Fråga journalisten

Japp. Hon och Britt Ekland var nog rekord i in ear-styrning.

Tack för svaret på min fråga, roligt att tråden lever!

Nästa fråga:
Vilken bakgrund brukar ledarskribenter ha?
Tycker du att ledarskribenter kan räknas som journalister? De ska väl vara så subjektiva som möjligt, helt enkelt tvärtemot vad journalister bör ägna sig åt (med de rådande värderingarna om vad journalistik är)?

Om de nu själva räknar sig som journalister, eftersom de arbetar på ledar"redaktionen", är det korrekt? Vilken yrkesgrupp tillhör ledarskribenten egentligen?

Kan ledarskribenten börja arbeta med nyheter och vara trovärdig då? Går det att byta skrå?

Hej och tack för frågan!
Nej, jag tycker inte att ledarskribenter är journalister. Deras huvudsakliga sysselsättning är ju att tycka, inte att beskriva.
Oftast har ledarskribenter en politisk bakgrund, påfallande ofta inom studentpolitiken.
De brukar också ha jobbat med skrivande i någon form, men inte nödvändigtvis journalistik.
På de allra flesta svenska tidningar är de diskvalificerade för vanliga journalisttjänster, däremot är det inte alldeles ovanligt att riktiga journalister blir ledarskribenter.
Du vet skillnaden, men det är ju inte säkert att alla gör det:
Politiska reportrar är (i vart fall formellt) journalister, eftersom de opartiskt ska granska politik, inte tycka.

Som jag förstått det enligt dig är de som uttrycker åsikter inte journalister. Det borde ju rimligtvis innebära att inte heller kulturjournalister, sportjournalister, nöjesjournalister osv är journalister eftersom de skriver krönikor, recensioner, åsiktsartiklar osv. Eller för den delen Janne Josefsson, som också är en person som tar ställning för och emot.

Sen får jag inte ihop det när du först skriver att ledarskribenter inte har journalistisk bakgrund och sedan påpekar att det inte är ovanligt att "riktiga" journalister blir ledarskribenter. Hur skall du ha det?

Du har till stor del rätt. Jag tycker att en liten del av krönikorna i tidningar är journalistik. En förklarande text av Cantwell eller Lindström tycker jag i högsta grad är journalistik. Att Maria Rydhagen skriver en krönika om att Plura är fet eller att någon tycker att Frank borde vunnit let´s dance tycker jag inte är journalistik.
Janne Josefsson tycker jag är journalistik, eftersom han öppet redovisar varför han tycker som han gör och bevisar varför det är rimligt.
Jag har själv skrivit musikrecensioner i tio år och tycker inte det är journalistik.

Det sista var fel av mig. Det jag menade är att i princip inga kommer från journalisthögskolan och satsar på att bli ledarskribenter.
De flesta hämtas ännu från partiapparaterna, medan en del blir det för att få en ordentlig löneförhöjning jämfört med journalistiken.

Vad baserar du ditt påstående om att det inte finns någon sjävkritik inom journalistkåren på?
Debatten är i högsta grad levande, både på redaktionerna och inom branschorganen. Kolla i ett valfritt nummer av Journalisten så ser du flagellanter utan dess like i någon annan yrkeskår. Det här har jag svarat dig tidigare vill jag minnas, men du tycks vara obildbar din nätkvacksalvare.

Jag fick tidigare samma svar från dig. Mitt svar nu är samma som då. Intern kritik som inte är öppen räknas inte. Redaktionella diskussioner räcker inte för att få kvalitet på journalistyrket i sin helhet och återfå förtroende från folket. Angående Journalisten så hade vi också det uppe. Jag följer nätsidan och är inte nöjd med analysen av journalistyrket. För ytlig, för försiktig, för kortvarig osv. Bra att se att du fortfarande bär ditt människohat.

Ok, din kvacksalvande vårdgymnasieelev.
Jag bollar vidare till Smålandtintin.
Saknar journalistkåren en självkritisk debatt om yrkesrollen?

Haha, vad ska jag svara?
"Nej, vi har för mycket självkritik."
Jag tycker att det stora problemet med debatten om yrkesrollen bara handlar om hur en sorts journalisters yrke är: De på storstadsbaserade dagstidningar och reklamfri riksetermedia.
När jag jobbade på kvällstidning kände jag inte alls igen mig i debatten om yrkesrollen. Ïnte heller när jag nu jobbar på lokaltidning.
Sedan är jag generellt inte mycket för debatt om yrkesrollen, jag tycker det är betydligt intressantare att diskutera metodik, etik och annat som har en praktisk betydelse för läsare/tittare såväl som för oss journalister. Jag vet inte när jag senast grunnade på yrkesrollen.

Själv stör jag mig på det uppskruvade tonläget.
Ja, journalister är en viktig del av det demokratiska samhället. Precis som busschaufförer, revisorer, sjuksköterskor, butiksbiträden, rörmokare osv...

Jag med. Det är inget jag känner igen mig i när jag skriver om rån, små kommunala skandaler och ett och annat personporträtt.
Sen tror jag vi får fortsätta att hålla skenet uppe och betona vår extrema demokratiska betydelse. annars får vi väl lön som butiksbiträden snart.

Det var ett gäng orimliga jämförelser det....
självklart är journalister, som bestämmer vilken information som ska nå de andra yrkeskategorierna i samhället, en hundrafalt gånger viktigare del av det demokratiska samhället än några busschafförer är.