Fråga journalisten

Jag håller med. Tråden är inne på tredje sidan och jag har inte läst något som jag inte visste.

Nu väntar jag med spänning på ett seriöst svar på Golonkas inlägg.

Många bra frågor, skulle gärna vilja höra lite hur det resoneras kring drogdebatten (eller snarare avsaknaden av en debatt). Varför envisas de stora medierna med att krampaktigt och utan verklighetsförankring rapportera om "dödsknark" och överdriva risker, svartmåla användare, och tala i hånfulla "vi i sverige vet bäst"-termer kring varje förslag till en ändrad lagstiftning i andra länder.

Varför är denna fråga, precis som I&I, en lång orgie i upplägg & smash mellan politiker och deras "experter" och "samordnare", samt en samlad presskår? Varför granskas och kritiseras aldrig de uråldriga klyschorna? Diskuterar ni över huvud taget detta på redaktionerna, eller är det vedertaget att "ni" har rätt? Hur rimmar denna skräckpropaganda med journalistkårens eget droganvändande?

Varför väljer man att bli journalist?

Det jag vet om yrket är att arbetsmarknaden är otroligt tuff, det går hundratals utbildade journalister på varje jobb. Lönen är inte speciellt bra. Statusen är väldigt låg, latrintömmare, politiker och våldtäktsmän får mer respekt. Arbetstiderna är förmodligen oregelbundna och obekväma. Dessutom måste det vara deprimerande att ljuga hela dagarna.

Trots det kan de flesta journalister knappt skriva, vilket man kan se om man slår upp en tidning. Det tyder alltså på att de få journalister som har ett jobb inte är där på yrkesmässig skicklighet utan är otroligt bra på att "ta sig fram", de är bra på vilka kvaliteter som nu behövs för att skapa en framgångsrik karriär (knyta kontakter, fjäska, "networka" osv?). De borde alltså ha möjlighet att bli oerhört mycket mer framgångsrika, rika och respekterade i ett annat yrke. Eller?

Anser ni det vara lika viktigt att ta upp och rapportera om vissa ämnen, dvs spegla samtiden och dess händelser, som att driva opinion, dvs att ha en agenda? Alla journalister drivs av värderingar, den som säger något annat tror jag inte på. Att rapportera om vissa saker samtidigt som man väljer att inte rapportera om annat är ju ett ställningstagande i sig. Hur viktig anser ni den här balansen vara mellan å ena sidan "indirekt" opinionsbildning, och å andra sidan objektiv nyhetsrapportering?

När jag startade tråden visste jag inte att jag skulle åka på ett frilansjobb i Danmark. Har varit borta hela dagen och sitter en stund på hotellrummet innan jag och en fotograf ska försöka hitta något käk. Förtjänar en sådan.
Många inlägg verkar handla om ungefär samma sak, så jag ska ge ett par längre svar nu. Om jag missar något ska jag försöka rätta till det i natt.
för min planering.

Många inlägg anser att jag är en idiot/hora/hyena eller dylikt.
Det är lätt att vifta bort dem som Flashbackidioter. Det är förvisso en del av sanningen, men inte alls hela sanningen.
Vid den årliga SOM-undersökningen som undersöker folks förtroende för bland annat olika yrkesgrupper hamnade journalister nästan lägst. Ungefär i klass med Skandiadirektörer och lapplisor.
Det är givetvis en mycket allvarlig varningsklocka.
Jag tror att vi på kvällstidningarna har en viktig del i detta.
Varje dag kan man se vad som sålt bra respektive dåligt. Exempelvis sålde Linda Rosing jävligt bra ett tag och då var hon på minst ett löp i månaden. Nu säljer hon lika dåligt som hon förtjänar och plötsligt är hon inte på löp.
Jag tror detta är ett mycket vanskligt sätt att resonera.
För varje läsare som lockas av ett Linda Rosing-löp tror jag att man skrämmer bort dubbelt så många för lång tid framöver. Många av de jag känner skulle inte kunna tänka sig att överhuvudtaget köpa en tidning som flera gånger toppats med Linda Rosing.
Om allmänheten ser oss som skvallerproducenter är det inte konstigt att förtroendet för oss är lågt.
Andra saker som sänker förtroendet är att merparten av journalisterna är stöpta i samma form. Den typiska journalisten i dag är en man/kvinna i 25-40-årsåldern. Äktsvensk och oftast gift med ett par barn.
Miljöpartiet och vänstern får snudd på egen majoritet om man bara skulle låta journalister rösta. Det är naturligt att en stor del av befolkningen inte har något större förtroende för en sådan grupp.
I ett snart kommande inlägg ska jag ta upp varför vi skriver som vi gör om invandrare.

En stor del av frågorna handlar om varför vi inte berättar att det är invandrare som begår brotten.
Först vill jag slå mig för bröstet och berätta att jag var den första som berättade om de kriminella invandrarligorna i Malmö som specialiserat sig på ungdomsrån. Jag fick till och med ett par ungjävlar att berätta att de njöt extra när de utsatte en rik svenne för brottet. Detta ledde faktiskt till en debatt som gör att alla i Malmö ännu vet att ungefär 95 % av personrånen begås av personer med utomeuropeiskt ursprung.

Andra saker är däremot tabu att skriva.
Varje år utsätts hundratals pensionärer för så kallade ungdomsrån. Nästan alla utförs av en grupp på mellan 20 och 50 zigenare.
Om man gick ut och varnade alla gamla för att inte släppa in zigenare skulle det minska den här typen av brottslighet radikalt. Istället brukar man skriva "skånska ligor" eftersom merparten kommer från Malmö.
Enda ledtråden för pensionärerna då blir ju att inte släppa in någon som har en spettkaka under armen.

Denna feghet beror på att chefredaktörerna är övertygade om att det skulle komma en lagstiftning som innebär att man inte får skriva att zigenare gör de flesta åldringsrånen, eller att merparten av cannabisodlingarna i Sverige drivs av vietnameser. Detta skulle naturligtvis leda till en kraftig minskning av de brotten, men här är tidningsledningarna alldeles för fega.
De journalister som inte tillhör vänsterfalangen rasar mot detta, men tidigare undersökningar visar att s+mp+v får 60-70 procent av journalisternas sympatier. Därför tycker de flesta av mina kollegor att man ska förtiga etnicitet. Sedan behöver man ju inte göra det genom att vita maskade bilder.

Får återkomma senare idag-

Mindre än hälften av sveriges journalister har en relevant utbildning. Dels finns inte ämnet svenska på journalisthögskolan, dels har merparten aldrig gått där.
Det stora problemet är att man för 10-15 år sedan tog bort korrekturen på alla tidningar, samtidigt som tempot ökar.
Journalisterna hinner inte läsa igenom sina egna texter och det hinner definitivt ingen annan i produktionen heller.
Jag tycker det är katastrof. Tillbaka med korrekturen!

Att man inte skriver att det är fråga om zigenare är ju taskigt mot andra invandrargrupper. "Skånska ligor" kan man tolka som mellanösternpack, alltså kan t.ex. araber få skulden för något som zigenarna gör.

Jag tycker att ett betydligt värre problem är att hundratals pensionärer drabbas i onödan av dessa as.
Naturligtvis menar jag inte romer i gemen utan de tiotals personer som är med i ligorna.

Om du verkligen tror detta så bör du fundera på om du ska vara kvar som moderator i Medier och journalistik.

(Nej, jag diskuterar inte en moderatorsåtgärd. Jag förutsätter att impieteer skrev detta i egenskap av medlem.)
Jag tror att alla vettiga journalister vet att lögner inte säljer i längden. Det är inget man skrattar åt när det blir fel i tidningarna.

Jag är inte och har aldrig varit moderator för Medier och journalistik. Skriver jag ett inlägg som moderator undertecknar jag det med /Mod så folk vet vad som gäller. I alla andra inlägg (och forum) är moderatorer användare som vilka andra.

Bra tråd!
Hur kommer det sig att det är en sådan överrepresentation av socialister inom journalistkåren? En del teorier har tidigare framförts men det skulle vara intressant att höra från en insider hur det förhåller sig med rekrytering av och mål inom kåren.