Den stora tråden om post-punk

Wall Of Voodoo var ett fint band. Kanske att jag inte skulle kalla dem för postpunk utan "Devo goes cowpunk" typ. Men det är hugget som stucket. Om man jämför de två albumen med Stan Ridgway som sångare tycker jag dock det andra "Call Of the West" vinner.

Det intressanta med Wall Of Voodoo var deras pånyttfödelse efter att Ridgway sköt ut sig själv som sångare/frontman. Många trodde väl att det var slutet för bandet, men så blev det inte. Händelsevis spelade både WoV och Ridgway (solo) i Sthlm under 1986, med bara några månaders mellanrum. Jag var på bägge spelningarna. WoV turnerade med sitt aktuella album "Seven Days In Sammystown" med ny sångare och helvete alltså... vilken käftsmäll med sitt tyngre och aggressivare sound. Den spelningen på Hard Rock Cafe rankar jag bland mina topp tio-konserter någonsin. Stan Ridgways solokarriär fortsatte i tidiga WoV's fotspår med lite småputtrig synthbaserad americana - småtrevligt men slätstruket i jämförelse med nytända Wall Of Voodoo (som dock blev tråkiga på de följande plattorna).