplanerare av
yrket brukar nog upprätta tidplaner utan binde-s.

Någon säger att sammansättningar med kung som första led alltid får binde-s.
Det visste inte Folkungaätten om.

Öhh.. va?

Just när det gäller tid kan bruket växla för samma ord, som tidplan/tidsplan - även om det senare är det traditionellt korrekta, och det förra en nyhet som har kommit inkrypande i visst yrkesspråk. Tid är intressant också på det viset att det har tre olika fogvarianter. Nollfog som i tidskrift och tidvatten, -s som i tidsfördriv och tidsspillan, och -e som i tidevarv och tidegärd.

För andra ord kan bruket växla efter betydelse. Sammansättningsleden land tar nollfog som naturgeografiskt begrepp - motsatsen till vatten - men fog-s när det det har mer kulturberoende betydelser, som rike eller ej urbant präglad. Skillnaden mellan en landväg och en landsväg är i sammanhanget belysande.

Ehh... Folkungaätten är inte en sammansättning med kung. Några folkkungar, i still med folkvagnar eller folkkonjak, var de visserligen inte. (Och för övrigt var den av eftervärlden så kallade Folkungaätten inte ens några riktiga folkungar, utan stod i motsatsställning till, och bekämpade, dessa, som var anhängare eller efterföljare till Folke Jarl, stupad vid Gestilren 1210 på Sverker Karlssons sida.)

Däremot har du alldeles rätt i att a-fog förekommer också i sammansättningar som faktiskt innehåller leden kung. Kungadöme och kungaförsäkran är två exempel. Så tesen att sammansättningar på kung alltid tar fog-s är uppenbart osann. Däremot förefaller det som om dessa alltid tar fogfonem av någon sort.

[quote=Egon3]Mellanbokstaven s: https://www.flashback.org/showthread.php?t=612179

Till de lättare frågorna hör varför Kungsgatan har binde-s men inte Drottning-
gatan. Uttala Drottningsgatan och tänk på en ganska stor svartvit fågel, så
får du förklaringen.

/QUOTE]

Skatan kan man väl tänka på i båda fallen? I radion har man ibland kunnat höra den gamla dumma sången:
Alla skator flyga, alla skator flyga, alla skator flyga ej
Kungsgatan (Kungsskatan) flyger ej, flyger ej
MVH
Petter Eremiten

Det klassiska undantaget torde vara kungöra.