Detta hände mig för många år sedan

Hej alla,

Eftersom det verkar tunnt med inlägg här tänkte jag bidra med en sann historia om mig och min familj för 25 år sedan.

Efter många om och men bestämde mina föräldrar sig för att lämna storstadens brus och flytta ut till Landet.

Jag fick vackert följa med trots att jag hatade landet och koskiten där. Men jag hade inget val, jag var bara 15 år.

Vi flyttade från Göteborg och ut till Bollebygd. Huset var ett typiskt 60 tals hus i gul tegel och allmänt nedgånget mitt i ett villaområde, men billigt enligt min far. Inte kommer jag att få ligga på altanen och sola inte...nej, nej här skulle jobbas på huset och i trädgården.
Jag fick hela övervårningen för mig själv. Övervåningen täckte hela huset och hade snedtak, ganska mysigt för en 15 åring.
Nu skulle jag försöka hitta en bonnläpp så att jag kunde umgås med någon härute med samma intressen som jag...

De första dagarna hittade jag ingen i min egen ålder så jag bjöd in min förra granne från Göteborg. Han tog med sig sin syster som jag var lite förtjust i.

Efter att ha promenerat i Bollebygd och sett kiosken, banken och mataffären fanns det inget kvar att se...Patrik, Malin och jag bestämde att vi går hem till mig och hittar på något.
Patrik hade på känn att vi skulle ha lite småtråkigt så han tog med sig en gammal skinntrasa med en massa bokstäver och siffror på som han sa att vi skulle spela på...?

Jag hade aldrig sett ett sådant spel tidigare... Kvällen kom och vi avrundade med en kvällsmacka och gick upp till mitt rum.
Där förklarade Patrik varför denna skinntrasa med inbrända tecken fick följa med till Bollebygd och mig.

Vi skulle göra Anden i glaset. Han berättade flera spännande och rysliga historier bakom denna trasa och försäkrade om att allt var sant.
Tuff som jag är avfärdade jag allt som nonsens. Jag var ju tvungen att hålla masken för hans syster inte skulle tycka att jag var töntig.

Det enda jag tänkte på var att få ligga bredvid hans syster och........kramas?

Men hon ville oxå göra detta, tiden gick och klockan hade nu passerat 00:00. Mina föräldrar hade lagt sig och släckt ner hela huset. Malin tände ett stearinljus och placerade det på bordet strax till höger om trasan med bokstäverna.

Jag gick och hämtade ett dricksglas som vi skulle använda.

Det var mörkt, tyst och endast våra ansikten lystes upp av stearinljusets sken.

Patrik som kunde detta enligt honom själv började seansen med att värma upp glaset.
Vi andra satt där och var förväntansfulla och jag spelade oberörd och sa att jag inte tror på sånt ändå (vad skulle jag annars säga?)

Patrik förklarade hur vi skulle vidröra glaset så att det inte gick att misstolka eventuella rörelser. Sagt och gjort. Nu börjades det...

Patrik frågade glaset hur många andar det fanns i rummet just nu?
Glaset rörde sig inte och vi tittade på varandra som om vi lika gärna kunde ha gjort något annat, spelat kort eller nåt?

Patrik gav sig inte, han frågade om och om igen samma fråga. Till slut sa han till mig att allt är mitt fel! Jag måste tro, tro på andarna och vilja ha dit dom.

För att göra honom till viljes blundade jag en stund och koncentrerade mig på att vara allvarlig.
Under tiden blev Patrik mer och mer irriterad på att ingenting hände.
Nu hade klockan hunnit bli 02:30.

Allt var stilla och skrämmande lungt. Patrik röt till i glaset med samma fråga om hur många andar det fanns i rummet.

DÖM OM MIN FÖRVÅNING!!! Glaset rörde sig ryckigt från mitten av duken och mot siffran 1.
Självklart trodde jag att Patrik ville skrämma upp oss med att flytta glaset med sitt pekfinger.
Malin och jag var lugna och förväntansfulla.
Glaset rörde sig sakta och knappt märkbart mot siffran 1. Lågan på stearinljuset flammade till och det blev helt plötsligt kallt i rummet som om det hade vart vinter och fönstren var öppna, men detta var i Augusti och det var 17-18 grader varmt ute.
Nu hade glaset nått siffran 1 och jag vidrörde inte glaset längre. Glaset flyttade sig nu mot siffran 7 mera bestämt och utan ryck.

Patrik var nöjd, han hade fått siffran 17 av andarna. Nu undrade han vilken fråga som vi ville ställa härnäst.
Jag ville veta om det var goda eller onda andar i huset. Glaset placerades återigen i mitten på duken.
Patrik fick upprepa samma fråga en 7-8 gånger innan det började hända saker igen.
Ljuset flammade till och återigen blev det vinterkallt i rummet. Glaset flyttade sig lite snabbare mot bokstaven D för att sedan öka hastigheten mot bokstaven E och sedan T.
Nu såg jag att både malin och Patrik emellanåt missade kontakten med det rörliga glaset och endast jag vidrörde det. Ingen fusk, nu är detta fullaste allvar och jag trodde på det jag såg.
S, k, a, l tillbaka till mitten och sedan mot bokstaven L igen och till N, i, s,k,i,t,a, och tillbaka till mitten. Nu var jag rädd, riktigt rädd för under flera av bokstäverna hade endast jag vidrört glaset nu rusade glaset mot bokstaven I för att sedan helt okontrollerat välta och det såg ut som om glaset flög ut på golvet 1½ meter bort från bordet. Det blåste kallt inne i rummet, riktigt kallt och alla fönster var stängda. Man kände vinden i ansiktet som en smekning av polarisen mot näsan och kinden.

Jag blev livrädd och tände upp alla ljus som fanns i rummet, inklusive mina discoljus och taklampan ja, allt som lös.

Vi var så rädda så att vi beslöt att vi skulle sova i samma säng alla 3.
Jag kan inte somna med tända ljus och malin ville att vi slulle sova med taklampan tänd. Detta gick jag inte med på och tyckte att hon var en fegis.

Alla lampor släcktes och vi skulle sova och glömma allt som hände inatt.
När allt hade lugnat ner sig låg vi där vakna i mörkret och helt plötsligt....
Hördes tunga andningsljud och trappan upp till mitt rum började knaka.

Vi beskyllde varandra återigen för att vilja skrämmas. Vi beslöt att vi skulle hålla andan alla 3 och räkna till 30. Trots att ingen av oss tre andades hördes tunga och ansträngda andningsljud från mitten av rummet. Jag tände upp sängbordslampan och vipps var ljudet borta!

Vi kom överens om att den lampan fick vara tänd om jag vände mig mot malin (vilket jag gärna gjorde). Jag somnade RÄV och la min hand runt malins bara mage (hujhujhuj). Nu hade jag annat i tankarna än spöken. Jag började smeka hennes mage och hon besvarade smekningarna med att lägga sin hand på min.

I samma stund som jag trodde att jag sk,ulle få pilla någonannanstans hände något som fick oss att hoppa högt ur sängen!!
Sängbordslampan som var tänd kastades ner i golvet och gick i 1000 bitar. Patrik kastade sig upp ur sängen mot väggen för att tända taklampan, men det gick inte!!!
Ingen lampa funkade (proppen hade gått troligvis) det var iskallt i rummet och andningen hördes från väggarna.
Nu sprang vi ner till köket och tog fram alla ficklampor jag hade. Vi satt runt köksbordet med dessa ficklampor tills de första ljusstrålarna från solen tittade fram.


Nu är jag trött, om intresse finnes fortsätter jag skriva imorgon igen. Livet i huset efter en felaktig seans och livsödet för dessa 3 ungdomar om ni vill?

Det var intressant. Jag ser gärna fram emot en fortsättning.

Ja skriv en fortsättning. Det var ju riktigt spännande.

Bra berättat ... Vill gärna höra mer, både den läskiga och den romantiska delen. Har hört att andar kan vara mindre vänliga mot de som inte tror på dem från början så mycket. På samma sätt gillar de oftast inte frågor som handlar om dem.

Har alltid tyckt att Anden i glaset verkar vara att leka med elden. Väldigt okontrollerat och verkar ofta utföras utan nån större kunskap. Spännande historia dock

din historia låter lite för detaljerad för att vara sann...25 år sedan sa du ??

Hej, Vet du att ni bröt mot en av de större reglerna? alltså om glaset går sönder, eller välter så kan ni inte vistas i huset/lägenheten/hemmet i minst 24 timmar.. för då kan ni råka ut för hemska saker..

Jag vet iaf av egen erfarenhet att glaset är inget man ska roa sej med, om man inte vet vad man gör.. det är väldigt dumt.. =/

Ojojo jag trodde faktiskt inte att min story skulle ge någon respons alls faktiskt.

Ni får ursäkta att jag inte skrev, jag blev pappa i dagarna till en underbar liten tös.

Luftwaffe: Om man har gått igenom det som jag strax skall berätta så glömmer man inte det i första taget. Jag minns allt som om det vore igår. Berättelsen är varken uppdiktad eller förskönad. Allt har verkligen hänt.

Fortsättning:

Morgonen kom och vi kände oss lite dumma faktiskt mot varandra. Vi kände att allt som hade hänt inatt måste ha berott på vår fantasi.

Patrik och Malin åkte hem till Göteborg samma dag. Dagen förflöt som vanligt förutom när jag grejade med min BMW 3.0CSI i Garaget i källaren. (under jord)
Stundom blev det rysligt kallt och det kändes som om jag var uttittad. Vi hade flera rum i källaren och det lät stundom som om någon pillade på min motor i rummet bredvid. Jag kravlade mig upp och gick till rummet för att kolla, men ingenting där (ingen hemma).

Redan samma natt skulle jag få en erfarenhet jag sent kommer att glömma. Mina föräldrar jobbade skift och detta skulle bli deras första kvällskift för månaden.

Pappa hade redan satt sig i bilen och väntade på mamma medans hon gav mig direktiv för vad jag skall ha gjort innan dom kommer hem igen. Diska, städa plocka in mina kläder mm.
Medan mamma pratar avbryts hon av ett hjärtskärande kvinnoskrik från källaren.
Pappa stod med bilen utanför garaget som hade dörrarna öppna och vi kollade med honom om han har sett något, men han hade varken hört eller sett något.

Än en gång trodde jag att min fantasi spelade mig ett spratt, fast mamma hade hört samma sak...? Konstigt????

Ensam hemma och solen började gå ner. Jag var inte kaxig, snarare rädd för att vara ensam. Jag satt i telefon med olika kompisar för att slippa känna ensamheten och flera försökte jag övertala att komma hem till mig, men ingen kunde.

Jag tände en brasa och satte mig framför TV:n, på den tiden hade vi bara kanal 1 & 2 och som bekant var sändingar botom midnatt sälslynta. TV:n var ett bra sällskap men även den måste man stänga av.

Brasan slocknade lagom till TV avslutningen och jag kände mig väldigt trött men jag vågade inte gå upp på mitt rum. Att sova på soffan skulle ge mina föräldrar dårpippi om dom kom hem och såg mig sovandes i TV rummet.

Jag tog modet till mig och gick upp för att tända upp allt som gick och sedan ner till nedervåningen för att släcka.
Med småsprång slutförde jag mitt uppdrag och gick upp. Där satte jag på min stereo och läste några serietidningar.
Nu gick tröttheten inte att lura länge jag kände mig tvungen att sova. Släckte jag ljusen? Näähä det vågade jag inte.
Med hela övervåningen tänd kröp jag till kojs och somnade utan bekymmer. Klockan hade väl hunnit bli 00:30 ungefär tror jag och eftersom inget hände kl 00:00 så trodde jag att allt var lungt.

Exakt kl. 03:00 vaknar jag av kyla, ruskig kyla i rummet. Det var becksvart i rummet. Men just då visste jag inte vad klockan var, självklart trodde jag att mamma och pappa hade kommit hem och släckt.
Jag räckte mig efter bordslampan för att tända, men det gick inte. Jag klickade flera gånger på knappen och lampan förblev släckt.
Jag tog då ficklampan och belös mitt armbandsur som visade kl 03:00. Mina föräldrar slutar 04:00 i Göteborg...
Med ficklampan i högsta hugg reste jag mig upp ur sängen för att tända taklampan. Men den gick inte heller att tända. Grannarnas lampor var ju tända...
Att kolla proppskåpet i källaren var uteslutet.

Kylan i rummet gjorde mig skräckslagen och jag kröp ner under täcket med min ficklampa. Det var dötstyst en stund i rummet. Jag lyssnade efter främmande ljud och då lät det som om någon med mycket tunga steg gick uppför trappan till mitt rum.
Tunga andningstag, fotsteg och kyla. Jag lös med ficklampan mot trapporna men inget syntes. Jag darrade av skräck.
Andningen kom närmare och närmare. Jag höll andan för att verkligen försäkra mig om att det inte var mina egna andningstag jag hörde. Det var inte mina andningstag. Rummet kändes levande, som om någon annan än jag var där

Från nedervåningen kom smäll från någon dörr och en lampa tändes. Jag försökte tända min bordslampa men den funkade inte. Stolar flyttades i köket och jag hörde vatten rinna.
Jag ropade: MAMMA!!!! FARSAN!!!! Men ingen svarade. Efter en stund slutade vattnet att rinna och ljuset släcktes.

1½ timme hade gått och jag såg biljus genom lilla vindsrutan. Under mitt täcke var jag rädd som en kanin och svettades.
Ytterdörren öppnades och hallampan tändes. Välbekanta röster hördes.
MAMMA!!! FARSAN!!! ropade jag.

Farsan skrek tillbaka om varför jag fortfarande var vaken. Jag försökte tända min bordslampa och den....tändes.
Jag sprang ner till nedervåningen och tro mig, ett par underbarare föräldrar fanns ej då.

Vi satte oss i köket där jag berättade vad som hade hänt under natten. Mamma lyssnade och nickade medans pappa viftade bort det hela som tramserier.

För att göra en jättelång historia mycket kortare följdes mina nätter av ökande aktiviteter. Rummet däruppe var inte tomt på kvällarna. Ansikten och diverse olika varelser visade sig i dimmig form, saker ramlade ner titt som tätt.
Vid ett tillfälle vaknade jag och såg mig själv i sängen. Detta pågick tillräckligt länge för att jag skulle fatta vad som pågick. Jag svävade uppe i taket och tittade ner på mig själv. Detta var nog den behagligaste känslan av allt som jag har fått uppleva i huset.
Jag var 14 år när detta började och året var 1979. Jag blev till slut ett nervvrak som misskötte skolan eftersom jag aldrig fick ordentlig sömn. Natt efter natt terroriserades jag av olika fenomen.

Av min egen Far blev jag idiotförklarad eftersom ingenting hände när han var hemma. Men så fort mamma och jag var hemma hände något konstigt viket gjorde att hon en dag när jag var 19 år kontaktade en präst som besökte oss.

Denna präst välsignade huset och alla som bodde i det och sa samtidigt att han känner ondskans kraft från källaren.

Vid 19 års ålder träffade jag min Fd. som f.ö är mamma till mina barn. Hon kom och hälsade på i huset.
På kvällen hade vi varit ensamma och tittat på TV. Jag hade somnat i soffan och hon väckte mig för att vi sulle gå upp till rummet.
Jag sa:
-Jag kommer om en stund.

Hon gick upp och la sig och jag somnade om i soffan. Exakt kl 03:00 kommer hon tjutande ner från trapporna som om det brann.

DET ÄR EN MAN DÄRUPPE!!!!!! Skrek hon.

Cool som jag är sa jag att:
-Du måste ha drömt

Vi satt tysta i soffan med lamporna tända och hörde stegen däruppe. Tunga steg som gick fram och tillbaka på övervåningen. Prästens välsignelse hade inte hjälpt.

Tiden gick och vi flyttade ihop i en liten 1:a på Hisingen. Äntligen skulle min förbannelse försvinna trodde jag.
När vi hade bott i 1:an i ca 1 månad började de nattliga besöken igen. Jag höll på att bli tokig!!!

Jag besökte kyrkan och bad om att bli befriad från denna plåga. Prästen där föreslog att jag skall skaffa mig ett kors till mitt halsband viket jag gjorde.
Men det hjälpte inte. Det blev ännu värre nu. Monster och lik visade sig för mig nattetid.
Med tiden hade jag hunnit analysera alla nattliga visuella besök. Dom hade armarna framåt som om dom bad om att få något.

Vi lämnade denna lägenhet och flyttade till Bergjsön. Även här tog det ca 1 månad innan de nattliga besöken började.

Vad skulle jag ta mig till? Jag började jobba natt. Runt omkring 1987 lärde jag även känna Jill hon som är med i FÖRNIMMELSA AV MORD. Men på den tiden sysslade hon inte med andlighet.

Hennes bror och jag blev bästa vänner och umgicks rätt mycket inom vårt intresseområde.
Jills pappa dog 5 minuter efter att jag hade pratat med honom. Jag hade frågat om Jills bror var hemma. Detta tog mycket hårt på familjen och i den vevan började Jill med spirituallism.
Jag jobbade och jobbade för att slippa vara hemma på nätterna. Året hann bli 1992 och vi hade flyttat till Nol och ett radhus där. Min Fd. hade inrett förrådet till kontorslokal där jag kunde jobba hemmifrån.

Nu hade jag nästan glömt skräcken på nätterna och vid ett tillfälle när jag hade jobbat sent in på natten somnade jag på kontoret.
Detta var en natt som minst sagt kan kallas för SKRÄCKNATTEN!
Jag hölls fast av något jag inte kunde tyda. Jag utstod smärta av slag och invärtes smärta i magen. Jag kunde inte fly och jag kunde inte skrika. Plågorna pågick mycket länge. På något sätt fick jag ur mig ett skrik som gjorde att min Fd. kom ner och öppnade dörren.
Hon tände upp ljuset och såg på mig med förskräckelse. Hennes så snygga brunhåringa fästman hade fått gråa tinningar över en natt. Dessutom var jag blodig i hela ansiktet men inte en bloddroppe hade vidrört den ljusa mattan eller något klädesplagg.

Min Fd. ringde Jill och hon kom nästkommande dag. Jill hade med sig stenar som hon skulle behandla mig med.
Jag trodde inte ett ögonblick på Jill. Men samtidigt tänkte jag:

-Vad har jag att förlora på detta?

Fråga mig inte hur det gick till men Jill la ut stenarna och bad en bön och sen gjorde hon något som fick saker att hända.
Ritualen utfördes på kontoret med endast stearinljus tända.

Efter en stunds bön från Jill började min högerarm kylas ner, kylan vandrade sakta från fingrarna utmed armen och till mitt huvud vavid tårarna började rinna på mig helt okontrollerat och kylan fortsatte ut i vänster kroppshalva.

Jill sa till mig att be Fader vår och när bönen avslutades kände jag en ro i kroppen som jag aldrig hade känt förut och en behaglig värme.

Efter denna kväll 1992 har jag inte drömt något som jag kan komma ihåg och heller inte upplevt någon skräck.
Allt var som bortblåst.

Nu så här 11 år efteråt saknar jag de trevliga drömmarna. Det känns som jag inte drömmer mer. Men lika bra är väl det...

Jill förklarade att Anden i Glaset var en mycket dum lek som vi ungar lekte. Dels hade vi inte bett om skydd eller läst Fader vår. Dels tillkallade vi andar som sökte ljuset och på det viset kände dom sig lurade.

Sedan kvällen då vi lekte Anden i glaset har jag inte hört av Patrik eller Malin. Men jag har på omvägar fått höra att deras liv har gått käpprätt åt helvete.

Patrik som inte ens rökte vanliga cigaretter och var en helordentlig kille hade blivit en tung narkoman och åkte in och ut på vårdanstalter och fängelser.
Malin hade börja prostituera sig och knarka...

Nu är min berättelse slut, tro´t om du vill men betänk en sak:

Varför skulle jag sitta här och ägna timmar åt att skriva en sådan historia utan vinning?

Sant eller falskt, Så var det här en riktigt BRA historia.
Om det är sant tycker jag att du borde stuckit snabbt som fan, med eller utan sina föräldrar :].

Tanken fanns där men vart skulle jag sticka? Bollebygd var på den tiden en liten by och jag kände ingen där.

bra gjort, nu har du gjort mig rädd också....