Civilization: En spelserie att förstöra oss alla!

Spelade tvåan otaligt många gånger när jag skulle döda lite tid förr i tiden...

Oavsett nation så forska jag alltid fram Conscription, Fundamentalism och Economy direkt.

Bytte till Fundamentalism så folk inte blir sura när soldaterna går ut i krig, fixade Fanatics som vaktar städerna och pumpade ut Riflemen som dödar allt då jag oftast var först med krutet. Allt som sedan krävdes för en stabil ekonomi var ju Adam Smiths Trading Company och som bonus även Da Vincis workshop som uppgraderar dina units automatiskt, sen var man hemma.

Lät alltid sista nationen behålla en stad (som jag omringade med tanks) så att jag kunde vinna genom rymdfärden

Nej, nu blev jag nästan sugen på att leta fram spelet. Jag hade en äldre version minns jag, då mina Engineers inte kunde gå på "auto" utan jag fick alltid styra dem. Vet dock att min polare hade en version, där "auto"-funktionen fanns.

Laddade ned revolution till 360 idag! har spelat tvåan väldigt mycket och bestämde mig öfr att testa och nog satt man ganska många timmar! glömde att äta och när det slutligen var över fick jag häva i mig mat
såg i en annan tråd att revolution var rätt kritiserat för att vara lite för simplifierat men tyckte det passade mig utmärkt! kommer gå åt många timmar framöver innan jag tröttnar och man lär återkomma många gånger. hade riktigt kul med det men nästa gång måste jag ha lite snacks framme så jag inte svälter som idag!

Har spelat både Civ2, 3 och 4. Tyvärr var 4an en stor besvikelse! Gillade inte alls grafiken och sättet man spelade på. Måste säga att 3an är en favorit som jag då och då laddar ner igen för att spela det frenetiskt i några veckor, upp till några månader vissa gånger. Kommer alltid tillbaka till det på något sätt. Tänker inte ladda ner 5an, såg ännu värre ut än 4an

Favoritlandet måste nog vara Frankrike, har alltid gillat att spela Frankrike av någon anledning...

Ja, Ärkepsykopaten Montezuma och PMS-bitchen Isabella har man ju haft sina duster med, speciellt i Civ4. När jag spelade mitt första spel i Civ5 och fick "first contact" med Montezuma på min startkontinent när jag tänkt satsa på kulturseger så fick jag en klump i magen. Men även om Montezuma ser satans mycket ondare ut i Civ5 så tycker jag han betedde sig bra mycket mindre hetsigt än man är van vid från Civ4.

Spelade nyss Civ 1 av nostalgiska skäl.. fy fan vad buggigt det är! Helt plötsligt fick mina motståndare kunskap efter kunskap, varje turn! Från att ha varit "The glorious" civilization gick jag till att vara "The patethic".

Är det någon som kan det här med tech backfilling i Civilization Revolution?

Kommer när jag köpte Civ 2 till min lilla grå. Hörde musiken i skallen när jag hade lagt mig efteråt av att den var så härlig. (om något enformig). Läste i den lilla manualen och lathunden för olika "techs" Hur som helst så har jag alltid haft en förkärlek till Tyskland och bygga upp ett tredje rike igen och utrota samtliga andra civilisationer.

Spelat Civ 2 mest. Aldrig trean. Sedan kom fyran. Spelade tills jag fick yrsel, mådde illa och inte visste var jag skulle ta vägen. Ungefär som man kan få av FPS spel. Knäckte skivan i panik.

Det är jäkligt beroendeframkallande. Femman är nog det bästa i serien hittills. Turligt nog har det inte samma beroendeframkallande effekt på mig längre.

Efter egen utvärdering måste jag ändå konstatera att Civ 3 är det bästa spelet i serien. Översiktligt, harmonisk grafik och inte lika rörigt som de senare versionerna, samtidigt som det är en klar förbättring mot 2:an. Enda kruxet är att man måste ha resurser (järn, hästar, salpeter, olja, kol, aluminium m.m.) inom sitt territorium för att kunna bygga nya enheter, men det gör det samtidigt till mer av en utmaning.

Bästa minnet är civ 2 1998… hela sommaren spelade jag som England.. Åkte på råstryk första gångerna på King, sen gick det bättre och bättre…

Nu för tiden spelar jag 4:an ibland, men inte alls samma hängivenhet tyvärr men fortf skoj!

Stör mig på att spela online med lata som hoppar av så fort de saknar en strategisk resurs på bekvämt avstånd från huvudstaden. Det finns i nästan alla fall alternativa sätt att antingen ersätta enheterna med ungefärligt likvärdiga andra enheter från samma tidsepok, men då måste man ju iofs. ändra sin förmodligen invanda strategi i hur man krigar effektivt, och det kräver ju en del tankeverksamhet...

Vid något tillfälle spelade jag faktiskt på ganska stor svårighetsgrad och hade bara ett rike med fyra städer, men kraftigt försvarade sådana med SDI tom. Japan angrep med kärnvapen som jag med viss möda kunde försvara mig mot. Annars gillade jag att spela enkelt, leka USA och slå till grannar med flottan. Roligast var att angripa ett imperium, ta huvudstaden i en chockartad attack, få imperiet att falla sönder i två delar och börja skänka vapen till den ena delen (som inledde sitt uppror helt utan försvar).

Zulu var kul. Jag angrep dem tidigt, förlorade, slickade mina sår och som genomfalsk angrep negrerna på en gång igen. Då surnade Zulu till ordentligt och utplånade mitt barbar-rike för all framtid, haha.

23 år sedan ungefär. Skitroliga tider.