Hör moral hemma i politiken?

Det som slår mig mest är varför det pratas så mycket om MORAL (hur individen bör agera) i ett forum som handlar om liberalism som är en POLITIK (hur staten bör agera).
Bör inte staten i största möjliga utsträckning UNDVIKA att göra moraliska ställningstaganden? Filosoferna tvistar huruvida det kan anses finnas en objektivt riktig moral, eller om allas moraliska synsätt kan anses lika rätt (sålänge de hänger ihop rent logiskt, förstås). Som nyliberal är jag dock av uppfattningen att det är INDIVIDEN SJÄLV som ska avgöra vilken moral som är "rätt" för honom att leva efter - inte staten! Staten bör vara värderingsneutral. Endast individer kan vara moraliska varelser - inte kollektiv.

Lagar har alltid sin grund i moralen, oavsett vilken politisk inriktning man talar om. Det kan inte finnas en politik som inte gör ställningstaganden. En värderingsneutral stat är omöjlig. En liberal politik förbjuder angreppsvåld mellan människor. Frågar du dig varför den gör det, så kommer du alltid fram till någon form av etik som lagstiftarna utgår från.

Precis, en stat som inte har någon slags värdering skulle inte kunna ha lagar heller.

Det intressanta borde inte vara huruvida lagen någonsin kan sägas vara helt fri från moral. Det intressanta är snarare att konstatera om det är önskvärt att i största möjliga utsträckning frigöra sig från moralen. Som liberal tycker jag exempelvis att individen själv borde få avgöra om pengarna han tjänar ihop ska gå till porrtidningar och godis, eller till brandsläckare och frukt. Ingen stat bör tvinga honom att köpa det sistnämnda, med hänvisning till "för nyttigt eller för säkert kan man aldrig leva, den som säger emot tycker fel". För så kan man självklart inte säga. Givetvis kan även populära trender som nyttighet och säkerhet överdrivas. Individen själv bör få bestämma hurpass nyttigt och säkert han tycker att han vill leva.

Liknelse: Kan en tallrik någonsin anses helt ren? Antagligen inte. Men inte är väl detta ett argument för att sluta diska helt? Det intressanta är inte att besvara frågan om en tallrik nånsin kan vara helt ren, utan det intressanta är huruvida man bör försöka äta på så rena tallrikar som möjligt, eller om det inte spelar nån roll.

Jaså? Den eller de som har tillsatt staten, vem denne än må vara (en diktator, en samhällsklass eller en väljarmajoritet) har väl värderingar som individer, men det betyder väl inte att organisationen staten har det. Som individualist ser jag att endast individer kan ha värderingar - inte kollektiv eller andra organisationer.

Har företag isåfall också värderingar enligt dig, även om de inte har någon officiell eller inofficiell värderingsdeklaration? Hur förvärvar företaget isåfall dessa värderingar, ärvs de från ägarna eller från styrelsen? Om jag t.ex. köper aktier i Philip-Morris, eller om jag får anställning i deras styrelse, betyder detta då att jag gillar att röka, eller att jag gillar när folk röker, eller att rökning är nyttigt? Självklart inte. Jag kan mycket väl hata rökning samtidigt som jag tar anställning åt Philip-Morris. Den synbara självemotsägelsen är inget annat än synbar, vilket varje logiskt tänkande människa borde förstå. Det enda det eventuellt skulle strida emot är Immanuel Kant's filosofi, vilken den svenska stats-skolan hjärntvättar de blivande väljarna med.

Jag tycker hursomhelst att svaret "liberalismen föreslår förbud av angreppsvåld eftersom denna strategi i förlängningen leder till maximerat välbefinnande" inte är speciellt moralistisk jämfört med annan ideologi. Det moraliska ligger isåfall i den som påstår att det alls ska finnas en stat. Men om nu staten ska finnas, och att den ska vara till för folket (vilket alla torde vara överens om), och biologerna och psykologerna har rätt i att människan har ett belöningscentra som den blir lycklig ifall man stimulerar, då måste liberalismen vara den effektivaste vägen att gå, rent resultatmässigt. Man behöver ingalunda hänfalla till moralism, typ "åh, frihet är rättvist" för den sakens skull. Sympatiskt förvisso, men inte rationellt.

Du byter bara ut individens frihet och självständighet som statens högt värderade mål till lycka, eller kanske nåt slags genomsnitt av befolkningens lycka. Jag ser inte det som mindre moralistiskt för det. Men det är förstås trevligare om det då handlar om en moral som kan motiveras rationellt snarare än en flummoral, som exempelvis den som kristdemokraterna förespråkar. Pratar du med kristdemokrater och andra flummoralister om varför de tycker som de tycker en stund kommer han förvirra sig själv och bli irriterad. Pratar du med en liberal så kan du vara beredd på att höra verklighetsbaserade, vettiga skäl istället. (Om det inte är en objektivist-liberal. Men de försöker ju iallafall.)

Att säga "ni blir lyckliga av frihet" eller "människan är konstruerad för att eftersträva lycka" är inte moralism, utan på sin höjd ovederlagt eller i absolut värsta fall ovetenskapligt. Om jag däremot hade sagt "ni måste säga er vara lyckliga, annars..!" eller "ni måste säga er eftersträva lycka!", DÅ hade du möjligtvis haft rätt i att det vore moralism, eller åtminstone ofrihetligt.

Däremot kanske det som sagt är moralistiskt att säga "det borde finnas några (staten) som jobbade för allas bästa, och som sätter vissa gränser på vad folk ska få göra, annars bör de bura in folk". Möjligtvis anti-anarkistiskt.

Men om man nu är överens om att det bör finnas en stat, då kan jag inte se hur påståendet "staten bör tillämpa en frihetlig (liberal) politik" kan vara moralistisk, utom om man lägger till "...för det vore rättvisare!" förstås.

Men rättvisa, lagar förordningar osv utgår ju ändå från värderingar och hur någon person har definierat hur en stat ska agera i olika situationer så jag tror inte man kommer ifrån värdenormer ens i ett liberalt samhälle eftersom även det bygger ju på en värdenorm om individens frihet osv och någons värderingar måste ju ligga till grund för det utifrån sina värderingar om hur ett liberalt samhälle ska vara.
Blir inte hela resonemanget kring detta ungefär som frågan om vad som kom först, hönan eller ägget?

Detta bör ju rimligtvis innebära att staten bör acceptera mord och våldtäkter, om det nu verkligen är så att du anser att staten bör vara värdeneutral.

Så, nyliberale Totalliberal - du är alltså inte så liberal (i det begrepp liberterianismen betecknar liberalt) som du vill ge sken av att vara. Du är anarkiskt.

Eftersom att det hänger ihop. Staten agerar också efter en moral, och den vill liberaler och alla andra politiskt intresserade ändra efter eget tycke. Det är lite det politik går ut på.



Liberal moralsyn säger att staten inte ska moralisera i områden som inte berör samhället i stort. Att staten inte ska göra moraliska ställningstaganden överhuvudtaget måste innebära total nedrustning av den. Då återkommer vi till anarkin, där moralen istället bestäms av den som råkar sitta på störst vapenarsenal för tillfället.


"Filosoferna" är ganska entydigt övertygade om att någon objektiv moral inte existerar. Det finns inget "så länge som insert-kriterium" heller. Ayn Rand är dock ett exempel på någon som påstår att moral är objektiv. Vilket är fånigt.


Då ska jag bygga ett mini-gulag i min lägenhet och tvinga dig arbeta där 20 timmar om dygnet, eftersom moralfrågor är upp till var och en, och staten ska låta bli att lägga sig i.


Som sagt...