Citat:
Ursprungligen postat av
Snooze91
Det var självmord att flyga högt och fort, och det var självmord att flyga lågt och sakta i tiderna NATO stod mot Sovjet. Förstår inte vad du vill komma med det argumentet? Det var inte så att USA hade så mycket alternativ. A-10A Thunderbolt II blev resultatet. Som passade sin tid väl.
Med rätt flygplan och rätt taktik så fungerade det runt 1970 utmärkt att flyga högt och fort,
eller för den delen av medelhögt i hög underljudshastighet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Snooze91
Sedan finns det väl inget hot större idag än vad Sovjet var på den tiden?
Nej, men likafullt så utvecklades inte A-10:an för en oförutsedd situation
som kom att uppstå först 20 år senare.
A-10:an utvecklades för att genomföra CAS mot Sovjet och Warzawapakten,
där stridsvagnar skulle bekämpas med akan i lodrät (eller nära lodrät) dykning.
Citat:
Ursprungligen postat av
Snooze91
Samtidigt som USAF sällan kommer ha möjlighet att upprätthålla samma kvantitet av stridsflygdivisioner i framtiden. T.ex har endast 1,5 amerikansk stridsflygdivision CMR-status i Europa för tillfället.
Å andra sidan så skaffar man t.ex. en massa UCAV som kan lösa de COIN-uppgifter
och CAS-uppgifter mot okvalifiecerat motstånd, som det enda som A-10:an kan lösa.
Citat:
Ursprungligen postat av
Snooze91
Det är inte ens realistiskt för en A-10:a att angripa med sin AKAN i dagsljus mitt i en Sovjetisk eller irakisk brigad. Då nyttjar man andra vapensystem, t.ex AGM, LGB, JDAM, CBU, Mk, Mk-Air.
Och likafullt så var det just lodräta akananfall dagtid mot pansar som A-10:an utvecklades för.
Att A-10:an sedan aldrig någonsin har kunnat användas såsom Sprey avsåg,
har jag påpekat hela tiden.
Citat:
Ursprungligen postat av
Superkuf
A-10 har ett långt större grundläggande problem än orealistiska anfallsvinklar, förbättrat sovjetiskt pansar mm.
Det handlade inte om förbättrat sovjetiskt pansar.
Det handlade om att A-10:an från dag 1
inte kunde hantera 20 år gammalt sovjetiskt pansar på ett acceptabelt sätt,
trots att de använde självmordsbetonad taktik.
Citat:
Ursprungligen postat av
Superkuf
A-10 är "the red-haired stepchild" inom USAF som egentligen ingen vill ha. Flygvapnet har hela tiden försökt lägga ner A-10 med olika argument för att få mer pengar till häftiga jaktflygplan - och att USAFs högre ledning består av jaktjockeys har inte gjort det lättare att behålla/vidareutveckla A-10. Utan högljudda protester från armén samt marinkåren skulle Galten inte överlevt till 2001. Och sedan inträngde verkligheten i flygvapnets skyddade verkstad.
Det förklarar ju varför USAF aldrig har hoppat på UAV-tåget,
skrotat ut B-52, B-1B och AC-130, motarbetat utvecklandet av markmålsvapen
och hur de sett till att pressa fram en ersättare till AMRAAM.
Stabchefen för USAF inledde f.ö. sin karriär på A-10 och de två före honom C-130.
Vice stabschefen har tillbringat hela sin karriär med budgetfrågor,
chefen för AFMC är teknisk officer o.s.v.
Men visst är stora delar av ledningen jaktflygare.
Och det är inte så konstigt då ett flygvapens huvuduppgift
är att förvägra fienden luftherravälde, i andra hand att erövra luftherravälde,
i tredje hand att nedhålla fiendens luftvärn och i fjärde hand att regla av slagfältet.
När dessa fyra uppgifter är uppnådda (och kriget därmed avgjort)
så kan man lägga resurser på CAS med F-15E, B-1B o.s.v.,
men även A-10 om fienden är mycket undermålig,
för att underlätta anfallsförbandens oundvikliga seger.
När kriget sedan är slut så kan man skicka in A-10
som en del av ockupationstruppen.
Men USAF är självfallet benägna att hellre lägga sina resurser
på förmågan att avgöra krig (med luftherravälde, SEAD och avregling av slagfältet),
än att utöka förmågan att understödja ett krig som redan är avgjort (eller t.o.m. avslutat)
då det sker på bekostnad av deras möjligheten att avgöra krig.