Citat:
Ursprungligen postat av Kroggök
Vem är du att döma mig, som dessutom vet ytterst lite om mig och mina relationer?
Jag dömer ingen, och dina relationer vet jag ingenting om. Din mamma kan vara psykstörd, ha slagit er, om det är så är jag ledsen och jag förstår varför ni reagerar som ni gör. Men om det bara är för att ni inte kommer överens med henne, hallå, get a grip och uppskatta roten till er själva varelse.
Jag må vara dramatisk, men sin mor ärar man och älskar. Så funkar det i min familj.
Citat:
Ursprungligen postat av Brandbil
Barn står aldrig i tacksamhetsskuld inför sina föräldrar. Villkorslös kärlek ges nedåt i generationerna.
Tala för dig själv, jag är tacksam för mina föräldrar och vad de gett mig. När mamma dör kommer jag sörja henne, är det tillåtet? Får man vara ledsen då, eller ska man bara glömma allt? De gjorde mig och uppfostrade mig, för mig är det självklart att visa uppskattning och att hedra hela begreppet "familj". Jag står i tacksamhetsskuld till båda mina föräldrar och det är tvärtemot vad du hävdar är sant och riktigt.