Citat:
Ursprungligen postat av rigbo
Hur funkar ett mediadrev? Dvs när något inträffat och medierna tävlar om att hitta ytterligare saker som kan spä på historien. Följdhistorierna kan vara hur obetydliga som helst men bara för att första storyn höll hamnar även mindre nyheter i tidningen.
Exempelvis en politiker som valt att åka förstaklass på flyget följs upp med en nyhet om att han för tre år sedan åkte taxi på skattebetalrnas bekostnad osv.
För något år sedan var det en hel del snack om krånglande dash-plan vilket till slut ledde till att det nästan rapporterades om när kaffekokaren var sönder på ett plan.
Är det den politiska färgen på tidningen som avgör, hur bra storyn säljer eller helt enkelt för att det blir lätt att hitta nyheter? Följdstoryn är tunn men eftersom det redan skrivits om den och den är aktuell så kommer den med ändå?
Hur diskuteras detta på redaktionsmöten? Är det stor skillnad på de olika tidningarna du jobbat på? Diskuteras det annorlunda om det gäller en politiker eller ett företag?
Jag har faktiskt aldrig varit med om ett riktigt mediedrev. Det är inte så många som tänker på det, men de inträffar nästan alltid innanför tullarna. (Om det inte är som Motalaskandalen, där avslöjandena av Britt-Marie Citron var så häpnadsväckande att alla var tvungna att rirajta.)
Roligast är det naturligtvis när det är en halvstöddig politiker som gjort ett klart fel och vägrar att erkänna det.
Jan O Karlssons första dagar innan han gjorde pudeln är bland det roligaste jag läst.
Själv kan jag inte bli jätteupprörd på drev.
Om en politiker har gjort något allvarligt fel så vore det ju tjänstefel av Aftonbladet och Svenskan att inte skriva om det, bara för att Expressen och DN gör det.
Ibland blir det lite fjantigt när man hittar långsökta vinklar. Men det säljer jäkligt bra. Särskilt om man kan vara först med att skurken avgår.
På den Fiiina morgontidning jag jobbade på skulle det mycket till för att skriva något som en kvällstidning haft. Kvällstidningarna stjäl däremot ohämmad från alla övriga medier.
Jag tror inte det brukar diskuteras så mycket på redaktionsmöten. Det blir som ett självspelande piano. Om man hittar en skurk och granskar denne noga blir det naturligtvis så att ny skit kommer fram.
Dashplanen håller jag inte alls med dig om.
Fick flyga ett sådant till Norge när skriverierna börjat. Då hade det inte varit tillräckligt mycket kritik mot planen ännu. Jag är aldrig flygrädd, men då tog jag en extra whisky och skyllde på flygplanstypen. När tidningarna skrev mer försvann planen helt, vilket nog var det bästa.