2009-04-06, 04:29
#1
Ålder: 18
Kön: Man
Vikt: 89 Kg
Mängd: Totalt ca. 8-10 Ritalin och 10g grönt.
Tidigare relevanta erfarenheter:
Många olika bruna/gröna sorter, är väldigt dålig på att komma ihåg namn på saker och ting så det förblir osagt.
Tjenamors! Är ny här på Flashback men har under en tid spanat in många tripp/rusrapporter och funnit dessa mycket intressanta, så jag tänkte dela med mig av en skön men ändå väldigt jobbig kväll med herr grön och herr Ritalin. Min tidsuppfattning var illa därmed anges inga direkta tidpunkter. Ni får ursäkta eventuella särskrivningar samt att texten är väldigt grötig.
Allt börjar med att Jag, J, M, B och S sitter och lanar smått (jag har ingen dator där vid det tillfället) Jag har smuttat i mig 4-5 ritalin från J för att vara på topp, jävligt pigg blev jag. Vi tar oss igenom natten helt klara i skallen och ett par spel som tillgodo. När morgonkvisten närmar sig går M,B och S och lägger sig. J och Jag stannar uppe eftersom vi var förjävligt pigga på hans Ritalin. Vi drar och köper hamburgare lite senare in på förmiddagen och resten är kanske inte så intressant, vi förblir uppe tills kvällen då allt börjar.
Kvällen börjar med att Jag, J, M, B och S handlat in lite av herr grön. Vi samlar oss runt vardagsrumsbordet sittandes i J's mjuka, nästan gudomliga soffor för att nyfiket titta på när J och M rullar in ett par fina killar (Joint's) Vi börjar med 1st 50/50 och 2st pure.
Snabbt börjar vi ivrigt smutta på dessa småvarelser, känna hur den mysiga röken fyller lungorna. I början håller jag det inne tills den mysiga pojken är tillbaka, puust, ut kommer röken och sakta drar jag ett nytt djupt blåss av denna härliga herre. Jag börjar känna mig lite halvlustig efter 2 fina blåss, inget speciellt. Jag väntar som alltid, lika ivrigt på att den skall komma tillbaka, vilket den alltid gör relativt snabbt.
Dom 3 fina killarna glider runt ett par snabba varv för att sedan slängas i den såkallade "Mysiga fimpskålen" på bordet. Snabbt börjar jag känna hur en öken sprider sig i munnen, vilket får mig att börja "smacka", dra ut tungan lite hejvilt och just nu ser jag då antagligen lite halvt mongolid ut. Jag sjunker sakta ner i denna otroligt sköna soffa (som konstigt nog blev jävligt mycket skönare efter dessa småkillar!) Jag tittar mig noggrant omkring på mina småvänner, vilket får mig direkt att börja fnissa som en liten skolflicka, M tittar tillbaka på mig med nästan helt stängda ögon, nästan som en kines.. fnissandes. Detta får mig då att brista ut i ett jävla garv som sprider sig snabbt i rummet och snart sitter alla och garvar åt ingenting. vi sitter där, helt borta, garvandes åt ingenting i ca. 25 minuter.
Garvet avtar och jag blir enormt sugen på att gå in på min dator och klicka runt lite, bara klicka. Men jag har dock ingen dator där. Plus att problemet var dock att det skulle ta ca. 40 minuter med bil till min lägenhet för att hämta denna otroligt intressanta dator, vilket iof inte kändes som något större problem just då. Vi sitter och säger i princip ingenting, småfnissar lite och njuter av herr grön något enormt, ruset avtar allt eftersom och jag börjar känna mig lite småseg så jag tar återigen 4-5 Ritalin till om jag minns rätt.
Efter inte allt förlänge blir jag återigen jävligt pigg och gry, fortfarande smått stenad. Jag lyckas övertala S att köra till mig för att hämta datorn, B följer även med. Resan går bra först men allt eftersom vi kommer in mer mot Stockholm och alla hus börjar jag känna mig otroligt stressad och nervös. Jag börjar svettas och blir extremt yr, jag försöker lugna ner mig själv eftersom jag bara trodde att jag blivit åksjuk av någon anledning. Efter ett tags åkande på motorvägen med lägenheter brevid blir det mycket värre, paniken sätter sig sakta in men ändå inte synligt, utan bara i min mjuka, härliga hjärna.
Återigen tror jag bara att detta är tillfälligt så jag försöker lugna ner mig igen genom att andas lugnt och titta ut lite smått. Det är då jag börjar tappa känseln i båda mina armar och paniken sätter igång på riktigt, det gick riktigt snabbt och jag förstod inte riktigt vad det var som hände. Allt snurrar som en karusell och jag börjar kallsvettas mer och mer, fram sitter S och B helt omedvetande om vad som hände där bak i bilen.
Sakta men säkert börjar jag tappa känseln i bröstet och i hela halsen. Paniken växer bara mer och mer som blir enorm tillslut och jag trycker ut några ord "ring en ambulans" S och B tittar snabbt bak på mig och säger Va?! Jag trycker återigen ut "ring en ambulans" allt var jag har denna gång, jag har nu jävligt svårt att prata eftersom halsen försvunnit totalt. Jag ser direkt i B's ögon hur rädd han blir och hur S försöker få fram ord, tillslut frågar han vad fan det är som händer? Jag försöker då svara, men det går inte.
Jag känner mig som en stenklump, jag kan knappt röra överkroppen men kan dock fortfarande andas, fast jag känner inte om jag gör det eller inte, jag bara gör som jag brukar. Jag börjar hyperventilera och känner hur mitt hjärta nästan slår sönder mitt bröst. Paniken sprider sig i bilen och S säger att vi inte ska ringa en ambulans utan J. S ringer J och frågar vad fan dom ska göra, J säger åt S att ge mig telefonen, men som sagt gick det inte så bra för mig att ta tag i något. B hjälper mig då och håller telefonen mot örat, J försöker då lugna ner mig genom telefonen och säger åt mig att inget farligt kommer hända, jag tror delvis på honom men känner hur jävla rädd jag är, jag är livrädd, jag tror jag ska dö. Mitt huvud sprängs av rädsla, i brist på kunskap om vad fan som händer. Fattade ingenting, varför blev jag såhär av Ritalin?! J småpratar lite om Ritalinet vilket jag inte ens lyssnar på, samtalet tar slut och S tar telefonen igen.
Jag får då ut ett knyst igen, ambulans, säger jag. Jag ser att båda är skiträdda, likså jag. Simon ringer tillslut 112 och berättar hur allt står till och att jag tagit för mycket Ritalin, hon i telefonen frågar vart vi är och vi bestämmer oss för att stanna vid en bensinmack, bestämt vid Rinkeby, för att invänta ambulans.
B öppnar dörren åt mig och jag drar ut mina blytunga ben ut ur bilen, där sitter jag som ett jävla mongo och tittar försiktigt på mina armar som är helt stela, jag har då inte sett detta tidigare, dom ligger inte ner döda, utan är enormt spända och fingrar går åt alla håll som går. Folk som går förbi tittar extremt konstigt på mig och jag fortsätter att hyperventilera och titta på mina armar. B kommer efter en kortstund med lite cola, han trycker ner den mellan mina snevridna fingrar och säger åt mig att dricka. Jag försöker och lyckas otroligt nog få flaskan mot läpparna. Jag känner hur något kallt rinner ner i halsen på mig men känner ingen smak, det känns avslappnande ändå.
J ringer S och frågar hur allt går, han berättar att vi ringt ambulans. Jag får telefonen, lyckas hålla den stelt mot örat och lyssnar försiktigt. Han säger åt mig att dra därifrån, inga ambulanser, säger han. Jag tittar mig omkring och känner mig galet iakttagen. Jag mummlar något om att jag håller med J och lägger på. Halsen börjar komma tillbaka men paniken är kvar. Jag säger åt S att köra därifrån, snabbt, hem till mig. S ringer upp 112 och säger att det lugnat ner sig och att dom ej behöver komma för att göra det hela enklare för alla.
Vi åker iväg och jag har fortfarande stora problem med att röra armarna och fingrarna är helt åt helvete. Tänk er att spänna dom allt vad ni har och ha dom åt alla tänkbara håll, helt cp. Så satt jag utan att kunna kontrollera det hela, väldigt jobbigt.
Vi är nu nära min lägenhet, S parkerar utanför och vi sitter kvar i bilen en stund, jag börjar nu lugna ner mig rejält och paniken och rädslan släpper snabbt, vilket var jävligt skönt. Jag börjar känna mig smått redo att gå ut, armarna fungerade OK.
FORTSÄTTNING NERÅT!
Kön: Man
Vikt: 89 Kg
Mängd: Totalt ca. 8-10 Ritalin och 10g grönt.
Tidigare relevanta erfarenheter:
Många olika bruna/gröna sorter, är väldigt dålig på att komma ihåg namn på saker och ting så det förblir osagt.
Tjenamors! Är ny här på Flashback men har under en tid spanat in många tripp/rusrapporter och funnit dessa mycket intressanta, så jag tänkte dela med mig av en skön men ändå väldigt jobbig kväll med herr grön och herr Ritalin. Min tidsuppfattning var illa därmed anges inga direkta tidpunkter. Ni får ursäkta eventuella särskrivningar samt att texten är väldigt grötig.
Allt börjar med att Jag, J, M, B och S sitter och lanar smått (jag har ingen dator där vid det tillfället) Jag har smuttat i mig 4-5 ritalin från J för att vara på topp, jävligt pigg blev jag. Vi tar oss igenom natten helt klara i skallen och ett par spel som tillgodo. När morgonkvisten närmar sig går M,B och S och lägger sig. J och Jag stannar uppe eftersom vi var förjävligt pigga på hans Ritalin. Vi drar och köper hamburgare lite senare in på förmiddagen och resten är kanske inte så intressant, vi förblir uppe tills kvällen då allt börjar.
Kvällen börjar med att Jag, J, M, B och S handlat in lite av herr grön. Vi samlar oss runt vardagsrumsbordet sittandes i J's mjuka, nästan gudomliga soffor för att nyfiket titta på när J och M rullar in ett par fina killar (Joint's) Vi börjar med 1st 50/50 och 2st pure.
Snabbt börjar vi ivrigt smutta på dessa småvarelser, känna hur den mysiga röken fyller lungorna. I början håller jag det inne tills den mysiga pojken är tillbaka, puust, ut kommer röken och sakta drar jag ett nytt djupt blåss av denna härliga herre. Jag börjar känna mig lite halvlustig efter 2 fina blåss, inget speciellt. Jag väntar som alltid, lika ivrigt på att den skall komma tillbaka, vilket den alltid gör relativt snabbt.
Dom 3 fina killarna glider runt ett par snabba varv för att sedan slängas i den såkallade "Mysiga fimpskålen" på bordet. Snabbt börjar jag känna hur en öken sprider sig i munnen, vilket får mig att börja "smacka", dra ut tungan lite hejvilt och just nu ser jag då antagligen lite halvt mongolid ut. Jag sjunker sakta ner i denna otroligt sköna soffa (som konstigt nog blev jävligt mycket skönare efter dessa småkillar!) Jag tittar mig noggrant omkring på mina småvänner, vilket får mig direkt att börja fnissa som en liten skolflicka, M tittar tillbaka på mig med nästan helt stängda ögon, nästan som en kines.. fnissandes. Detta får mig då att brista ut i ett jävla garv som sprider sig snabbt i rummet och snart sitter alla och garvar åt ingenting. vi sitter där, helt borta, garvandes åt ingenting i ca. 25 minuter.
Garvet avtar och jag blir enormt sugen på att gå in på min dator och klicka runt lite, bara klicka. Men jag har dock ingen dator där. Plus att problemet var dock att det skulle ta ca. 40 minuter med bil till min lägenhet för att hämta denna otroligt intressanta dator, vilket iof inte kändes som något större problem just då. Vi sitter och säger i princip ingenting, småfnissar lite och njuter av herr grön något enormt, ruset avtar allt eftersom och jag börjar känna mig lite småseg så jag tar återigen 4-5 Ritalin till om jag minns rätt.
Efter inte allt förlänge blir jag återigen jävligt pigg och gry, fortfarande smått stenad. Jag lyckas övertala S att köra till mig för att hämta datorn, B följer även med. Resan går bra först men allt eftersom vi kommer in mer mot Stockholm och alla hus börjar jag känna mig otroligt stressad och nervös. Jag börjar svettas och blir extremt yr, jag försöker lugna ner mig själv eftersom jag bara trodde att jag blivit åksjuk av någon anledning. Efter ett tags åkande på motorvägen med lägenheter brevid blir det mycket värre, paniken sätter sig sakta in men ändå inte synligt, utan bara i min mjuka, härliga hjärna.
Återigen tror jag bara att detta är tillfälligt så jag försöker lugna ner mig igen genom att andas lugnt och titta ut lite smått. Det är då jag börjar tappa känseln i båda mina armar och paniken sätter igång på riktigt, det gick riktigt snabbt och jag förstod inte riktigt vad det var som hände. Allt snurrar som en karusell och jag börjar kallsvettas mer och mer, fram sitter S och B helt omedvetande om vad som hände där bak i bilen.
Sakta men säkert börjar jag tappa känseln i bröstet och i hela halsen. Paniken växer bara mer och mer som blir enorm tillslut och jag trycker ut några ord "ring en ambulans" S och B tittar snabbt bak på mig och säger Va?! Jag trycker återigen ut "ring en ambulans" allt var jag har denna gång, jag har nu jävligt svårt att prata eftersom halsen försvunnit totalt. Jag ser direkt i B's ögon hur rädd han blir och hur S försöker få fram ord, tillslut frågar han vad fan det är som händer? Jag försöker då svara, men det går inte.
Jag känner mig som en stenklump, jag kan knappt röra överkroppen men kan dock fortfarande andas, fast jag känner inte om jag gör det eller inte, jag bara gör som jag brukar. Jag börjar hyperventilera och känner hur mitt hjärta nästan slår sönder mitt bröst. Paniken sprider sig i bilen och S säger att vi inte ska ringa en ambulans utan J. S ringer J och frågar vad fan dom ska göra, J säger åt S att ge mig telefonen, men som sagt gick det inte så bra för mig att ta tag i något. B hjälper mig då och håller telefonen mot örat, J försöker då lugna ner mig genom telefonen och säger åt mig att inget farligt kommer hända, jag tror delvis på honom men känner hur jävla rädd jag är, jag är livrädd, jag tror jag ska dö. Mitt huvud sprängs av rädsla, i brist på kunskap om vad fan som händer. Fattade ingenting, varför blev jag såhär av Ritalin?! J småpratar lite om Ritalinet vilket jag inte ens lyssnar på, samtalet tar slut och S tar telefonen igen.
Jag får då ut ett knyst igen, ambulans, säger jag. Jag ser att båda är skiträdda, likså jag. Simon ringer tillslut 112 och berättar hur allt står till och att jag tagit för mycket Ritalin, hon i telefonen frågar vart vi är och vi bestämmer oss för att stanna vid en bensinmack, bestämt vid Rinkeby, för att invänta ambulans.
B öppnar dörren åt mig och jag drar ut mina blytunga ben ut ur bilen, där sitter jag som ett jävla mongo och tittar försiktigt på mina armar som är helt stela, jag har då inte sett detta tidigare, dom ligger inte ner döda, utan är enormt spända och fingrar går åt alla håll som går. Folk som går förbi tittar extremt konstigt på mig och jag fortsätter att hyperventilera och titta på mina armar. B kommer efter en kortstund med lite cola, han trycker ner den mellan mina snevridna fingrar och säger åt mig att dricka. Jag försöker och lyckas otroligt nog få flaskan mot läpparna. Jag känner hur något kallt rinner ner i halsen på mig men känner ingen smak, det känns avslappnande ändå.
J ringer S och frågar hur allt går, han berättar att vi ringt ambulans. Jag får telefonen, lyckas hålla den stelt mot örat och lyssnar försiktigt. Han säger åt mig att dra därifrån, inga ambulanser, säger han. Jag tittar mig omkring och känner mig galet iakttagen. Jag mummlar något om att jag håller med J och lägger på. Halsen börjar komma tillbaka men paniken är kvar. Jag säger åt S att köra därifrån, snabbt, hem till mig. S ringer upp 112 och säger att det lugnat ner sig och att dom ej behöver komma för att göra det hela enklare för alla.
Vi åker iväg och jag har fortfarande stora problem med att röra armarna och fingrarna är helt åt helvete. Tänk er att spänna dom allt vad ni har och ha dom åt alla tänkbara håll, helt cp. Så satt jag utan att kunna kontrollera det hela, väldigt jobbigt.
Vi är nu nära min lägenhet, S parkerar utanför och vi sitter kvar i bilen en stund, jag börjar nu lugna ner mig rejält och paniken och rädslan släpper snabbt, vilket var jävligt skönt. Jag börjar känna mig smått redo att gå ut, armarna fungerade OK.
FORTSÄTTNING NERÅT!
